Den enkla förklaringen till krisen i Silicon Valley Bank (SVB) är att de företag och individer som hade insättningar i banken förlorade förtroendet och började ta ut sina pengar i massiv utsträckning. Det tvingade SVB till stora försäljningar av tillgångar och panikåtgärder, bland annat i form av en hastigt annonserad nyemission, för att om möjligt fylla på kassan.

Det bidrog till att SVB:s aktiekurs rasade och förtroendet för banken eroderade i det närmast totalt. Det har dessutom fått betydande spridningseffekter i den finansiella sektorn i allmänhet och bland amerikanska nischbanker i synnerhet. Globalt har finansaktier tappat 465 miljarder dollar i marknadsvärde sedan krisen inleddes.

Amerikanska myndigheter har nu satt in motåtgärder i syfte att begränsa de negativa spridningseffekterna och dessutom inlett en utredning för att spåra vad som egentligen ledde till att SVB kollapsade.

Just nu handlar det egentligen mest om spekulationer även om svårigheten att hantera kraftigt stigande räntor och bankens egna dåliga investeringar (framför allt i långa obligationer) är de två huvudmisstänkta kandidaterna. Att VD själv sålde aktier några dagar innan kollapsen var förstås heller inget som direkt ingav något förtroende för de som hade kapital i banken.

Om vi får vänta på den utredningen så står det i alla fall klart att kollapsen för SVB fått mycket stora följdeffekter på finansmarknaden. Mycket av det beror på att synen på den framtida centralbankspoltiken ändrats, men också på att många placerare tvingas göra snabba förändringar i sin portföljsammansättning till följd av turbulensen.

Det senare kan ha bidragit till att de kortsiktiga rörelserna blivit osedvanligt stora och till en del kan komma att reverseras när krutröken väl har lagt sig. Så man gör klokt i att, trots allt, tolka de kortsiktiga marknadsrörelserna med viss försiktighet.    

Det mest dramatiska har skett på räntemarknaden. Framför allt i den kortare änden av räntekurvan.

Efter Fed-chefen Jerome Powells tal förra tisdagen skruvades ränteförväntningarna upp rejält och den amerikanska styrräntan, som i dagsläget ligger på 4,75 procent, väntades toppa någonstans kring 5,6 procent under 2023. Den åtstramningen är nu borta och i stället förväntas den amerikanska centralbanken tvingas till räntesänkningar under loppet av 2023. Styrräntan väntas nu ligga på runt 4 procent vid årsskiftet.

Det spekuleras också vilt kring om Fed överhuvudtaget kommer att gå vidare med räntehöjningar i närtid. Den räntehöjning, på antingen 25 eller 50 punkter, som varit så tydligt aviserad till 22 mars är det flera av de stora analyshusen som numera strukit från sina prognoser.

Dit hör exempelvis Goldman Sachs medan Nomura Securities går så långt att de tror att Federal Reserve till och med kommer att sänka räntan i samband med detta möte.

Andra tycker att det är alldeles för tidigt för Federal Reserve att överge kampen mot inflationen och tisdagseftermiddagens inflationssiffror lär påverka bankens kommande beslut. Ytterligare inflationsöverraskningar på uppsidan lär sätta stor press på banken att fortsätta höja räntan, medan svagare siffror sannolikt innebär en stor lättnad för marknaden eftersom det underlättar för Fed-ledningen att ta en räntepaus. Väntat är en kärninflation som sjunker från 5,6 procent i januari till 5,5 procent i februari.     

Det här rör räntorna främst på den riktigt korta sikten men även tvåårs- och tioårsräntorna har sjunkit kraftigt. Sedan den 8 mars har den amerikanska tvåårsräntan sjunkit med 1,02 procentenheter medan tioåringen sjunkit med 43 punkter. Den brantaste nedgången för tvåårsräntan sedan 1987 och ”Black Monday”.

Även i övriga delar av världen har det skett stora räntenedgångar om än inte av samma magnitud som de amerikanska. Räntenedgångarna i Sverige och Tyskland landar ungefär på hälften vad avser tvåårsräntan. Tysklands räntenedgång är särskilt anmärkningsvärd eftersom ECB fortfarande väntas höja ränta med runt 50 punkter i samband med torsdagens penningpolitiska besked.

Räntenedgången för tvåårsräntan får ändå tolkas som att marknaden tror att eventuella räntehöjningar som genomförs i närtid snabbt kommer att behöva reverseras.

Nedgången för tioårsräntan är lite mer komplicerad att tolka. Dels beror den på att investerare söker sig till säkrare tillgångar när det skakar till på börsen, dels är den ett tecken på att förväntningarna på konjunkturutvecklingen också gått på en liten smäll.

I det senare fallet är risken att fortsatt finansiell turbulens knäcker en redan i utgångsläget svag konjunktur. Det lär bland annat dämpa humöret hos redan pressande hushåll ytterligare samt göra, även solida, banker försiktigare med utlåning till mer riskfyllda projekt.

På valutamarknaden har den amerikanska dollarn dykt och hela den förstärkning som sedan årsskiftet skett mot en korg av andra valutor är numera borta. Det huvudsakliga skälet är att marknaden räknar med en försiktigare amerikansk centralbank. Kronförstärkningen mot dollarn är däremot marginell samtidigt som kronan, sin vana troget, tappat brett mot andra valutor när finansoron slagit klorna i marknaden.

Det kan också notera att oljepriset sjunkit medan guldpriset rört sig uppåt.

Hur det här kommer att spela ut framöver beror i hög grad på hur väl de amerikanska myndigheterna klarar att hålla krisen i schack samt på hur Federal Reserve, och andra centralbanker, kommer att agera. Det får förstås inte heller dyka upp andra, och ännu större, surdegar i det finansiella systemet. Det gäller även banksystemet utanför USA.

Givet att de amerikanska myndigheterna agerat kraftfullt för att tillhandahålla nödvändig likviditet till banksystemet och gett närmast obegränsade insättningsgarantier, så finns det förstås förutsättningar för den här krisen kommer att blåsa över rätt fort. Även om osvuret förstås alltid är bäst och det nu sätts upp nya banker på diverse bevakningslistor i rask takt. Bland annat ser kreditinstituten nu över sina betyg avseende flera bankers kreditriskvärdering.

Den mer långsiktiga risken rör snarare hur centralbankerna väljer att agera. De står just nu i valet och kvalet mellan att inte höja, eller till och med sänka, räntan för att skapa lugn på finansmarknaden och att fortsätta höja för att stävja inflationen. Hur de än väljer så kommer det att finnas kritiker som pekar på riskerna på både kort och lång sikt.