STOCKHOLM (Nyhetsbyrån Direkt) Krig medför långvariga ekonomiska kostnader, medan ökade försvarsutgifter innebär svåra avvägningar.

Det skriver IMF-ekonomer i ett delkapitel ur den kommande globala konjunkturprognosen.

Efter årtionden av relativt lugn efter kalla kriget har antalet pågående konflikter ökat kraftigt de senaste åren. Samtidigt leder ökade geopolitiska spänningar också till att många regeringar omprövar sina prioriteringar och ökar sina försvarsutgifter.

Utöver de förödande mänskliga konsekvenserna medför krig stora och långvariga ekonomiska kostnader och skapar svåra makroekonomiska avvägningar, särskilt för de länder där striderna äger rum.

För länder där krig utspelar sig faller den ekonomiska aktiviteten kraftigt. I genomsnitt minskar produktionen med omkring 3 procent vid konfliktens början och fortsätter att falla under flera år, med kumulativa förluster på cirka 7 procent inom fem år.

Produktionsförluster till följd av konflikter överstiger vanligtvis dem som orsakas av finanskriser eller allvarliga naturkatastrofer, och de ekonomiska ärren kvarstår ett decennium senare.

Krig tenderar också att få betydande spridningseffekter, och grannländer och viktiga handelspartner till det land där konflikten pågår påverkas.

Stora konflikter, definierade som sådana med minst 1.000 stridsrelaterade dödsfall, tvingar fram svåra avvägningar. Statsfinanserna försämras när utgifterna styrs om mot försvar och skuldsättningen ökar, samtidigt som produktion och skatteintäkter faller.

Dessa länder kan också möta påfrestningar på sina externa balanser. Ökad osäkerhet utlöser kapitalutflöden, där både utländska direktinvesteringar och portföljflöden minskar.

Priserna tenderar också att stiga snabbare än de flesta centralbankers inflationsmål, vilket får dem att höja räntorna.

"Sammantaget visar våra resultat att stora konflikter medför betydande ekonomiska kostnader och svåra avvägningar för ekonomier som drabbas direkt, samtidigt som de påverkar andra länder negativt. Dessa kostnader sträcker sig långt bortom kortsiktiga störningar och får långvariga konsekvenser för både ekonomisk potential och människors välbefinnande", skriver IMF.

En analys av kraftiga uppbyggnader av försvarsutgifter i 164 länder sedan andra världskriget visar att dessa vanligtvis varar i nästan tre år och ökar försvarsutgifterna med 2,7 procentenheter av BNP. Det är i stort sett jämförbart med vad som krävs för att medlemmar i Nato ska nå målet om försvarsutgifter på 5 procent av BNP till 2035.

En ökning av försvarsutgifterna fungerar främst som en positiv efterfrågechock, som stärker privat konsumtion och investeringar, särskilt inom försvarsrelaterade sektorer.

Det kan på kort sikt höja både produktion och priser, vilket kräver nära samordning med penningpolitiken för att dämpa inflationstrycket.

Ökningar i försvarsutgifter leder vanligtvis nästan direkt till motsvarande ökning i ekonomisk produktion, snarare än att skapa en större multiplikatoreffekt.

Samtidigt varierar spridningseffekterna kraftigt beroende på hur utgifterna finansieras, upprätthålls och fördelas, samt hur stor andel av utrustningen som importeras.

Produktionsökningen blir mindre och de externa balanserna försämras när stimulansen delvis används för import av utländska varor, som vapen.

Däremot kan en uppbyggnad av försvarsutgifter som prioriterar offentliga investeringar i utrustning och infrastruktur ger mer positiva effekter.

Uppgångar i försvarsutgifter finansieras oftast genom underskott på kort sikt, medan ökade intäkter spelar en större roll under senare år. Beroendet av underskottsfinansiering kan stimulera ekonomin på kort sikt, men belasta de offentliga finansernas hållbarhet på medellång sikt.

Budgetunderskottet ökar med cirka 2,6 procent av BNP och den offentliga skulden stiger med ungefär 7 procentenheter inom tre år från början av en sådan uppgång.

Den ökade statsskulden kan tränga undan privata investeringar och motverka den initiala expansiva effekten av försvarsutgifterna.

Uppbyggnaden av finanspolitiska sårbarheter kan mildras genom hållbara finansieringslösningar, särskilt när ökningen av försvarsutgifter är permanent.

Samtidigt sker ökade intäkter till priset av minskad konsumtion och ett svagare efterfrågetillskott, medan omprioriteringar i budgeten ofta sker på bekostnad av statliga utgifter för socialt skydd, skriver IMF.

Deras analys visar också att den ekonomiska återhämtningen efter krig ofta är långsam och ojämn och i hög grad beror på hur varaktig freden är.

När freden består återhämtar sig produktionen, men ofta i begränsad omfattning jämfört med förlusterna under kriget. En effektiv återhämtning kräver omfattande och väl samordnade politiska åtgärdspaket, skriver IMF.

Mikael Sandbladh +46 8 5191 7933

Nyhetsbyrån Direkt