“Hej och välkommen till Svårlurad! Ett initiativ av Sveriges banker mot bedrägerier.”

”Våga vara otrevlig – det kan rädda dig från att bli lurad.”

Budskapen är numera en del av vardagsbruset. Affischer på tunnelbanan, annonser i sociala medier, informationsfilmer från banker och polisen. Råden är tydliga: stressa inte, ifrågasätt, lägg på. Var hellre oartig än ruinerad.

Välbehövligt budskap

Det här är behövliga kampanjer. Bedrägerierna har blivit både fler och mer sofistikerade. Kriminella nätverk utnyttjar teknik, psykologi och människors tillit. De spelar på rädsla, hopp och auktoritet. Och de lyckas. Bara investeringsbedrägerierna kostade svenska konsumenter 1,5 miljarder kronor under 2025.

Bakom varje bedrägeri finns någon som skäms och kanske känner sig dum. Någon som ”borde ha förstått”.

Det värsta är inte alltid den ekonomiska förlusten, utan insikten att man gått med på det. Kampanjerna påminner oss om att det är tillåtet att “vara otrevlig” och misstänksam. Och de gör sannolikt nytta, även om skulden i viss mån flyttas från förövaren till offret.

Tänk större

Jag har bara ett litet problem med budskapet. Ett 600 miljarder kronor litet problem.

Jag tänker på hyckleriet. För alltid beskrivs bedrägerihoten som något yttre. Någon som ringer från ett nytt nummer. Någon som inte brukar mejla. Någon som låtsas vara någon den inte är.

En kriminell aktör som försöker ta sig in i ditt liv, ditt konto, ditt sparande. Det är där vaksamheten ska finnas. Det är där misstänksamheten uppmuntras.

Samtidigt finns det situationer där samma mekanismer är i spel – men där vi förväntas bete oss tvärtom. Där vi ska vara tillitsfulla, lojala och stå med mössan i hand. Där det anses närmast oförskämt att ställa för många frågor eller visa tvekan.

Det är möten som egentligen inte sker under stress. Där språket är lugnt, professionellt och förtroendeingivande. Där besluten presenteras som genomtänkta, rimliga och anpassade efter just DIG. Där det inte finns något uppenbart hot – och därför heller inga varningsklockor.

Och ändå är det här som de stora pengarna försvinner. Varje år blir nämligen svenskar av med ytterligare 5,6 miljarder kronor. Inte av bedragare som ringer från en villa i Marbella, utan av finansbolagens avgifter och så kallade rådgivare.

De svenska storbankerna och de två stora försäkringsförmedlarbjässarna Söderberg & Partners och Max Matthiessen förvaltade enligt senaste årsredovisningarna 560 miljarder kronor i fonder som funnits i över ett decennium, som konsekvent underpresterat mot sina mål och som kostar 8 gånger mer än billiga fonder som i praktiken består av samma underliggande tillgångar.

Stora ekonomiska konsekvenser

Ingen, jag betonar, INGEN, som på allvar förstår vad de investerat i hade valt dessa fonder.

Att både titulera sig rådgivare och samtidigt hänvisa till produkter som gynnar banken mer än kunden borde vara olagligt, men är standardförfarande i allt för stora delar av finansbranschen.

Mönstret är bekant: informationsövertag på ena sidan, förtroende på den andra. Små procentuella avgifter som känns ofarliga, men som får enorma konsekvenser över tid. Ofta handlar det om hundratusentals kronor.

 Skillnaden är att här finns ingen bedragare i juridisk mening. Inga falska identiteter. Inga kapade konton. Allt sker inom regelverket. Dokumenterat som det ska. Licensierad personal och tillstånd från myndigheterna.

 Även om det saknas brottsrubricering så är de ekonomiska konsekvenserna desamma, eller egentligen omkring fyra gånger större.

Låt oss bredda kampanjen

Jag vill därför utöka bankernas i övrigt vällovliga kampanj “Bli svårlurad!” med två punkter:

• Våga vara otrevlig mot rådgivare som också har produkter att sälja. Fråga om det går att få liknande produkter till lägre avgift.
• Undvik i alla lägen de fonder som rådgivarna har samlat mest kapital i och som utmärker sig med höga avgifter: Handelsbanken Multi-Asset, Nordea Stratega, SEB Active, Swedbank Robur Bas, Söderberg & Partners Dynamic, Max Matthiessens Ruth-fonder.

Tabellen nedan visar de mest framträdande fondernas respektive årliga snittavkastning mot jämförelseindex de senaste 10 åren, eller så långt tillbaka fonden funnits.

Söderberg & Partners och Max Matthiessen har på senare tid båda lanserat nya fonder och flyttat över sparare och kapital dit. En motsvarande utvärdering mot jämförelseindex låter sig därför inte göras enkelt.

Hjälp en vän

När Pensionsmyndigheten efter min artikel på Småspararguiden.se köpstoppade och började utreda fondbolaget Solidar år 2018 var det endast 10% av kunderna som lämnade fonderna.

Det visar på behovet av att nå fram med information till de som drabbats, inte bara till de som följer nyheter på finansområdet.

Du som läser det här är kanske varken målgruppen för bedrägerier eller utsatt för vårdslösa fondråd. Men du kan göra en insats för personer i din omgivning som inte är lika pålästa eller intresserade.

Låt mig därför återigen citera bankernas egna kampanjmaterial:

“Kunskap är nyckeln till att skydda sig mot bedragare. Du spelar en viktig roll i att sprida information. Dela med dig av dina kunskaper till andra. Prata med din familj och vänner. Hjälp framför allt dem som inte nås av samma information som du.”

Det gäller inte bara mot kriminella bedragare som vill åt folks pengar, utan också bankernas säljare som vill åt… just det, folks pengar.

Patrick Siegbahn är grundare och ansvarig utgivare på Småspararguiden.se och ger oberoende råd samt granskar finansbranschen. Han arbetar som oberoende rådgivare i egen verksamhet.