Hongkong var länge mitt hem och jag var nyligen där. Staden är mer kinesisk än för ett par år sedan, men stämningen både där och i Shenzhen, är på topp.

Till skillnad från i Europa finns inget direkt militärt hot, men självklart sätter omvärlden vissa begränsningar på Kinas ambitioner. Kina är också mer teknologiskt oberoende och har större utrikespolitiskt handlingsutrymme.

I den av USA initierade handelskonflikten verkar det i skrivande stund som om Trump blinkade först. Kina har en stark hand, men utfallet är av naturliga skäl osäkert.

Deras tillväxt är fortfarande hög och växte under första kvartalet med 5,4%. I jämförelse sänkte IMF nyligen den förväntade tillväxten i USA och EU för 2025 till under 2%. DeepSeeks framgångar har ytterligare stärkt självförtroendet.

Sedan ett antal år dominerar Kina även marknaden för grön teknologi och strategiska mineraler.

Dominans inom sällsynta jordartsmetaller

Pågående geopolitiska och ekonomiska fragmentering har skapat möjligheter för Kina att flytta fram sin globala position.

President Xi Jinping har de senaste månaderna inlett en charmoffensiv. Tidigare i år träffade han 40 ledare för några av världens största företag och erbjöd nyligen försäkran till ledare i Sydostasien om fortsatt samarbete.

Kinas politiska system kanske inte uppskattas av alla dessa ledare, men på bordet ligger stabiliteten från en partner som inte ändrar spelreglerna för handel och världspolitik på daglig basis.

Investeringar i Kina som del av BNP är dubbelt så höga som i västvärlden. Det är därför infrastrukturen fungerar, de är ledande inom grön teknologi och har nära monopol på sällsynta jordartsmetaller.

I gengäld är inhemsk konsumtion som del av BNP emellertid mycket lägre, vilket är ett av Kinas stora problem. Kina behöver därför avsättning för sin överkapacitet. Det utgör ett problem för Europa. Det är en svår avvägning mellan att främja frihandel och samtidigt skydda inhemsk industri.

”America First” kan bli ”America Alone”

I slutändan kan auktoritära styrelseskick ha längre planeringshorisont. Återkommande val försvagar incitament för folkvalda att agera långsiktigt. Demokratins styrka är dock att den är självjusterande. Åtminstone så länge det institutionella ramverket, såsom oberoende domstolar och media, är intakta. Auktoritära system har en tendens att falla snabbt när det väl sker.

Osäkerhet är paralyserande och i ett fungerande samhälle bör staten verka för att minimera den. I det avseendet framstår Kina i god dager jämfört med USA givet Vita husets frekventa och ofta motsägelsefulla uttalanden. I slutändan befinner sig Kina i en stark position. USA köper inte deras varor av godhet, utan för att det är förmånligt. Det är en svaghet, inte en styrka.

Det är mer än ett årtionde sedan USA ändrade säkerhetspolitiskt fokus mot Asien och Kina. Men givet att den nya administrationen aktivt underminerar den västliga alliansen, verkar det som ”America First” kan bli ”America Alone”.

Hur skall ett exportorienterat Europa hantera den nya världen?

Europas väg framåt

I en artikel från 2010 skrev den singaporianske diplomaten Kishore Mahbubani att EU:s största strategiska misstag var att fokusera på interna utmaningar istället för externa hot. Vidare jämförde han det med att arrangera om däckstolarna på Titanic. Men för första gången sedan finanskrisen 2008 är globalisering åter i moraliskt överläge. Det är bra för Europa.

För ett par månader sedan frågade jag i en krönika om EU hade krisinsikt nog att förändras. Efter JD Vance tal på Münchenkonferensen och Liberation Day måste vi anta att så är fallet. Nu från ord till handling. Inte bara vad gäller försvar, utan även gällande interna handelshinder och nya handelsavtal med vår omvärld.

Tyvärr är handelsbarriärerna inom EU fortfarande mycket höga. Enligt IMF motsvarar de ett genomsnittligt tullvärde på 44% för varuhandel. Det är tre gånger högre än mellan amerikanska delstater.

Motsvarande siffra för tjänster är 110%. Som jämförelse är EU:s effektiva externa tullsats cirka 3%. Avreglering skulle således avsevärt minska Europas sårbarhet om handelskriget eskalerar ytterligare.

Vad gäller handelsavtal avslutade EU och Mercosur, en sydamerikansk handelsorganisation, i slutet av förra året en 25-årig förhandlingsprocess. Det har tyvärr inte ratificerats då 15 av EU:s medlemsländer måste godkänna avtalet. Som ofta är fallet motsätter sig särintressen frihandel, i det här fallet europeiska bönder.

Draghi-rapporten publicerades förra året och nyligen presenterade EU-kommissionen Konkurrenskraftskompassen. Förhoppningsvis genomförs nödvändiga reformer snarast. Det handlar inte bara om att minska byråkrati och ingå handelsavtal, utan också om att mer effektiva kapitalmarknader.

Vänner inte eviga - däremot intressen

EU har blivit en ”regulatorisk supermakt” med ideologiska förtecken. Det är föga hjälpsamt under rådande förhållanden. En mer transaktionell och pragmatisk ansats vore mer ändamålsenlig. Under stora delar av efterkrigstiden tjänade det Sverige väl. Vår vapenexport och säkerhetsarrangemang under kalla kriget är illustrerande.

Ibland måste man svälja ideologisk stolthet och kliva av sina höga hästar. Oavsett hur Europa agerar kommer Kina vara en global maktfaktor under överskådlig framtid. Handel och investeringar är centrala beståndsdelar i det förhållandet.

Under lång tid överfördes teknologi och kunskap från Europa till Kina via samägda dotterbolag. Om kinesiska företag framöver vill etablera sig i Europa borde det ske på liknande villkor. Inom många områden har Kina kommit lägre än vi. Partnerskap är tvåsidiga, men det betyder inte att vi skall vara naiva eller godtrogna.

Europa är sårbart på flera fronter. Det behöver inte vara bestående. Gud hjälper de som hjälper sig själva.

Det påbörjade reformarbetet måste fortgå med kraft och tempo. Det kommer innebära både uppoffringar och kompromisser gentemot Kina och USA. Allianser och partnerskap är viktiga att bygga och bibehålla, men både Sverige och Europa bör agera utifrån egenintresse.

För att låna politikern Lord Palmerstons välkända formulering från brittiska underhuset 1852: vi har varken eviga vänner eller eviga fiender – endast eviga intressen.

Martin Boldt-Christmas är analytiker med fokus på makro och globala marknader. Han arbetar idag med investeringar och har tidigare jobbat på investmentbanker och med riskkapital i Hongkong och London. Här hittar du alla hans Afv-krönikor.

Detta är en krönika från en fristående kolumnist. Analys och ställningstagande är skribentens.