STOCKHOLM (Nyhetsbyrån Direkt) Oavsett resultatet i det tyska förbundsdagsvalet den 23 februari kommer det att krävas kompromisser för att kunna bilda en funktionsduglig regering, speciellt när det gäller den framtida ekonomiska politiken. Positivt är att de konservativa unionspartierna CDU/CSU och den troliga partnern, socialdemokratiska SPD, har en realistisk bild av landets ekonomiska problem och vad som behöver göras.

Det skriver ekonomiprofessorn Hubert Fromlet, senior rådgivare på Tysk-Svenska Handelskammaren, i en analys.

"Båda sidorna är eniga om att tysk ekonomi behöver tillfriskna ordentligt", enligt Fromlet.

Han noterar att vägarna till bättre konkurrenskraft och tillväxt ofta framstår som likartade hos båda sidorna, även om de också delvis går isär. Allmänt handlar det i vissa fall om att CDU/CSU prioriterar marknadslösningar, medan SPD i vissa fall föredrar statliga insatser.

Högt på prioriteringslistorna i respektive valprogram hos såväl unionen som socialdemokraterna finns AI, digitalisering, forskning, innovationer, utbildning, infrastruktur, immigration av kvalificerad arbetskraft, forcering av kapitalmarknadsunionen, hälsa, säkerhet och minskad byråkrati.

Hubert Fromlets bedömning är att en potentiell stor regeringskoalition skulle kunna komma överens om strukturförbättringar utan nämnvärda egna konflikthärdar, inklusive stödet till Ukraina. Men en del kompromisser kommer att behövas även inom några av dessa nyckelområden.

Det finns samtidigt en rad punkter med mer eller mindre stort avstånd mellan de två sidorna, och som troligtvis kommer att kräva relativt långtgående kompromisser eller till och med avståndstaganden från den ena sidan.

En fråga som ännu är oklar är hur CDU/CSU och SPD i en stor koalition skulle vilja hantera den mycket omdiskuterade, grundlagsförankrade skuldbromsen.

"Min egen tolkning är alltjämt att SPD i koalitionsförhandlingar – om dylika med CDU/CSU kommer till stånd – kommer att få igenom en lätt justering av skuldbromsen utan att CDU skulle kunna och vilja opponera sig alltför hårdhänt mot en sådan förändring om den ligger kvar inom ramen för grundlagen", skriver Fromlet.

Det skulle kunna frigöra uppemot 40 miljarder euro till framtidsorienterade strukturinvesteringar.

Både CDU/SCU och SPD har i sina valprogram ganska brett skissade inkomstskattesänkningar, om än med lite olika profiler, men Fromlet tror inte att en reform av inkomstskatterna borde utvecklas till ett stort koalitionshinder.

Han tror samtidigt att SPD:s planer på en höjd förmögenhetsskatt för de rikaste kan avvisas av unionen eller åtminstone mjukas upp en hel del.

Miljöpolitiken är ett område som både CDU/CSU och SPD i generella ordalag betraktar som viktigt i sina respektive valprogram. Det märks dock att SPD:s miljöplaner går något längre än unionspartiernas, till exempel genom större skattemässiga insatser för lanseringen av elbilar.

Beträffande energipolitiken skulle SPD:s föreslag innebära större möjligheter för statlig inverkan på olika stöd- och skattefronter än de energipolitiskt mer marknadsnära unionspartierna.

Ett förslag i SPD:s valprogram som Fromlet inte tror kommer att vinna gehör hos unionspartierna är införandet av en så kallad Deutschlandsfond (Tysklandsfond) på totalt 100 miljarder euro, där statliga och privata medel skulle syssla med olika typer av framtidsinvesteringar, elproduktion och bostadsbyggande.

CDU/CSU gillar inte heller SPD:s större vilja att låta staten delta i energipolitiken.

Ytterligare ett förslag från SPD som unionspartierna definitivt ogillar är planerna på höjd minimilön till 15 euro i timmen från 2026. Fromlet tror att CDU/CSU kommer att kämpa för en mindre markant höjning och han bedömer även att SPD:s planer på bibehållen solidaritetsskatt, höjd förmögenhets-, arvs- och gåvoskatt för höginkomsttagare och en ny finanstransaktionsskatt borde stöta på patrull hos unionspartierna, "utan att för den skull helt äventyra en stor koalition".

Men det finns även förslag från unionspartierna som SPD kommer att ha svårt att acceptera, inte minst CDU:s starka vilja att avskaffa den mer generösa socialhjälpen, "Bürgergeld" som den tidigare trepartikoalitionen (Trafikljuskoalitionen mellan SPD, De gröna och FPD) införde.

Hubert Fromlet noterar i ett samtal med Nyhetsbyrån Direkt den spända personkemin mellan CDU-ordföranden Friedrich Merz och nuvarande förbundskanslern Olaf Scholz och frågar sig om dessa två toppolitiker kommer att klara att samarbeta.

"Merz och Scholz personkemi fungerar helt enkelt inte", säger Fromlet. Han tillägger att samarbetet med Frankrike har försämrats under Scholz, som inte heller går så bra ihop med franske presidenten Macron. Men inte heller Merz och CSU-ordföranden Markus Söder gillar varandra.

Han noterar också den osäkerhet som uppstått de senaste dagarna om huruvida SPD verkligen kan eller vill regera tillsammans med CDU som efter ytterligare våldsdåd använt sig av mycket hårdare tongångar och restriktionsplaner i asylpolitiken.

"Valet den 23 februari är faktiskt ett ödesval – med stort behov av pragmatism i nästa regering och utan utrymme för onödig prestige och ideologiskt krångel! Handlingstvånget för nästa regering är stort med tanke på alla endogena och exogena utmaningar. Alla demokratiska partier vet tack och lov att alternativet förskräcker", enligt Hubert Fromlet.

Sofia Polhammer +46 8 5191 7937

Nyhetsbyrån Direkt