När de rörliga bolåneräntorna höjdes trots att styrräntan låg still svarade bankerna i kör: Stibor hade stigit. Finansieringskostnaderna hade ökat. Därför skulle de rörliga bolåneräntorna justeras upp.

Mitt i den ekonomiska uppförsbacke som Sverige befinner sig i, och som politikerna försöker plana ut, skulle hushållen betala mer för sina rörliga lån. Att Stibor hade stigit tillfälligt – bland annat till följd av oron i Iran – spelade mindre roll. Kunde man höja, så gjorde man det. Och det snabbt. Marginalerna behövde snyggas till. Inlåningsräntorna var det inte lika bråttom med.

Nu har samma ränta fallit. På bara några veckor har Stibor-uppgången (som bankerna hänvisade till) i princip halverats.

Men de rörliga bolåneräntorna ligger kvar.

Dyrare för familjer

För de många familjer som fick högre utgifter i slutet av mars spelar det mindre roll vad bankerna gör just nu. De är bundna i tre månader och betalar den högre räntan oavsett. Någon extra konsumtion blir det inte.

Men för de hushåll vars rörliga bolån nu ska sättas om hade det kunnat se annorlunda ut. De hade kunnat slippa ökade kostnader som sträcker sig över sommaren.

Det är som sagt svårt att få ihop bankernas argumentation. Räntesättningen framstår snarare som selektiv.

Och skulle det förhålla sig på annat sätt borde bankerna vara betydligt mer transparenta och pedagogiska. Istället tog SBAB:s chefsekonom Robert Boije nyligen istället tillfället i akt att ifrågasätta finansministerns förståelse för hur räntemarknaden fungerar. Hon hade då kallat bankerna för tondöva.

Nu börjar Danske Bank sänka de bundna bolåneräntorna. Motiveringen är att upplåningskostnaderna har sjunkit.

Frågan är när de rörliga räntorna justeras.

För om det var dyrare för bankerna för några veckor sen, har det – allt annat lika – blivit billigare nu.