Den 16 december 2008 sänkte den amerikanska centralbanken sin styrränta till 0,25 procent. Det betyder att vi i och med årsskiftet går in i det femte kalenderåret med extremt låga styrräntor i de flesta stora ekonomier - Kina undantaget.

Ett annat jubileum är att det från årsskiftet gått 10 år sedan euron såg dagens ljus som fysisk valuta med sedlar och mynt.

Även om det känns som att vi levt i någon sorts permanent finanskris sedan 2008 så är det viktigt att hålla isär den amerikanska och den europeiska finanskrisen.

Den amerikanska var främst en effekt av överbelåning i hushållssektorn medan den europeiska är en effekt av överbelåning hos stater. Flera paralleller finns dock.

Den viktigaste lärdom vi kan dra av den amerikanska krisen att det tar mycket lång tid för en finanskris att värka ut. Det gör att vi har en dämpad syn på den ekonomiska utvecklingen under 2012 - ett år som i alla fall inledningsvis lär präglas av stor ekonomisk osäkerhet, politisk oro, finanspolitiska åtstramningar och stram kreditgivning.

Sammantaget betyder detta att tillväxten under 2012 lär bli betydligt svagare än under 2011 samtidigt som de regionala skillnaderna fortsätter att vara stora. Vi tycker dessutom att börsen ännu inte riktigt tagit höjd för ett sådant scenario och räknar därför med en svag börsinledning på 2012 men har förhoppningar på att det kan vända uppåt under loppet av året.

Europa - en mycket ogynnsam ekonomisk cocktail

Europa kommer under nästa år att fortsätta präglas av eurokrisen. Man får vara en mycket stor optimist, i likhet med den franska presidenten Sarkozy, om man tror att ECB:s massiva utlåning till bankerna ska rädda euron och hålla ner räntorna i de krisdrabbade länderna.

Snarare talar ökad risk på statspapper och ett potentiellt eurosammanbrott för att bankerna snarast behöver minska sina innehav av europeiska statsobligationer, framför allt i de hårdast drabbade länderna. Det passar dessutom som hand i handske med det behov av att minska balansomslutning i flera banker som de ökade kapitaltäckningskraven för med sig.

Räkna därför med att räntorna förblir höga i flertalet EMU-länder samtidigt som bankernas kreditgivning stramas åt och flertalet stater behöver genomföra finanspolitiska åtstramningar.

Den här ekonomiska molotov-cocktailen betyder att den europeiska recessionen kommer att förvärras betydligt under nästa år. Därför räknar vi också fortfarande med att ECB till slut kommer att tvingas överge sitt motstånd och bli en storköpare av europeiska statsobligationer - något som till slut kommer att vara börspositivt.

Skulle ett eller flera länder kasta in handduken och bestämma sig för att överge euron under året så betyder det visserligen stor finansiell turbulens inledningsvis men på sikt tror vi att börsen faktiskt skulle kunna reagera positivt i takt med att osäkerheten kring eurons framtid minskar. I alla fall så länge den hårda kärnan, främst i form av Tyskland och Frankrike, håller fast vid sitt samarbete.

USA - presidentvalet sätter sin prägel på året

Under sommaren steg oron för att den amerikanska ekonomin på nytt skulle falla in i en recession. Sedan dess har den ekonomiska statistiken överraskat positivt och numera tycks recessionsrisken vara i princip avskriven. Därifrån är dock steget långt till att USA:s ekonomi skall kunna återgå till sin historiska roll som motor för världsekonomin.

Fortfarande behöver hushållen sanera sina skulder samtidigt som statsfinanserna är i uselt skick. Det kommande presidentvalet riskerar dessutom att stegra nivån på den konfrontation mellan Demokrater och Republikaner som numera präglar amerikansk politik mer än någonsin.

Det här är ingen god jordmån för få vare sig hushåll eller företag att sätta på sig spenderbyxorna och vi räknar därför med att tillväxten, trots den senaste tidens positiva konjunktursignaler, blir förhållandevis dämpad.

Skulle konjunkturen visa nya tecken på att försvagas lär dock den amerikanska centralbanken damma av planerna på ytterligare kvantitativa lättnader (QE3). Räkna med att den typen av rykten kommer att kunna driva upp såväl börskurser som råvarupriser, i likhet med vad vi såg under både 2009 och 2010.

Asien - Kina har medlen och kraften

I Asien har den ekonomiska tillväxten fortsatt vilket inte bara hållit uppe världstillväxten utan också bidragit till fortsatt höga vinster inom bland annat svensk exportindustri. Det finns tydliga tecken på en konjunkturdämpning även här, men till skillnad från västvärlden finns det här möjligheter att stimulera den inhemska efterfrågan.

