När den första fonden startade i Sverige 1958 fanns det ingen fondlag som det gör idag. I stället bildade bröderna Ragnar och Gösta Åhlén, arvtagarna till postorderfirman Åhlén & Holm och varuhuskedjan Tempo, en stiftelse som hette Aktietjänst. Inom Aktietjänst startade de tre fonder med namnet Koncentra. Bröderna Åhlén inspirerades av USA där fondsparandet hade vuxit under 1940-talet. Det framgår av den tillbakablick som Fondbolagens förening har gjort.
Aktiefondsbevisen, som andelarna då kallades, såldes genom banker och mäklare. Det första månadssparandet lanserades 1964 så man mot postförskott kunde köp andelar. Tre år senare lanserades månadskontot. Då var det minsta månadsbeloppet 50 kronor, vilket motsvarar cirka 400 kronor i dagens penningvärde.
Bröderna Åhlén fick sin första konkurrent 1965 då Sveriges Nykterhetsvänners landsförbund startade sin stiftelse, Nykterhetsfolkets aktiefonder. Den första fonden hette A-fonden och sköttes av Aktie-Ansvar. Två år senare, 1967, kom Sparbankerna igång med sin stiftelse, Sparinvest, och det nystartade bolaget Robur skötte det mesta.
Samma år startade Skandinaviska banken sitt bolag Skandifond. Den totala fondförmögenheten uppgick till 136 miljoner kronor 1968. Omräknat till dagens penningvärde motsvarar det cirka 1,8 miljarder kronor.
Den första fondlagen kom 1974 efter Aktiefondsutredningen som tillsattes 1963. Det var också då som stiftelseupplägget försvann och grunden till dagens fondbolag lades, och fondbolagen kom under Finansinspektionens tillsyn.
Trots att de flesta banker hade fondbolag och sålde fonder i början av 1970-talet gick det ganska trögt för fondsparandet. Det samlade kapitalet uppgick till 800 miljoner kronor 1976, vilket motsvarar 3,6 miljarder kronor.
Intresset väcktes på allvar först 1978 då skattesparandet lanserades. Skattesparandet var skattegynnat och man kunde välja att spara i svenska aktiefonder eller på banbok. Avdragsrätten uppgick först till 20 procent men ökades senare till 30 procent. Inledningsvis var maxbeloppet 400 kronor i månaden men ökades senare till 600 kronor. Mellan 1979 och 1982 ökade antalet skattesparare från 75.000 till 425.000. Initialt valde de flesta banksparande men i takt med att aktiekurserna steg under 1980-talet ökade intresset för fonder.
Skattesparandet ersattes 1984 av Allemansspar, och det var då som Allemansfonderna såg dagens ljus. Till skillnad från skattesparandet så var det avkastningen som var skattefri. Men insättningarna var begränsade till max två fonder och 800 kronor i månaden. Skattefriheten varade dock bara till och med 1990. Året därpå sattes kapitalvinstskatten till 20 procent, vilket lägre än gängse 30 procent. Samtidigt höjdes sparbeloppet till 1 200 kronor per månad. Allemansfondernas skatterabatt försvann helt och hållet 1997.
Den som var med från början och sparade 400 kronor per månad i Allemansfonder har fått se sina pengar växa riktigt bra. De insatta 120 000 kronorna har till och med april 2009 vuxit till knappt 455 000 kronor, vilket är betydligt mer än vad de 190 000 kronorna som banksparande har gett.
Även om skattesubventionen försvann så lade Allemansfonderna grunden för svenskarnas fondsparande. Under 1980-talet upphörde valutaregleringen gradvis och gjorde det möjligt att starta fonder som investerade utanför Sverige. Intresset för utlandsfonderna har ökat kraftigt under åren. Av vårt totala aktiefondskapital låg 86 procent i Sverigefonder år 1990. Förra året hade den andelen sjunkit till 27 procent.
Under årens lopp har fondsparandet fått många injektioner av olika slag, vilket har bidragit till dess starka tillväxt.
1990 introducerades fondförsäkringarna, så kallade Unit-linkedsparande. Inspirationen kom från England där det varit stort under många år. Fondförsäkringssparandet skedde antingen i en kapital- eller pensionsförsäkring. Det fortfarande en väldigt stor och populär sparform.
1994 kom IPS-sparandet. Det var tänkt som ett alternativ till de dyra unit-link försäkringarna för privat pensionssparande. Det har dock inte blivit så framgångsrikt som lagstiftarna kanske hade räknat med. Förra året uppgick andelen IPS-sparande bara till 4 procent av den totala fondförmögenheten.
Sedan slutet av 1990-talet har valfriheten att själv bestämma hur hela eller delar av tjänstepensionen ska placeras ökat. Det har lett till en betydig ökning av fondrelaterat pensionssparande. År 2000 utgjorde 33 procent av det totala fondkapitalet någon form av försäkringssparande. På åtta år har den siffran nästan fördubblats och 2008 uppgick andelen till 60 procent.
Premiepensionens introduktion år 2000 har också bidragit kraftigt till fondsparandets tillväxt. Idag PPM-sparar drygt 5 miljoner svenskar, vilket i princip motsvarar alla löntagare. Totalt har vi drygt 250 miljarder kronor på våra PPM-konton.
