Sågverken upplever gyllene tider just nu. Konjunkturen är den bästa på 30 år och vinsterna formligen exploderar. Under årets nio första månader ökade Rörvik omsättningen med drygt 30 procent, samtidigt som vinsten per aktie steg från 3:50 till 11 kronor per aktie. Ett helårsresultat på drygt 14 kronor per aktie bör ligga inom räckhåll, vilket innebär att Rörvik handlas på låga p/e 3,7. Börsen gör med andra ord bedömningen att det roliga är över för den här gången och att Rörvik, liksom konkurrenten Bergs, står inför en brant konjunkturnedgång.

Sågverken själva har en annan syn på saken och är betydligt mer optimistiska. Enligt deras bedömningar är den nuvarande inbromsningen på marknaden endast tillfällig och styrd av en lageruppbyggnad hos kunderna. Redan om ett halvår väntas lagren vara reducerade och efterfrågan ta fart igen. I bästa fall sker det därefter en utplaning på hög nivå. Även på lite längre sikt är prognoserna optimistiska.

Börsen brukar ha kort minne, men när det gäller sågverkskonjunkturen tycks erfarenheterna från årtionden med efterhängsna problem sitta djupt. Branschen har kännetecknats av stora svängningar, råvarubrist och överkapacitet som satt lönsamheten under press. Framför allt har sågverken haft en benägenhet att bygga ut kapaciteten så fort de tjänat pengar, vilket lett till ett besvärande överutbud - därav uttrycket att branschen sågar sönder sin egen konjunktur.

Nu tycks det vara dags igen. Både Rörvik och Holmen har aviserat en kraftig utbyggnad av sågverkskapaciteten i Östergötland, vilket innebär att konkurrensen om skogsråvaran kommer att bli hård.

Rörvik har i dagsläget en produktionskapacitet på 860 000 kubikmeter, men siktar på att dubbla volymerna under de närmaste två åren. Tanken är att bolaget ska bygga ut kapaciteten vid sitt befintliga sågverk i Boxholm, från 160 000 kubikmeter till 300 000 kubikmeter, samt höja produktionen vid nyförvärvade Wilhelmssons med 30 000 kubikmeter.

Den riktigt stora investeringen är emellertid ett splitter nytt sågverk vid Oxelösund eller Norrköping med en kapacitet på 700 000 kubikmeter. Tanken är att det nya sågverket ska vara helt inriktat på grantimmer och på så sätt komplettera Boxholms furusortiment och klentimmerproduktionen vid Linghem. Rörvik har mycket goda erfarenheter av en sådan produktuppdelning vid sina sågverk på småländska höglandet och vill nu föra över produktionsmodellen på Östergötland där det idag finns ett överskott på vedråvara.

Rörvik räknar dessutom med att uppnå stora kostnadsfördelar med ett välbeläget och rationellt sågverk. Under de senaste årtiondena har branschen framför allt ägnat sig åt att bygga ut befintliga sågverk medan konkurrenterna på kontinenten, inte minst i Tyskland, satsat på högeffektiva, moderna anläggningar.

Rörviks beslut att bygga ett nytt stort sågverk i Östergötland är minst sagt djärvt. Holmen har nämligen aviserat att man tänker bygga ett minst lika stort sågverk i området - det största i Sverige - till en kostnad av 1,1 miljarder kronor. Rörviks bygge blir visserligen betydligt billigare, cirka 750 Mkr, eftersom bolaget låter Eon ta hand om kraftutvinningen vid sågverket. Investeringen innebär likväl en finansiell kraftansträngning eftersom Rörvik redan idag har en farligt hög skuldsättning med tanke på verksamhetens konjunkturkänslighet.

Men framför allt finns det berättigade farhågor för den konkurrenssituation som uppstår om båda bolagen håller fast vid sina investeringsplaner och två nya stora sågverk står klara i slutet av 2009. Rörvik, som hade hoppats på ett samarbete, har reagerat ilsket på Holmens beslut och stoppat alla leveranser av flis till bolaget.

Rörviks investeringsplaner bottnar naturligtvis i en positiv syn på marknaden. Bolaget räknar med att den snabba tillväxten i östra Europa och Asien kommer att hålla efterfrågan uppe på betydligt högre nivåer än tidigare. Därtill menar man att risken för lågpriskonkurrens har minskat betydligt eftersom tillgången på billig råvara numera är begränsad.

Kortsiktigt ser det fortsatt bra ut för Rörvik, men bolagets planer på att dubbla produktionskapaciteten innebär att risken i aktien har ökat, vilket också återspeglas i kursen som fallit med 45 procent sedan toppen i somras. Visserligen kan man, precis som i Bergs, tycka att marknaden straffar aktien väl hårt, men detta ska även ses i relation till den allmänna situationen på börsen.

Mikael Hårde