Att kursrekord föder nya kursrekord är en sanning vi måste enas om. Därför är det lite av en paradox att erkänt skickliga investerare i så stor utsträckning biter sina naglar i oro när nya toppnoteringar duggar tätt.

Det sägs också att en rusande tjurmarknad klättrar högre på "väggar av oro". Visst finns det många riktigt jobbiga faktorer att bekymra sig för där ute. Inte minst de gigantiska politiska riskerna.

Aktiemarknaden köper och säljer, prognosticerar och analyserar på basis av framtidsförväntningar. Med största sannolikhet är det en för oss, vid tidpunkten, helt okänd händelsekedja som får börsen på fall efter ett börsrally.

Så att på förhand försöka pricka börstoppen kan bli en kostsam historia. I alla fall mätt i relativa termer. Konsten att pricka de där topparna perfekt är få – om ens någon – förunnat.

För att illustrera fenomenet är kursutvecklingen i stålbolaget SSAB:s aktie före finanskrisen 2007-2008 ett bra exempel.

SSAB hade rusat flera hundra procent sedan 2003. Den som ändå vågade köpa aktien i januari 2007, med bara ett år kvar på tjurmarknaden, dubblade sin insats under 2007 års sista uppgångsfas.

Det är ett exempel på att festen ofta är som bäst precis innan baren stänger. Och anledningen till att vi gärna stannar tills klockan ringer för en sista beställning. Men de investerare som bet sina naglar och våndades över den snabba uppgången fick så småningom rätt. Kursen i SSAB föll från 216,50 kronor till 38,10 kronor på drygt ett år.

Parallellen till idag är samma sprittande köpglädje på börsen. På storbolagslistan har 15 aktier, med tillräcklig historik för att göra en avstämning, stigit till nya femåriga kursrekord den senaste veckan.

14 medelstora bolag har lyckats med samma bedrift och bland de mindre bolagen är det sju. Antalet börsbolag som handlas mindre än 10 procent från sina respektive femårsrekord är fler än vi orkar räkna.

Så hur oroligt behöver investerarkollektivet vara? Är massuppgången oroväckande eller ska bredden tolkas som ett styrketecken. För bubblor märks ofta först i enskilda sektorer.

När börseuforin går överstyr har marknaden redan prisat in ännu större framgångar borta i horisonten. Så även analytikerna. Exakt vilket stöd vi får av deras konsensusprognoser går därför att ifrågasätta när väl börsuppgången klämtar på sista versen.

Mönstret från de stora trendvändningarna, år 1987, 2000 och 2007, är att kursuppgångarna accelererar ju närmare toppen vi kommer. Uppåtdagarna blir fler och kraftigare, nedåtdagarna färre. Och först när marknaden definitivt toppat skjuter volatiliteten i höjden.

Ett vanligt använt mått på volatilitet är VIX-index, som beskriver den implicita volatiliteten på S&P 500-index optioner. I skrivande stund är index-noteringen historiskt låg.

När världens börser kraschade 1987 noterade VIX-index rekordnoteringen 150. När finanskrisen satte branschen i lågor år 2008 steg indexet till 90, vilket är den högsta noteringen på 20 år.

Idag står VIX:en i 12,50.

Med VIX som enda kompass är vi alltså långt från toppen. Men i ärlighetens namn är det kanske inte mer värt än analytikernas prognoser i sluttampen av ett börsrally?

Det enda vi vet är att det går bra just nu på börsen, trots att det är så många duktiga investerare som är nervösa. Ingen vet om det brakar ned i morgon, om en månad eller om flera år. Men det saknas aldrig klassiska varningssignaler.

Fotnot: Enligt Fox News är även mängden UFO-observationer i USA på rekordnivå just nu.