Knappt 37 procent av ägandet i bolagen på Stockholmsbörsens utgörs i nuläget av ägare utanför Sverige. En nivå som har krupit ned något det senaste året men som inte har rört på sig anmärkningsvärt mycket de senaste tio åren då andelen har pendlat mellan 37-40 procent, visar ägarstatistiken från Holdings.

På listorna för mindre bolag är andelen utländskt ägande av naturliga skäl lägre, och ju mindre bolag desto lägre andel utländska ägare. Midcap-listan har exempelvis 29 procent utländskt ägande, Smallcap har 23 procent medan First North har 21 procent och Spotlight 11 procent.

Bland de enskilda bolagen finns dock stora variationer, även bland bjässarna. I tabellen nedan har vi listat de 20 bolagen på storbolagslistan med största andelen utländskt ägande. (Bolag som har primärnotering på en annan börs är inte med i sammanställningen, däribland ABB, Astrazeneca, Autoliv och Traton).

I topp finns Volvo Car som gjorde entré som eget börsbolag hösten 2021. Här är kinesiska Geely Holding alltjämt dominerande storägare med 82 procent, och tillsammans med framför allt amerikanska fondjättar summerar den utländska andelen till 87 procent.

Mer anmärkningsvärd är kanske kontanthanteringsbolaget Loomis höga andel utlänningar i ägarlistan med sina 78 procent. Här finns ingen enskild storägare som i Volvo Cars fall utan det handlar om ett pärlband av utländska kapitalförvaltare med 1-5 procents ägande vardera kombinerat med ett avståndstagande från svenska institutioner. Det kontantlösa samhället har uppenbarligen skrämt svenska placerare på flykt i större utsträckning än de utländska.

Motsvarande skillnad i inställning gäller kasino- och sportspelsbolagen där ESG-policys hindrar många svenska fondförvaltare att äga aktierna. I både Kindreds och Evolutions fall ligger den utländska ägarandelen kring 70 procent.

Värt att notera är också att två av våra stora industribolag, Assa Abloy och Alfa Laval, har lockat nästan två tredjedelar utländskt ägande. I Assas fall är det trots att de har en hyggligt stor svensk storägare i form av Latour med knappt 10 procent medan det i Alfas fall kan kopplas till att största ägaren Tetra Laval är registrerad i Schweiz.

I den andra änden av skalan, de 20 storbolagen med lägst andel utländskt ägande, finns det två utmärkande trender. Den ena är bolag där det finns en dominerande inhemsk storägare som rent matematiskt omöjliggör ett högt utländskt ägande. Den andra är att fastighetssektorn är flitigt förekommande.

Som tabellen nedan visar är Creades, där Sven Hagströmer sitter på 59 procent av ägandet, i topp i den här kategorin följt av Sven-Olof Johanssons Fastpartner, som han äger 69 procent av. Volati, Latour, Lundberg, Wallenstam och H&M är andra exempel på bolag med ett stort svenskt ”kött&blod-ägande”.

Vilken praktisk nytta har man då av att hålla koll på andelen svenskt kontra utländskt ägande?

Hur bolagen presterar i termer av tillväxt och vinstutveckling är det som styr aktiekurserna på längre sikt men in- och utflödet av kapital från olika ägare kan under perioder också vara en stor kursdrivare. Bolag som växer snabbt och som är oupptäckta utanför Sverige men som kommer upp i en storlek där utländska investerare börjar intressera sig kan då få en extra boost på börsen.

Evolution kan tjäna som ett typexempel på detta. Bolaget noterades 2015 och så sent som i början av 2017 låg andelen utländskt ägande på 36 procent för att sedan stadigt börja klättra upp mot nuvarande 70 procent.

Omvänt så kan en hög andel utländskt ägande utgöra en risk för större tryck i nedgångarna när det blåser motvind. Att ta ned sin risknivå för en utländsk fondförvaltare kan innebära att lämna eller dra ned på exponeringen på marknader som uppfattas som mer perifera och då kan svenska aktier lättare åka ur portföljen. Även valutahänsyn kan spela in på ett annat sätt än det gör för en svensk ägare.