Trots att världsekonomin växer i god takt och centralbanker världen över sänkt räntorna är riskbilden ovanligt komplex. ”På ytan ser allt bra ut – men risklistan är väldigt lång”, säger Mark Andersen, chef för global tillgångsallokering på UBS, till Placera.
Idag, 14:34
Det är sen höst i Zürich. Luften är krispig och träden är fortfarande klädda i gröna blad, olikt Stockholm där de vid det här laget redan gett upp och lagt sig på backen.
Inne på UBS huvudkontor möter Placera Mark Andersen, analytiker och chef för global tillgångsallokering på den schweiziska banken.
Vi slår oss ner i ett stort träklätt konferensrum. På väggarna gapar rektangulära märken där tavlor uppenbart har tagits ner – kvarlevor från Credit Suisse-tiden. Det är en passande kuliss för ett samtal om integrationer, risker och den nya värld som investerare har att förhålla sig till.
Det finns många versioner av hur det var när de två schweiziska bankerna slogs ihop, helt naturligt med tanke på de över 100 000 anställda.
Från Andersens perspektiv var den smidig.
"Många pratar om riskkulturen på Credit Suisse, som kanske var mindre strikt och bidrog till problemen. Men det var två företag som inte var så olika", säger tungviktaren som ofta är med i CNBC och Bloomberg.
I grunden två stora schweiziska private banking-aktörer med huvudkontor i Zürich och med mycket gemensam historia. Många anställda har jobbat på båda bankerna.
"Det är inte som att integrera en amerikansk biltillverkare i en japansk, kulturen var redan relativt kompatibel."
Anderson berättar att UBS riskkultur nu är den dominerande.
"Det handlar om att säkerställa att något liknande det som hände Credit Suisse inte upprepas.”
Samtalet rör sig vidare på samma tema, fast med fokus på riskerna i världen.
Andersen lutar sig tillbaka och ler lite när jag frågar hur han skulle beskriva det globala makroläget.
”Det är intressant, för på ytan ser allt väldigt bra ut. Men människor är väldigt, väldigt oroliga, oavsett var i världen jag reser”, säger han på sin danska dialekt.
Han konstaterar att den globala ekonomin växer ungefär i linje med sin potentiella tillväxttakt. USA runt 2–2,5% i år och väntas göra något liknande nästa år. Global tillväxt ligger omkring 3%.
Samtidigt är centralbankerna inne i en fas där räntorna överlag är på väg ned snarare än upp.
Men det är bara halva bilden.
För när vi går över till riskerna tvekar han inte om var han vill börja.
”Inflation är nog den mest uppenbara risken och den mest kännbara för investerare”, säger Andersen.
Den har stabiliserats – men på en högre nivå än tidigare. Särskilt i USA, där inflationen fortfarande är förhöjd samtidigt som centralbanken sänker räntan och dollarn är svagare, vilket trycker upp importpriserna. Inflationen mätt som KPIF ligger på 2,3% i Sverige.
”Om inflationen överraskar på uppsidan måste centralbankerna höja räntorna. Då får du lägre tillväxt, fallande aktiemarknader, obligationskurser som går ned – och fler som förlorar jobbet. Det är dåligt för ekonomin, men särskilt dåligt för investerare.”
En annan risk är hur centralbankernas oberoende utmanas politiskt, framför allt i USA, där trycket från president Trump att sänka räntan ökar.
”Det väcker frågetecken kring om Federal Reserve kommer kunna agera som de borde, och balansera inflations- och tillväxtmål på ett självständigt sätt.”
Det är just inflationsrisken som han anser att marknaden underskattar mest.
”Många sitter tungt i nominella tillgångar – traditionella obligationer eller stora kassapositioner – och tänker att det är ’säkert’. Men om inflationen biter sig fast blir du i praktiken fattigare varje dag, även om saldot på kontot ser likadant ut.”
Det är också en förklaring till hur UBS portföljer är viktade.
”Vi har haft guld i portföljerna sedan mitten av förra året, vi arbetar mer med inflationsskyddade obligationer och alternativa tillgångar som hedgefonder, just för att skydda portföljerna bättre mot inflation.”
