STOCKHOLM (Nyhetsbyrån Direkt) En kombination av ändrat budgetmål, svag konjunktur och beslutet om att undanta stöd till Ukraina och ökade försvarsutgifter från saldomålet, gör att den offentliga skulden ser ut att öka till nästan 40 procent av BNP under de närmaste fem åren. Det är ingen dramatisk uppgång internationellt men kommer att begränsa reformutrymmet framöver.

Det skriver SEB i sin konjunkturprognos.

Den offentliga sektorns skuld bedöms öka till 37 procent av BNP 2027 från 34 procent 2024. Uppgången i skuldkvoten är inte dramatisk men utgör ändå ett tydligt trendbrott och reformutrymmet kommer att vara begränsat framöver om saldomålet ska nås.

Den svenska offentliga sektorns skuld har fallit betydligt under de senaste 30 åren. Nedgången förklaras av att BNP i löpande priser ökad betydligt snabbare än skulden. Uppgången i nominell skuld hänförs helt och hållet till kommunal sektor; i mitten av 1990-talet var den kommunala skulden mycket liten, sedan dess har den statliga minskat något samtidigt som den kommunala ökat betydligt.

Den gynnsamma skuldutvecklingen har uppnåtts trots att det offentliga sparandet i genomsnitt varit ungefär 0,7 procentenheter per år svagare (mellan 1997 och 2018 var överskottsmålet 1 procent av BNP) än målet.

Eftersom genomsnittet ändå varit ett överskott i offentlig sektor, och bland annat med hjälp av vissa försäljningar av statliga företag, har statens skuld minskat både som andel av BNP och i nominella termer.

Ett svagt konjunkturläge och expansiv finanspolitik är de viktigaste förklaringarna till underskotten 2025 och 2026, därefter blir utgifter för försvar och stöd till Ukraina en allt viktigare drivkraft.

Regeringen har presenterat militärt stöd till Ukraina på totalt 170 miljarder kronor och dessutom kommer ökningen av försvarsutgifterna från 2,5 till 3,5 procent av BNP att inledningsvis finansieras med lån där ett tak har satts till totalt 300 miljarder kronor.

Tidsprofilen är osäker för både Ukrainastödet och försvarsutgifterna och i scenariot antas upplåningen spridas ut över en tioårsperiod, med den största delen av utgifterna under de närmaste fem åren.

Enligt KI:s prognos kommer den offentliga skulden att stiga till knappt 40 procent av BNP och statens skuld till 25 procent av BNP.

"En sådan skulduppgång är inte särskilt dramatisk och både den offentliga skulden och statens skuld kommer att fortsätta vara låg eller till och med mycket låg i en internationell jämförelse", skriver SEB.

En tydlig uppåtrisk är att flera utgifter i budgeten undantas från regelverket och fler kan tillkomma.

Statlig finansiering av ny kärnkraft är ytterligare en kandidat som beräknas kunna öka statskulden med ungefär 300 miljarder kronor i 2023 års priser, motsvarande knappt 5 procent av BNP. Upplåningen är planerad att ske under en 10– 15-årsperiod och därefter ska lånen betalas tillbaka. Med stor sannolikhet kommer vidareutlåningen generera ränteintäkter för staten, även om de exakta villkoren ska förhandlas.

Det finns också en osäkerhet om den underliggande styrkan i statsfinanserna. Normalt växer ett reformutrymme fram genom att en del utgifter är nominellt oförändrade, genom produktivitetsantagande i myndighetsanslag eller genom att vissa utgifter indexeras med KPI samtidigt som den ekonomiska tillväxten gör att skattebaser ökar i snabbare takt.

De senaste årens expansiva finanspolitik gör att reformutrymmet begränsas av att saldot helt enkelt är tydligt negativt i utgångsläget. Detta gäller särskilt om den sänkta matmomsen inte reverseras 2028 i linje med nuvarande regelverk. En annan anledning är att den uppväxling av försvarsutgifterna som nu lånefinansieras succesivt ska in under saldomålet.

"Risken är att det blir svårare för politiker att följa det finanspolitiska ramverket när det än tydligare begränsar genomförandet av ny ofinansierad politik", skriver SEB.

Att regelverket innehåller ett skuldankare på 35 procent av BNP för den offentliga skulden, med ett toleransintervall på +/-5 procent, kommer också att öka trycket på politikerna att vidta åtgärder om skulden stiger över 40 procent av BNP.

Det finns också risker på nedsidan för den offentliga skulden. Historiskt har de positiva effekterna på statsfinanserna från starkare tillväxt ofta blivit större, eller till och med betydligt större, än de flesta räknat med.

Underskotten för både stat och offentlig sektor ser ut att bli ungefär 1 procent av BNP kommande år, trots svag konjunktur och stora utgifter för både försvar och Ukrainastöd.

Det är också viktigt att notera att den offentliga sektorn kan ha ett visst underskott utan att problem uppstår. Med ett saldomål, som faktiskt nås i genomsnitt, kommer skuldkvoten att falla under skuldankaret med KI:s tillväxtprognoser.

Givet en nominell tillväxt på 4 procent kommer skulden som andel av BNP att stabiliseras nära 35 procent av BNP, om den nominella skulden ökar med 1,5 procent av BNP per år

Eftersom pensionssystemet väntas visa ett överskott som närmar sig 1 procent av BNP och kommunsektorn ett underskott på 0,3 procent, skulle statens underskott kunna vara högst 0,7 procent för att offentliga sektorns sparande ska vara i balans med ett saldomål, skriver SEB.

Mikael Sandbladh +46 8 5191 7933

Nyhetsbyrån Direkt