Efter en överraskande stor nedgång i september fanns förväntningar på att den norska inflationen skulle ta ytterligare steg nedåt i oktobermätningen. Det var i alla fall förhoppningen på marknaden och troligen också hos den norska centralbanken som valde att hålla räntan still i samband med sitt senaste penningpolitiska besked. Till en ganska stor del med hänvisning till det branta fallet för inflationen i september.

Tyvärr kom de förhoppningarna på skam när inflationssiffrorna för oktober publicerades. Den breda KPI-inflationen steg till 4,0 procent från 3,3 procent i september. Visserligen var det väntat med en viss uppgång i KPI-inflationen till 3,6 procent men uppgången blev betydligt kraftigare. Däremot hamnade utfallet klart under Norges Banks prognos om en uppgång till 4,4 procent.

Betydligt besvärligare för banken var att kärninflationen, KPI-ATE, steg till 6,0 procent efter att ha sjunkit till 5,7 procent i september. Visserligen landade siffran exakt på Norges Banks prognos men då ska hänsyn också tas till att den prognosen gjordes innan det överraskande låga inflationsutfallet för september. Så förväntningarna var nog egentligen lägre ställda hos banken. Analytikerkåren trodde i sin tur på en nedgång till 5,5 procent.

Uppgången i kärninflationen förklaras av högre priser på bland annat livsmedel, flygresor och stigande hyror. Framför allt var det stigande livsmedelspriser som överraskade på uppsidan efter att ha sjunkit månaderna innan.  

Den decemberhöjning från Norges bank som legat i korten framstår nu som allt mer sannolik. Dessutom har den norska kronan gått mycket svagt även om den stärkts något efter att inflationssiffran publicerades.

Även om samvariationen mellan norsk och svensk inflation är förhållandevis låg så bidrar det här till att öka osäkerheten inför den svenska oktoberinflationen som publiceras den 14 november. Även i Sverige väntas en liten uppgång för inflationen i oktobermätningen. Riksbanken räknar med att KPIF stiger från 4,0 till 4,1 procent medan KPIF exklusive energi ska sjunka från 6,9 till 6,0 procent. I Sverige överraskade dock inflationen något på uppsidan i september.

Det kan väl tilläggas att en högst trolig norsk räntehöjning i december nog gör det lite lättare för Riksbanken att höja räntan då de inte riskerar att hamna som sista vagn i räntehöjartåget. Något de gjorde i samband med den sista, famösa räntehöjningen 2008. Ett misstag som vi på Placera tror att Riksbanken helst vill undvika.

Mot en räntehöjning talar att de svenska hushållen efter några sommarmånader med spenderbyxorna på nu åter börjar dra åt svångremmen. Hushållens konsumtion sjönk med 0,5 procent i september jämfört med augusti. Dessutom finns det nu allt tydligare tecken på att arbetslösheten är på väg upp.

Industrin fortsätter däremot att hålla emot. I september ökade orderingången med hela 4,2 procent jämfört med augusti. Ett ytterligare tecken på fortsatt hygglig fart i industrin är att produktionen i september var 1,9 procent högre än motsvarande månad i fjol.

Till sist ska nämnas Fed-chefen Jerome Powells anförande vid IMF-konferens under torsdagskvällen. Som man kunde misstänka valde han att, efter de stora räntenedgångar som skett sedan det senaste Fed-beskedet, poängtera att banken är beredd att höja räntan mer om det skulle visa sig nödvändigt. Samtidigt fortsätter man att utvärdera effekterna av de genomförda räntehöjningarna.

Signalen som han sannolikt vill skicka till marknaden är att förväntningarna på kommande räntesänkningar gått lite för långt och att snabbt sjunkande långräntor också är lite kontraproduktivt eftersom just stigande långräntor var ett starkt bidragande skäl till att banken valt att vila på räntehanen.