I Sverige är fortfarande förväntningar om nya räntesänkningar från Riksbanken högt uppe på den ekonomiska agendan. Samtidigt har marknadsräntorna på längre löptider börjat röra sig uppåt. Ränteuppgången som tog fart i december har ökat i takt efter årsskiftet.

Räntan på tvååriga statsobligationer har stigit med 0,17 procentenheter sedan årsskiftet medan uppgången i tioårsräntan är 0,22 procentenheter. Det kan tyckas som måttliga uppgångar men givet att räntorna ligger så lågt som 0,90 respektive 1,74 procent så är det ändå relativt sett stora ränteförändringar som skett (se diagram).

Förklaringen till att de långa marknadsräntorna i Sverige börjat röra sig uppåt hittar vi framför allt i den amerikanska händelseutvecklingen

Den amerikanska ränteuppgången startade redan i början av december och har numera fått en extra skjuts av att politikerna inte lyckats presentera besparingsåtgärder som skulle kunna balanserna budgeten på sikt i samband med förhandlingarna kring det så kallade fiscal cliff.

Det enda politikerna egentligen kom överens om i den senaste förhandlingen var skattehöjningar för höginkomsttagare medan skattelättnaderna för övriga hushåll förlängdes. Det är bra för konjunkturen men en tveksam åtgärd för att komma till rätta med en statsskuld som numera med råge överstiger 100 procent av BNP.

Oron för de långsiktiga effekterna av USA:s galopperande statsskuld växer och dessutom rycker nya nedgraderingar av kreditbetyget allt närmare. Det bidrar till att skapa ett uppåttryck på räntorna även i Sverige eftersom räntemarknaden är global.

Än viktigare för ränteuppgången var sannolikt den amerikanska centralbankens protokoll från det senaste penningpolitiska mötet. Marknadsaktörerna överraskades då av att flera medlemmar i direktionen (FOMC) som bestämmer över penningpolitiken såg ett relativt snabbt tillbakadragande av det senaste beslutet att köpa obligationer för 85 miljarder i månaden. Eftersom centralbanken numera är den största köparen av amerikanska statsobligationer så får det här stora effekter på räntemarknaden. Idag räknar marknadsaktörerna med att det senaste programmet med obligationsköp (QE4) avslutas någon gång i början av hösten.

Den akuta krisen i världen är dessutom över, vilket gör att Sveriges betydelse som "säker" parkeringsplats för pengar har minskat. En mindre efterfrågan på svenska obligationer minskar alltså trycket nedåt på räntorna.

Ytterligare ett skäl till stigande räntor är att det finns tydliga tecken på att placerare är på väg att överge obligationsmarknaden till förmån för aktier. Ett tecken på högre risktagande i jakt på rimlig avkastning. De långa räntorna har ju varit historisk låga och så mycket lägre förväntas de inte bli.

I Sverige har vi numera ett nettoutflöde ur räntefonder och ett nettoinflöde till aktiefonder. Det bidrar i sin tur till högre räntor när priset på obligationer därmed sjunker i takt med att köparna sviker.

Ett sista skäl till högre marknadsräntor är att det finns signaler om en bättre konjunktur och därmed ökar risken för stigande inflation framöver. Det har också framkommit små signaler om att centralbanker, som den amerikanska, är beredda att acceptera lite högre inflation under en övergångsperiod när återhämtningen tagit rejäl fart. Högre inflation bidrar i sin tur till att den reala avkastningen på obligationer faller om man inte kompenseras via högre räntor.

Vår bedömning är att ränteuppgången kommer att fortsätta men att vi tidvis kommer att få se mindre hack i den uppåtgående kurvan. Kärvar det rejält i förhandlingarna om en höjning av det amerikanska skuldtaket lär räntorna falla eftersom det i sin tur lär leda till en kraftigt minskad riskaptit på finansmarknaderna. På samma sätt lär räntan ticka nedåt om vi får se konjunkturbesvikelser.

Men den underliggande trenden på räntemarknaden är uppåtriktad vilket i sin tur är negativt för de flesta typer av fonder som placerar i obligationer.

---- Den här artikeln handlar om statsobligationer. Om du undrar vad effekten blir på företagsobligationer, klicka här.