En annan tydlig risk är värderingarna – särskilt i techsektorn.
”Många tycker att aktier är dyra, kreditmarknaden är dyr, och det finns definitivt en bubbelrisk, särskilt kring tech och AI", säger Mark Andersen.
UBS arbetar med scenarier: ett huvudscenario och upp- respektive nedsida. I nedsidescenariot är just AI-investeringarna en möjlig fallgrop.
”Det har pumpats in hundratals miljarder dollar i AI-relaterad capex – chip, datacenter och infrastruktur. Frågan vi inte kan besvara än är om det blir lönsamt. Kommer bolagen tjäna mer på dessa investeringar än de satsar?”
I UBS huvudscenario blir det faktiskt lönsamt, men risken är reell.
”Det kan visa sig att man spenderade för mycket på chip och datacenter. Då är techbolagen för dyra och priserna måste ner. Det är inte vårt huvudcase, men det är ett riskscenario vi följer noga.”
När samtalet glider in på Europa blir Andersen märkbart mer dyster.
”Europa halkar definitivt efter. Det finns egentligen inget sätt att komma runt det, oavsett hur du mäter.”
Produktivitetstillväxten har varit svag under det senaste decenniet. Riskkapitalflöden går i högre grad till USA och Kina. Europa har utbildning och kompetens – men för lite investeringar.
Han nämner Mario Draghis omfattande rapport om hur Europa ska ”vändas runt”, och Tysklands stora stimulanser, men låter inte övertygad om att det räcker.
”Investeringsgraden fortsätter falla. Jag är hoppfull men mitt realistiska jag säger att jag vill se det innan jag tror på det.”
Trots geopolitik och fastighetsproblem ser Andersen ändå ljusglimtar i Kina.
”Fastighetssektorn hade en bubbla, men priserna har fallit i ett par år utan att orsaka en kraftig recession. Kina är i ett bättre läge än tidigare.”
Övergripande är UBS positiva till tillväxtmarknader då de generellt handlat billigare än utvecklade marknader, och just nu lite billigare än historiskt sett.
"Många centralbanker i EM (emerging markets red. anm.) var dessutom tidigt ute med att höja räntorna efter inflationschocken, vilket ger dem ett bättre utgångsläge nu.”
När amerikanska räntor sänks och dollarn är svag kan tillväxtländer sänka sina räntor utan att valutan rasar.
”Det innebär att du kan köpa relativt billiga aktiemarknader, få stöd av räntesänkningar och samtidigt en valuta som står emot ganska bra. "
På frågan om vad Andersen anser är svårast med sitt jobb just nu tvekar han inte.
”Vi jobbar ju i praktiken med att titta i en kristallkula. Vi analyserar tidsserier, letar mönster bakåt i tiden och försöker avgöra vilken del av det förflutna som faktiskt går att extrapolera in i framtiden.”
Det som gör just de kommande åren knepiga är känslan av att flera grundläggande saker är i rörelse samtidigt: AI-revolutionen, inflationsregimen, den höga skuldsättningen, miljöfrågorna och geopolitiken.
”AI är en revolutionerande teknologi, och vi är fortfarande i ett extremt tidigt skede. Just nu fokuserar alla på chipen och datacentren, men vi har ingen aning om hur det kommer förändra finans, sjukvård eller våra vardagsliv", säger han.
Samtidigt pekar han på att det inte, sedan 2022/2023 funnits en riktig inflationsrisk på nästan 30 år.
”Och så är statsskulderna höga, miljöfrågorna finns kvar, och vi har flera parallella konflikter och krig. Kombinationen gör det svårare än tidigare att bara titta bakåt och anta att framtiden blir likadan.”
Han låter varken alarmistisk eller självsäker, mer analytiskt ödmjuk.
”Det gör jobbet svårt, men också väldigt intressant. På ytan ser allt bra ut – men risklistan är, som sagt, väldigt lång.”
