Kronan kommer därför att förekomma mer uttryckligt i riskdiskussionen på torsdagen.

Det skriver Michel Gubel på Handelsbanken i en marknadskommentar.

Riksbanken står inför en del utmaningar i kommunikationen på torsdag. Eftersom kronan för närvarande handlas omkring 4 procent svagare än i Riksbankens senaste KIX-prognos måste den nya penningpolitiska rapporten få ihop ett märkbart svagare utgångsläge med en prognos som under flera år har utgått från en gradvis förstärkning av kronan mot dess långsiktiga jämviktsnivå.

Antingen reviderar banken ned kronans prognostiserade bana och accepterar därmed implicit att kronan kommer att förbli pressad, eller så behåller den en förstärkningsbana som framstår som alltmer oförenlig med de aktuella spotpriserna.

"Inget av alternativen är särskilt bekvämt, och den återkommande trenden med revideringar har också ett pris", skriver han.

Historien ger inte så mycket tröst. Sedan 2022 har Riksbankens penningpolitiska möte bara en gång ställts inför en krona som varit lika svag i förhållande till bankens prognos som i dag, vilket var i februari 2023.

Vid det tillfället höjde Riksbanken styrräntan med 50 punkter och sade uttryckligen att en starkare krona skulle vara välkommen.

Det makroekonomiska läget är i dag mycket annorlunda, med inflationen långt under de nivåer som rådde 2023. Jämförelsen visar ändå hur en kombination av faktorer kan få en centralbank att vid behov luta åt mer kraftfulla åtgärder.

Inför veckans möte är förväntningarna på en räntehöjning mycket låga, och valutamarknaden kommer sannolikt att leta efter signaler om en räntehöjning i november i Riksbankens kommunikation.

Handelsbanken räknar med att Riksbanken kommer att framhålla att kronan spelar en relativt begränsad roll för räntebanan, vilket också var fallet 2024 när banken såg förbi en svagare krona än prognostiserat och sänkte räntan när inflationen föll tillbaka mot målet.

Den här gången väntas dock riskbedömningen väga tyngre.

Makroekonomiska data har överraskat på uppsidan, resursutnyttjandet närmar sig normala nivåer och energichocken ökar risken för andrahandseffekter. I detta läge innebär en ihållande svag krona ökade uppåtrisker för inflationen, snarare än att vara något som Riksbanken utan vidare kan bortse från.

"Vi räknar därför med att kronan får en mer framträdande roll i riskdiskussionen, även om Riksbanken undviker att ge den en direkt roll i räntebanan", skriver Michel Gubel.

På medellång sikt är räntedifferenser fortsatt den viktigaste drivkraften för kronan. På kort sikt visar historiken däremot att extrema rörelser på valutamarknaden tenderar att korrigeras, och frågan är hur mycket Riksbanken kommer att behöva stödja kronan.

Data från perioder då KIX-indexet rört sig till den svagare sidan av Riksbankens senaste prognos visar att EUR/SEK i genomsnitt har fallit med omkring 1,5 procent under den följande månaden, samtidigt som kronan har stärkts i sju av nio fall.

Effekten klingar av över tre månader, så det är mer ett taktiskt än strukturellt argument för kronan.

Slutsatsen är att räntebanan kommer att ha större betydelse än KIX-prognosen för hur marknaden tolkar torsdagens möte, framför allt genom den signal den skickar om november/december.

"En räntebana som innebär mer än 50 procents sannolikhet för en räntehöjning i november skulle enligt vår bedömning ge stöd åt kronan", skriver han.

En fortsatt avslappnad syn på räntebanan skulle däremot förstärka den mer mekaniska hållningen att kronan har liten betydelse för prisstabiliteten.

Deras huvudscenario är att räntebanan toppar på 2,25 procent under 2027, upp från dagens 2,00 procent, vilket skulle ge mindre stöd åt kronan.

Riksbanken har sitt räntemöte på onsdagen, och lämnar räntebesked på torsdagen. Samtliga bedömare i Infronts enkät spår oförändrat, och det är också vad marknadens prissättning pekar mot.