Häromveckan lämnade AI-företaget Anthropic in sitt preliminära prospekt inför den enorma börsnoteringen på Nasdaq som närmar sig, även om det just nu svajar betänkligt på AI-scenen.

Det har tidigare talats om en värdering uppemot 2 000 mdr dollar, men alldeles nyligen fastställdes prislappen till 1 260-1400 mdr dollar.

Det innebär att Anthropic, som grundades 2021, kan kvala in runt plats tolv på listan över världens högst värderade börsbolag. Konkurrenten bakom ChatGPT, OpenAI, tog nyligen in pengar till en värdering på 1 250 mdr dollar som jämförelse.

Vinst – och mänsklighetens bästa

Anthropic är ett vinstdrivande bolag – men inte av vilken sort som helst. Bolaget är registrerat som en public benefit corporation eller PBC. Ungefär ett ”samhällsnyttigt bolag”, innebärande att styrelsen måste väga aktieägarnas ekonomiska intressen mot bredare samhällsintressen.

I Anthropics fall inkluderar det både intressena hos de som påverkas väsentligt av företaget, liksom en ansvarsfull utveckling av avancerad AI för ”mänsklighetens långsiktiga bästa”.

Det är inget lätt uppdrag. Och troligen har det redan kostat ägarna på ett par möjliga punkter där det finns viss friktion:

• Det kan kosta affärer. Ett exempel är en tvist med Pentagon där Anthropic vägrade låta sina modeller användas för autonoma vapen och massövervakning. Politiska ställningstaganden kan i sin tur påverka företagskunders syn på bolaget, på gott och ont.
• Fördröjda lanseringar. Anthropic har strypt tillgången till senaste modellen Mythos, av säkerhetsskäl. Det kan innebära tappade marknadsandelar i en kapplöpning där konkurrenterna inte följer samma begränsningar.
• Uppköpsbud kan avvisas. Även ett monsterbud med jättepremie skulle kunna avvisas om det bedöms stå i konflikt med bolagets övriga mål.
• Utspädning till välgörenhet. Anthropic har emitterat 5% nya aktier till en välgörenhetsfond, och för varje 50-procentig uppgång i värderingen kan ytterligare 2% tillkomma. Dessutom matchar bolaget de anställdas aktiedonationer med nytryckta aktier, vilket senaste året kostat 2,7 mdr dollar.

Lika rösträtt eller maktkoncentration?

Den andra intressanta saken är hur Anthropic kontrolleras. I sann Silicon Valley-anda finns ett antal unika aktieslag vars rättigheter får det svenska systemet med röststarka A-aktier att blekna.

Grundtanken är dock densamma. Genom att göra avsteg från principen att det ekonomiska ägandet ska motsvara den röstmässiga makten, blir det lättare att även med begränsat kapital säkra kontroll över bolaget.

Den svenska modellen har på många sätt tjänat oss väl. A/B-aktierna har exempelvis gett de stora investmentbolagssfärerna bättre förutsättningar att vara aktiva, långsiktiga huvudägare med tydlig kontroll. En baksida är att även en dålig ägare kan blockera bud och klamra sig fast vid makten.

Svenska modellen på steroider?

Så hur styrs egentligen Anthropic?

Det första man kan konstatera är att det ekonomiska ägandet är nästan helt avskuret från kontrollen över företaget. Grundarna kontrollerar genom en enda F-aktie (F för Founders = grundare) majoriteten på stämman.

Stämman är dock inte ensam om att utse styrelseledamöterna, som i Sverige. Det finns nämligen en T-aktie som kontrolleras av en trust (T för Trust ≈ stiftelse) och som kan utse fyra av sju styrelseplatser. Den fjärde platsen som leder till majoritet i styrelsen måste dock godkännas av ett nomineringsutskott där grundarna har stort inflytande.

Grundarnas F-aktier är dock inte eviga. Om färre än tre av grundarna finns kvar i bolaget – för att de slutat, avlidit eller sålt nästan alla sina aktier – löses den in utan ersättning efter en kort övergångsperiod. Då tar A-aktieägarna över stämman, men trusten behåller rätten att utse styrelsemajoriteten. Det är alltså trusten, inte aktieägarna, som på sikt får det avgörande inflytandet över styrelsen.

Trusten styr i praktiken sig själv genom fem förvaltare (en plats är idag vakant) som inte får äga aktier i Anthropic. Förvaltarna tillsätter och avsätter varandra genom majoritetsbeslut. Det räcker alltså att tre förvaltare är överens för att tillsätta nya förvaltare.

Så länge grundarna finns kvar kan de tillsammans med anställda och aktieägare ändra eller avveckla trusten om den skulle börja dra åt fel håll. När grundarna är borta krävs i stället 85% av A-aktierna – en spärr som i praktiken gör trusten självförnyande och nästan oåtkomlig.

Styrkan är baksidan

Det är en kontrollstruktur som ger intryck av att fungera bäst i medvind och så länge grundarna håller ihop. Vår förståelse är att grundarna kommer ha kontroll över bolaget så länge de drar åt samma håll. Om de däremot splittras eller slutar hamnar alltmer makt hos trusten, som inte har några ekonomiska intressen i bolaget.

I ett läge där bolaget får problem och aktiemarknaden förlorar förtroendet för strategin blir styrmodellens styrka (den svårrubbade maktkoncentrationen) i stället en tydlig nackdel.

Aktieägarna – som får bära den huvudsakliga ekonomiska smällen för bolagets eventuella misslyckanden – saknar då nästan helt möjlighet att påverka företagets riktning. Annat än att rösta med fötterna och sälja sina aktier. Många vanliga mekanismer som hjälper till att få ett krisföretag på rätt köl är satta ur spel.

Vad händer i en kris?

Är det en struktur som hindrar den intresserade från att köpa aktien? Nej, är vårt korta svar.

Den som saknar förtroende för de som styr ett företag bör nästan aldrig äga aktien, oavsett struktur.

Lägger man sitt kapital i händerna på nyckelpersoner med nästan oinskränkt makt över bolaget, blir den slutsatsen naturligtvis ännu viktigare.