Om det fanns vissa, små ljusglimtar i det inköpschefsindex för industrin som publicerades i förra veckan så sticker motsvarande inköpschefsindex för tjänstesektorn ut med den närmast totala avsaknaden av sådan. I februarimätningen sjönk det svenska tjänsteindexet till 45,7 från 50,8 i januari. Det är ett index klart under den 50-nivå som, enligt tumregeln, markerar gränsen mellan tillväxt och nedgång. Bortser vi från paniknedgången i samband med Coronautbrottet, som ganska snabbt reverserades, får vi gå tillbaka till finanskrisens dagar, 2008–2009, för att hitta ett tjänsteindex på lägre nivå.

Det är framför allt orderingången som sviker och är sjönk delindex till låga 38,9. Den lägsta nivån på över två år och den fjärde månade i rad med ett index under 50-nivån. Så något tillfällig dipp är det knappast även om det stora februarinedgången kanske ska tolkas med viss försiktighet.

En annat faktor som bidrog starkt till nedgången för totalindexet var att sysselsättningsindexet sjönk till 48,5. En nedgång med drygt 11 enheter sedan januarimätningen och ytterligare ett tecken på att tjänsteföretagen ser allt dystrare på framtiden. Det syns också i planerad affärsvolym där indexet föll brant och landade på 48,5.

Ska man med hjälp av skohornet försöka klämma in något positivt så är det att insatsvarupriserna inte stiger i riktigt samma höga takt som tidigare. Men ett index på 65,7 är ändå högt ur ett historiskt perspektiv.

Nu har bägge inköpschefsindexen publicerats och det kan konstateras att svensk ekonomi sticker ut i internationellt perspektiv. I stora delar av den övriga världen har det sammanvägda inköpschefsindexet för industri-respektive tjänstesektor stigit i februarimätningarna. Så icke i Sverige där det sammanvägda indexet (composite index) sjunker till 46,1. Under 2021 och 2022 stack vi istället ut i positiv bemärkelse.

Det blir intressant att se i vilken utsträckning Riksbanken och regering tar i beaktande att svensk ekonomi i allt högre utsträckning ser ut som, i alla fall EU:s, svagaste kort. Det här är i alla fall en tydlig varningssignal att allt inte står rätt till och att kommande beslut kring räntesättning och budget blir synnerligen viktiga.