När kvartalsrapporterna haglar in är det lätt att missa den stora och långsiktiga bilden av börsen och finansmarknaderna. Strategerna på Bank of America försöker råda bot på det genom att då och då ta ett ultralångt perspektiv på händelseutvecklingen i en analys med titeln The Longest Picture.

I den finns ett antal intressanta trender som sticker ut. En sådan är den allt mer dominanta position som den amerikanska aktiemarknaden har på den globala börsarenan.

Andelen av marknadsvärdet på amerikanska aktier jämfört med det globala marknadsvärdet ligger nu nära rekordnivån 63 procent, vilket kan jämföras med drygt 40 procent i finanskrisen och under 30 procent i slutet av 1980-talet.

Marknadsandelarna som USA har vunnit är samtidigt en förlust för Europa som har gått från en topp på 35 procent 1998 till nuvarande 15 procent. Den nedgången är ändå mild i förhållande till raset för Japan på den globala aktiemarknaden.

Från häpnadsväckande höga 44 procent när Japan var glödhett i slutet av 1980-talet har andelen först rasat och sedan krupit vidare ned till blygsamma 5,5 procent som är den aktuella noteringen.

Den stora motorn bakom USA:s dominans är föga överraskande teknikbjässarna. Och kära barn har många namn. Tidigare pratades det mycket om FAANG-bolagen medan den nuvarande boomen ofta tillskrivs ”Magnificent Seven”: Apple, Amazon, Alphabet, Meta, Microsoft, Nvidia och Tesla.

Efter en kort tillväxtsvacka och en surare börsperiod har teknikjättarna i år ridit på AI-trenden och ställer man hela sektorn på global bas mot det totala börsvärdet i värden är man nära toppen igen. De 24 procent av världsherraväldet som nåddes i mars 2020 tog 21 år att återhämta innan sektorn hickade till under 2021. Idag ligger andelen på 22 procent.

Industrisektorn tillhör de som mestadels har hoppat fram sidledes med en andel kring 10 procent och även konsumentbolagen och hälsosektorn har haft en någorlunda stabil utveckling. Betydligt tydligare är trenden för energi, råvaror och förnödenheter (utilities) där andelen krympt successivt.

Men framför allt är det finans som tappat stora marknadsandelar på världens börser. Andelen av globalt börsvärde har halverats mellan januari 2007, när det började knaka i den amerikanska bostadsmarknaden, och hösten 2020 då den gick från 26 procent till 13 procent. Idag ligger den på 16 procent.

Särskilt på USA-marknaden har bankerna gått trögt och ligger på rekordlåga nivåer i förhållande till det breda indexet S&P500. Återkommande bankkriser sedan början av 1980-talet, fallande räntor, svaga balansräkningar och regleraringar som hämmar vinsterna pekas ut som förklaringar av Bofa.

Hur extrem räntepolitiken har varit de senaste 10-15 åren får man vidare ett bra perspektiv på när räntekurvan sträcks ut till hela 5000 år. Med sänkta styrräntor och nyskapande lättnadsaktioner lyckades centralbankerna som bekant trycka ned även räntor med långa löptider nära eller under nollan.

Långräntan, som idag representeras av den amerikanska 10-åringen, nådde sin 5000-åriga lågpunkt på 0,3 procent i mars 2020 innan den uppgång som har tagit räntan till nuvarande nivå på nästan 5 procent tog sin början. Från extremlåg till normalhög ränta på bara tre år – inte så märkligt att börsen tidvis har haft svårt att svälja den omställningen.

Till sist en värderingsgraf som kan göra även börsoptimismer ödmjuka. P/e-talet för det gångna årets faktiska vinster på USA-börsen har sedan år 1901 varit 15 i genomsnitt, men delar man upp tidsperioden på 1900- respektive 2000-talet så är de genomsnittliga p/e-talen istället 14 respektive 19.

Utan samma draghjälp framöver av ett Kina på uppgång, globalisering, skattesänkningar, kvantitativa lättnader och låga räntor och relativt stabil geopolitik befarar Bofa-strategerna att 14-15 är en mer rimlig multipel än 19 framöver. Det skulle i sin tur innebära blekare avkastning på aktier.

Om knappt 80 år vet vi ifall det var motiverat med högre multiplar även under 2000-talet eller om p/e-talets genomsnitt ska leta sig ned mot 14 igen.