Trots att världsekonomin växer i god takt och centralbanker världen över sänkt räntorna är riskbilden ovanligt komplex. ”På ytan ser allt bra ut – men risklistan är väldigt lång”, säger Mark Andersen, chef för global tillgångsallokering på UBS, till Placera.
Idag, 14:34
Det är sen höst i Zürich. Luften är krispig och träden är fortfarande klädda i gröna blad, olikt Stockholm där de vid det här laget redan gett upp och lagt sig på backen.
Inne på UBS huvudkontor möter Placera Mark Andersen, analytiker och chef för global tillgångsallokering på den schweiziska banken.
Vi slår oss ner i ett stort träklätt konferensrum. På väggarna gapar rektangulära märken där tavlor uppenbart har tagits ner – kvarlevor från Credit Suisse-tiden. Det är en passande kuliss för ett samtal om integrationer, risker och den nya värld som investerare har att förhålla sig till.
Det finns många versioner av hur det var när de två schweiziska bankerna slogs ihop, helt naturligt med tanke på de över 100 000 anställda.
Från Andersens perspektiv var den smidig.
"Många pratar om riskkulturen på Credit Suisse, som kanske var mindre strikt och bidrog till problemen. Men det var två företag som inte var så olika", säger tungviktaren som ofta är med i CNBC och Bloomberg.
I grunden två stora schweiziska private banking-aktörer med huvudkontor i Zürich och med mycket gemensam historia. Många anställda har jobbat på båda bankerna.
"Det är inte som att integrera en amerikansk biltillverkare i en japansk, kulturen var redan relativt kompatibel."
Anderson berättar att UBS riskkultur nu är den dominerande.
"Det handlar om att säkerställa att något liknande det som hände Credit Suisse inte upprepas.”
Samtalet rör sig vidare på samma tema, fast med fokus på riskerna i världen.
Andersen lutar sig tillbaka och ler lite när jag frågar hur han skulle beskriva det globala makroläget.
”Det är intressant, för på ytan ser allt väldigt bra ut. Men människor är väldigt, väldigt oroliga, oavsett var i världen jag reser”, säger han på sin danska dialekt.
Han konstaterar att den globala ekonomin växer ungefär i linje med sin potentiella tillväxttakt. USA runt 2–2,5% i år och väntas göra något liknande nästa år. Global tillväxt ligger omkring 3%.
Samtidigt är centralbankerna inne i en fas där räntorna överlag är på väg ned snarare än upp.
Men det är bara halva bilden.
För när vi går över till riskerna tvekar han inte om var han vill börja.
”Inflation är nog den mest uppenbara risken och den mest kännbara för investerare”, säger Andersen.
Den har stabiliserats – men på en högre nivå än tidigare. Särskilt i USA, där inflationen fortfarande är förhöjd samtidigt som centralbanken sänker räntan och dollarn är svagare, vilket trycker upp importpriserna. Inflationen mätt som KPIF ligger på 2,3% i Sverige.
”Om inflationen överraskar på uppsidan måste centralbankerna höja räntorna. Då får du lägre tillväxt, fallande aktiemarknader, obligationskurser som går ned – och fler som förlorar jobbet. Det är dåligt för ekonomin, men särskilt dåligt för investerare.”
En annan risk är hur centralbankernas oberoende utmanas politiskt, framför allt i USA, där trycket från president Trump att sänka räntan ökar.
”Det väcker frågetecken kring om Federal Reserve kommer kunna agera som de borde, och balansera inflations- och tillväxtmål på ett självständigt sätt.”
Det är just inflationsrisken som han anser att marknaden underskattar mest.
”Många sitter tungt i nominella tillgångar – traditionella obligationer eller stora kassapositioner – och tänker att det är ’säkert’. Men om inflationen biter sig fast blir du i praktiken fattigare varje dag, även om saldot på kontot ser likadant ut.”
Det är också en förklaring till hur UBS portföljer är viktade.
”Vi har haft guld i portföljerna sedan mitten av förra året, vi arbetar mer med inflationsskyddade obligationer och alternativa tillgångar som hedgefonder, just för att skydda portföljerna bättre mot inflation.”
En annan tydlig risk är värderingarna – särskilt i techsektorn.
