1568 förstod till och med de mest inbitna fursteslickarna att regenten var utom kontroll. Vid det laget hade Erik XIV hunnit visa prov på total oduglighet som krigarkung, göra sig till ovän med i stort sett hela högadeln - och mördat ett antal - och dessutom tydliga tecken på en accelererande sjuklig misstänksamhet mot allt och alla. Även sina närmaste.
Det här var naturligtvis inte bra för staten Sverige. Landet var en randstat i Europa där uppkomlingsätten, vasaätten, redan sågs med oblida ögon. Familjen hade visserligen länge haft kontakter med högadeln men hade före Erik XIV:s far inte kunnataspirera på de högsta ämbetena.
Fadern var en katt bland hermelinerna och Erik inte mycket bättre. Ätten utmanade påven och införde protestantism av det uppenbara skälet att det gav familjen resurser att säkra sin egen makt. Och att främja staten Sverige - vilket var liktydigt med familjens makt. Handelspolitiken var viktig - då som nu.
Likheten med dagens amerikanska president är inte helt långsökt. Donald Trump tycks styra via dekret (Twitter), helst efter eget huvud, gör sig till ovän med så många han kan i det etablerade politiska leden och är uppenbarligen inte intresserad av konsekvensanalys. Dessutom slänger han ur sig konspirationsteorier till höger och vänster.
Den stora skillnaden är väl att Erik XIV hade lite friare tyglar på området rättskipning men visst, Trump har i alla fall hotat en handfull journalister och demonstranter.
Kung Eriks mandatperiod var evig. President Trumps är fyra år med en option på ytterligare fyra år. Erik satt inte tiden ut. Är det någon som överhuvudtaget tror att Trump gör det? Jag bettar på att det inte håller ens i fyra år.
Men ur ett marknadsperspektiv är det ointressant om det håller åtta, fyra eller ett år. Det som sker nu är unikt och jag kan inte minnas någon period under de 35 år jag följt börsen som varit lika förlåtande till tillgången risk.
Donald Trump är nämligen ren och skär risk. Den förutsägbarhet som varje centralbank strävar efter för att få marknaden att känna sig bekväm är något som står i diametral motsats till Trumps regering hittills.
Det blir nästan komiskt att se hur amerikanska Federal Reserve krattat manegen för en sannolik räntehöjning nu i mars så att den inte ska komma som någon överraskning.
Och lyfter vi blicken inser vi att fenomenet Trump inte är ett isolerat fenomen. Sommarens Brexit var en sådan. Nordkoreansk uppskjutning av - inte en utan fyra - medeldistansrobotar på samma dag med det uttalade målet att slå mot amerikanska militära intressen i Japan är en annan. Marknaden rycker på axlarna.
Jag bävar för den dag risk börjar få ett normalt pris. Det kan bli en tung historia. Fullt i klass med Erik XIV i sina sämsta stunder. Blodigt, rått och skoningslöst.
