Fonden är en realräntefond vilket innebär att den placerar i reala obligationer, som till skillnad från vanliga (så kallade nominella) obligationer kompenserar för inflationen. Spararen får alltså dels en ränta (realräntan) och dels en ersättning för inflationen. Men i fondform är det snarare de reala obligationernas långa löptider på upp till 15-20 år som påverkar avkastningen. Eftersom fonden placerar i betydligt längre obligationer än vanliga obligationsfonder så är det en betydligt större utväxling mellan avkastning och ränteförändring. Realräntefonder borde egentligen klassas som "jättelånga räntefonder".

Avkastningen i långa räntefonder och realräntefonder styrs av de långa obligationsräntorna. De långa räntefonderna sjunker i värde när obligationsräntorna stiger. Med realräntor tillkommer ytterligare en komponent och det är huruvida inflationsrisken bedöms som så stor och osäker att det får ett extra värde i sig att äga realräntepapper.

När det gäller räntefonder i allmänhet så gäller regeln billigast är bäst.  Det beror på att förvaltaren inte har så många möjligheter att göra klipp jämfört med sina kollegor. Det gör att den räntefond som är billigast tappar minst avkastning i form av avgifter. När det gäller realräntefonderna borde det finnas ett lite större utrymme för förvaltarskicklighet jämfört med andra räntefonder.

Man bör nog höja ett varningens finger för realräntefonderna i dagsläget. Det beror på att det kommer vara den räntefondstyp som kommer påverkas mest negativt när de långa marknadsräntorna stiger, vilket många tror kommer att ske.

En bra realräntefond

är Robur Realräntefond, som är den realräntefond som gått bäst de senaste tre åren. Fonden har en förvaltningsavgift på 0,7 procent.