”Många tycker att aktier är dyra, kreditmarknaden är dyr, och det finns definitivt en bubbelrisk, särskilt kring tech och AI", säger Mark Andersen.
UBS arbetar med scenarier: ett huvudscenario och upp- respektive nedsida. I nedsidescenariot är just AI-investeringarna en möjlig fallgrop.
”Det har pumpats in hundratals miljarder dollar i AI-relaterad capex – chip, datacenter och infrastruktur. Frågan vi inte kan besvara än är om det blir lönsamt. Kommer bolagen tjäna mer på dessa investeringar än de satsar?”
I UBS huvudscenario blir det faktiskt lönsamt, men risken är reell.
”Det kan visa sig att man spenderade för mycket på chip och datacenter. Då är techbolagen för dyra och priserna måste ner. Det är inte vårt huvudcase, men det är ett riskscenario vi följer noga.”
När samtalet glider in på Europa blir Andersen märkbart mer dyster.
”Europa halkar definitivt efter. Det finns egentligen inget sätt att komma runt det, oavsett hur du mäter.”
Produktivitetstillväxten har varit svag under det senaste decenniet. Riskkapitalflöden går i högre grad till USA och Kina. Europa har utbildning och kompetens – men för lite investeringar.
Han nämner Mario Draghis omfattande rapport om hur Europa ska ”vändas runt”, och Tysklands stora stimulanser, men låter inte övertygad om att det räcker.
”Investeringsgraden fortsätter falla. Jag är hoppfull men mitt realistiska jag säger att jag vill se det innan jag tror på det.”
Trots geopolitik och fastighetsproblem ser Andersen ändå ljusglimtar i Kina.
”Fastighetssektorn hade en bubbla, men priserna har fallit i ett par år utan att orsaka en kraftig recession. Kina är i ett bättre läge än tidigare.”
Övergripande är UBS positiva till tillväxtmarknader då de generellt handlat billigare än utvecklade marknader, och just nu lite billigare än historiskt sett.
"Många centralbanker i EM (emerging markets red. anm.) var dessutom tidigt ute med att höja räntorna efter inflationschocken, vilket ger dem ett bättre utgångsläge nu.”
När amerikanska räntor sänks och dollarn är svag kan tillväxtländer sänka sina räntor utan att valutan rasar.
”Det innebär att du kan köpa relativt billiga aktiemarknader, få stöd av räntesänkningar och samtidigt en valuta som står emot ganska bra. "
På frågan om vad Andersen anser är svårast med sitt jobb just nu tvekar han inte.
”Vi jobbar ju i praktiken med att titta i en kristallkula. Vi analyserar tidsserier, letar mönster bakåt i tiden och försöker avgöra vilken del av det förflutna som faktiskt går att extrapolera in i framtiden.”
Det som gör just de kommande åren knepiga är känslan av att flera grundläggande saker är i rörelse samtidigt: AI-revolutionen, inflationsregimen, den höga skuldsättningen, miljöfrågorna och geopolitiken.
”AI är en revolutionerande teknologi, och vi är fortfarande i ett extremt tidigt skede. Just nu fokuserar alla på chipen och datacentren, men vi har ingen aning om hur det kommer förändra finans, sjukvård eller våra vardagsliv", säger han.
Samtidigt pekar han på att det inte, sedan 2022/2023 funnits en riktig inflationsrisk på nästan 30 år.
”Och så är statsskulderna höga, miljöfrågorna finns kvar, och vi har flera parallella konflikter och krig. Kombinationen gör det svårare än tidigare att bara titta bakåt och anta att framtiden blir likadan.”
Han låter varken alarmistisk eller självsäker, mer analytiskt ödmjuk.
”Det gör jobbet svårt, men också väldigt intressant. På ytan ser allt bra ut – men risklistan är, som sagt, väldigt lång.”
Saab
Analyser
Intellego-härvan
Aktierekar
Bostadsmarknaden
AI
Saab
Analyser
Aktierekar
Bostadsmarknaden
AI
1 DAG %
Senast
OMX Stockholm 30
1 DAG %
Senast
2 831,42