Vi räknar därför med att Kina kommer att kunna undvika en hårdlandning av ekonomin men att det kommer att kosta betydligt mer av ekonomisk-politiska stimulanser än de flesta räknar med. Svagare kinesiska konjunktursignaler lär inledningsvis dämpa börshumöret medan ekonomisk-politiska stimulanser lär lyfta humöret. 

Den japanska ekonomin kommer i sin tur att under 2012 fortsätta att präglas av återuppbyggnadsarbetet efter jordbävningskatastrofen. Inledningen av året ser ut att bli svag men vi räknar med att tillväxten tar fart en bit in på 2012.

Asien som helhet kommer dessutom att fortsätta sin ekonomiska integration som tagit ordentlig fart under senare år. Det är både en effekt av ett ökat handelsutbyte mellan länderna och den ekonomiska kräftgången i väst. Räkna därför inte med att de asiatiska ekonomier kommer att agera räddande ängel till fallerande västekonomier i någon större utsträckning än idag, i alla fall inte om de inte samtidigt får ökat politiskt inflytande.

Sverige - fler räntesänkningar

Den svenska ekonomin är starkt beroende av en exportsektor som i huvudsak levererar sina produkter inom Europa. Runt tre fjärdedelar av exporten går dit. Med det scenario vi har för den europeiska ekonomin så är det därför svårt att se hur svensk ekonomi ska kunna undvika en rejäl nedgång av tillväxten under 2012.

Recessionsrisken är påtaglig och det ekonomisk-politiska svaret blir såväl fler räntesänkningar som finanspolitiska stimulanser.

Vi räknar med att Riksbankens styrränta ligger runt 1,0 procent till sommaren och att finansminister Anders Borg kommer att tvingas acceptera ett budgetunderskott under nästa år. Redan till vårbudgeten räknar vi med en ordentlig finanspolitisk stimulansdos i form av bland annat ökade offentliga investeringar, bidrag till kommuner och landsting samt möjligtvis någon form av skattelättnad för hushåll och/eller företag.

Dessutom måste såväl regering som Riksbank agera för att på något sätt pressa ner bankernas utlåningsmarginaler samtidigt som man undviker att dessa i sin tur stramar åt sin utlåning. Det är inte någon särskilt lätt uppgift, men ändå nödvändig för att hålla uppe den inhemska efterfrågan.

Aktier - svagare tillväxt inte prissatt fullt ut

2011 kan numera summeras som ett av de svagare börsåren under de senaste decennierna. Men det är framför allt börsutvecklingen under andra halvåret som gör oss lite skeptiska till inledningen av 2012. Sedan de branta börsfallen under sommaren har börsen visserligen präglats av stor oro men sammantaget har börsnedgången faktiskt varit måttlig.

Det rimmar illa med de allt svagare tillväxtförutsättningar som tornat upp sig under hösten ¿ USA undantaget. Har vi rätt i vår syn att de globala tillväxtprognoserna måste justeras ner ytterligare samtidigt som krisen i Europa fortsätter att plåga oss så finns det trots allt fortfarande fallhöjd kvar på börsen.

Vi ställer dock vårt hopp till att en svag inledning av 2012 kan vändas till en uppgång i takt med ekonomisk-politiska stimulanser i bland annat Kina och USA samt minskad politisk osäkerhet om eurons framtid när väl ECB kliver in på banan och börjar köpa statsobligationer.

Brist på placeringsalternativ

Börsens fallhöjd begränsas också av det faktum att det råder brist på alternativa placeringar. Låga styrräntor, lägre tillväxt och lågt inflationstryck lär visserligen fortsätta att pressa de långa marknadsräntorna men med en 10-årsränta i Sverige som i utgångsläget ligger runt 1,6 procent så finns det trots allt begränsad potential på obligationsmarknaden.

Det betyder att årets goda avkastning på obligationer inte kommer att återupprepas under 2012. Som "riskfri" placering kan dock räntemarknaden fortfarande fungera trots hotet om att stigande globala statsskulder ska driva upp räntorna.

På råvarumarknaden har de svagare globala konjunktursignalerna slagit igenom tydligare än på aktiemarknaden men även här tror vi att det finns fallhöjd kvar. På lite längre sikt är vi dock fortfarande positiva till råvaror och det finns en risk/chans att omfattande penningpolitiska stimulanser först, och kanske främst, kommer att ge utslag i form av stigande råvarupriser.

Om 2011 var ett jobbigt år för placerare så finns det risk för att det under 2012 blir minst lika svårt att hitta en vinnande strategi. I stort sett  alla de problem som tornade upp sig under 2011 väntar dessutom fortfarande på sin lösning. Det talar för att det blir skakigt på finansmarknaderna och att det blir än viktigare att hålla sig ajour med vad som händer.

Sammanfattningen för börsen 2012 är alltså: Det blir bättre, men först blir det sämre.