Precis som vi räknade med i vår förra marknadssyn blev mars en betydligt svalare månad på finansmarknaderna jämfört med vintern. Den svenska börsen är ner med cirka 3 procent sedan vi publicerade vår marknadssyn för mars och därmed placerar sig Stockholmsbörsen i bottenregionen bland västvärldens börser. Flera av börserna i snabbväxande utvecklingsekonomier har dock gått ännu sämre.

För den som valt bort risk har bankboken varit en bättre placering än obligationer på räntemarknaden. Marknadsräntorna har rört sig uppåt för både stats- och företagsobligationer vilket i sin tur bidrar till låg förväntad avkastning på obligationer och i obligationsfonder.

På råvarumarknaden har det också i flera fall noterats stora nedgångar men ett fortsatt högt oljepris har dämpat nedgången om man ser råvaror som en samlad grupp. Däremot har vår chansning med en mindre investering i guld varit ett dåligt råd då guldpriset backat rejält hittills under mars.

När vi blickar framåt tycker vi dock att det finns många skäl att fortsätta att placera delar av kapitalet i aktier och råvaror - i alla fall på lite längre sikt. Världsekonomin fortsätter att växa och företagen redovisar fortsatt höga vinster. Räntemarknaden, framför allt för statsobligationer, har däremot blivit en marknad med allt lägre förväntad avkastning till en allt högre risk.

Men i det korta perspektiv som vår marknadssyn beaktar tycker vi att det finns goda skäl att vara lite mer försiktig med aktieplaceringarna.

Mycket av årets uppgång på börsen har fått sin näring från allt starkare amerikanska konjunkturindikatorer samt kraftfulla penningpolitiska stimulanser från den Europeiska centralbanken (ECB) i form av generösa lån till Europas banker. Dessutom har den kinesiska ekonomin bidragit med viktig tillväxtstimulans till världsekonomin och även varit en stor exportör av kapital till världens övriga ekonomier.

Men just nu råder det viss osäkerhet kring hur världsekonomin kommer att utvecklas framöver och vad det betyder för riskviljan på finansmarknaderna återstår att se.

De flesta analytiker tycks vara överens om att USA växer och dessutom kommit in en stabilare konjunkturfas. Men på senare tid har inte de amerikanska konjunkturindikatorerna lyckats överraska positivt. Dessutom råder osäkerhet kring hur en svagare utveckling i Europa och Kina ska påverka den amerikanska exportindustrin. Dessutom går de amerikanska hushållen snart in i bilåkarsäsongen och då byts den milda vinterns låga energipriser ut mot skyhöga bensinpriser. Så även om konjunkturåterhämtningen i USA fortsätter finns det risk för tillfälliga bakslag.

ECB:s nya omgång med lån till bankerna har inte haft samma positiva effekt på riskviljan som den första omgången hade. Dessutom visar marknadsräntorna i de krisdrabbade länderna tecken på att stiga. Att konjunktursignalerna från Tyskland fortsätter att övertyga är en förutsättning för  trovärdigheten kring den nuvarande krishanteringen. Men det är en krishantering som, hur nödvändig den än kan te sig, med sitt stora fokus på besparingar riskerar att ytterligare fördjupa recessionen i de drabbade delarna av EMU-området.

Från kinesiskt håll noterar vi allt fler tecken på en svalare ekonomi och även om en kontrollerad mjuklandning är huvudspåret hos de flesta analytiker så har risken för en hårdlandning ökat. Dessutom har apprecieringen av den kinesiska valutan visavi dollarn avstannat och handelsunderskottet ökat. Det lär bidra till att den kinesiska kapitalexporten minskar framöver.

Dessutom räknar vi med att fortsatt Iran-oro bidrar till att oljepriset biter sig kvar på nivåer som verkar dämpande på såväl tillväxt som riskaptit.

Åt det positiva hållet drar att världsekonomin fortsätter att växa och att många analytiker numera faktiskt skruvar upp sina tillväxtprognoser för världsekonomin. Kina, USA och Tyskland har fortsatt hygglig fart och dessutom har Japans återhämtning fått förnyad kraft.

Nya penningpolitiska stimulanser är också en faktor att ta i beaktande även om vi tror att sådana blir aktuella först om konjunkturen visar tecken på att försvagas. Det känns också tveksamt att hänga upp en kommande börsuppgång på ett i grunden negativt utfall för världsekonomin.

En fortsatt allokering bort från räntemarknaden till förmån för börsen bland större investerare bidrar till att skydda börsen från kraftiga fall och ger dessutom en bra grogrund för framtida börsuppgångar. Men fortfarande ser det ut som att många placerare väntar med att ta det definitiva steget bort från räntemarknaden.

Det finns därmed en hel del frågetecken som vi tycker behöver rätas ut innan vi är beredda på att åter gå in på aktiemarknaden med full kraft.

Räntemarknaden ser vi fortfarande inte som något egentligt alternativ då avkastningen är mycket låg i förhållande till en hög och dessutom stigande risk. Risken med ränteplaceringar har blivit uppenbara i och med de stora rörelserna på räntemarknaden under inte minst den senaste veckan. Därför behåller vi huvuddelen av vårt placeringskapital på bankkonto.

Råvarumarknaden är vi också försiktigt inställda till nu när den kinesiska tillväxten ser ut att mattas. Undantaget är oljan där den riskvillige kan chansa på det i grunden mycket dystra scenariot att Iran-oron eskalerar. Då finns möjligheten till kraftiga men sannolikt kortsiktiga oljeprisuppgångar.

För att summera så har vi fortfarande synen att det finns betydligt fler oroshärdar än positiva faktorer. Det  riskerar att påverka börshumöret negativt under den närmaste tiden. Den måttliga börskorrigering vi sett under mars har i vårt tycke inte tagit hänsyn till detta.

Skulle däremot skörden av viktiga konjunktursiffror i början av april lyckas överraska både oss och marknaden i övrigt på ett positivt sätt kan det vara dags att öka på exponeringen mot aktiemarknaden.

Många placerare söker numera närmast desperat efter placeringsalternativ och för dessa är aktiemarknaden fortfarande huvudalternativet. Och givet hyggliga konjunktursignaler kan man ha ett visst överseende med växande skönhetsfläckar i den globala ekonomin.