Nyligen meddelade Beijer Refs vd Per Bertland att han efter åtta år som vd planerar att lämna sin position hos kylgrossisten. Att en framgångsrik vd efter många år kliver ner är inget ovanligt eller konstigt, men beskedet vållade viss oro på börsen och det kan delvis kopplas till att Bertland har varit en av mönstereleverna i det som brukar kallas pilotskolan.

Det vill säga att en vd inte bara har en hög lön och chansen att få en kortsiktig bonus som drivkraft för att göra ett bra jobb, utan att den högsta chefen även är relativt stor delägare. Helt enkelt att piloten (vd) har samma intresse av en lyckad långresa som övriga passagerare (aktieägarna).

Med aktier värda nästan 900 miljoner kronor i Beijer Ref, motsvarande 2 procent av bolagets kapital, har övriga aktieägare kunnat känna sig ganska säkra på att Bertland har prioriterat långsiktiga beslut för bolagets bästa framför kortsiktiga åtgärder som maximerat den egna bonusen under ett enskilt år.

Och han är i gott sällskap. Med hjälp av statistik från ägardatabasen Holdings har vi tittat närmare på hur det står till med elevunderlaget i pilotskolan för närvarande. På Stockholmsbörsens ordinarie listor, det vill säga Large Cap, Mid Cap och Small Cap, är det 74 börs-vd:ar som har minst 50 miljoner kronor investerade i bolaget de rattar.

Fastighetsbolagen sticker ut med många representanter i toppen vilket inte är överraskande då grundaren, eller någon i grundarfamiljen, inte sällan är vd i dessa bolag. De fem vd:arna med störst ägande i sina bolag på Stockholmsbörsen är alla fastighetsrelaterade med Fredrik Lundberg på Lundbergföretagen i topp, följt av Erik Selin på Balder, David Mindus på Sagax, Sven-Olof Johansson på Fastpartner och därefter Hans Wallenstam på Wallenstam.

Det är först på plats sex som ett icke-fastighetsbolag visar sig och det är riskkapitalbolaget EQT vars vd Christian Sinding har aktier för nästan 9 miljarder kronor efter en häftig kursuppgång sedan noteringen hösten 2019. Ett stort delägande och den inlåsningseffekt det medför för nyckelmedarbetare är något av ett signum riskkapitalsektorn, även om det ibland kan ifrågasättas om samma långsiktighet gäller för portföljbolagen i den tidsbestämda fondstruktur som präglar branschens arbetssätt.

Långsiktigheten behöver däremot ingen ifrågasätta när det gäller nästa namn på listan, Nibes Gerteric Lindquist. Han personifierar kanske pilotskolan mer än någon annan med sina 32 år som vd och ett aktieägande som efter en makalöst framgångsrik kursresa nu är värt 6,6 miljarder kronor.

Gerteric Lindquist

Nästan lika länge har Torsten Jansson som grundade New Wave lett sitt bolag. Med 1,3 miljarder kronor i aktier, drygt en tredjedel av bolagets kapital, är han en annan utpräglad vd-pilot.

Ola Rollén på Hexagon är en annan av börsens långflygare. Han har varit vd sedan år 2000 och omvandlat det då anonyma konglomeratet till ett mjukvarudominerat mätteknikbolag värt 270 miljarder kronor. Han har visserligen halverat sitt ägande i tre olika omgångar men har alltjämt aktier för drygt 210 miljoner kronor.

Traditionen med vd:ar som också är aktiepiloter är stark i bolagen kopplade till Hexagons storägare Melker Schörling och även Hexpols vd Georg Brunstam har ett betydande ägande på 90 miljoner kronor.  

Bland bolagen som gjort entré på börsen på senare år finns också gott om exempel där stark värdeökning och stort ekonomiskt engagemang från vd har gått hand i hand, som Evolution Gaming, Troax, SBB, Thule och Lifco för att nämna några.

Att vd:n har tagit en stor egen position i bolaget är självfallet inte någon garanti för framgång och i början av en karriär är det också naturligt med en begränsad finansiell möjlighet att gå in blytungt.  Men när vd också är stor ägare i ett bolag där du är aktieägare så råder åtminstone ingen tvekan om en sak: ni är båda mer intresserade av att bolaget ökar i värde än av utfallet i vd:s årliga löneförhandling.