STOCKHOLM (Nyhetsbyrån Direkt) Konjunkturinstitutets långsiktiga prognos för reallönerna är nu 6,5 procent lägre än deras prognos från 2021. Permanent lägre produktivitet är den viktigaste förklaringen, men även snabbare ökning av totala arbetskraftskostnader än nominella löner måste beaktas.

Det skriver Swedbanks seniorekonom Jesper Hansson i en analys.

Han noterar att reallönerna i Sverige föll kraftigt under 2022 och 2023 när inflationen tog fart, men att de från och med 2024 åter växer när inflationen sjunkit tillbaka.

Enligt KI:s prognos i december dröjer det dock till 2027 innan reallönen når upp till nivån före inflationsuppgången. Och dessutom ser det enligt KI:s långsiktiga prognoser ut som att reallönerna aldrig når upp till den trend som förutsågs före inflationsuppgången.

"Med andra ord: tappet i reallöner under de senaste åren blir permanent", skriver Jesper Hansson.

Han noterar att även om de flesta andra prognosmakare (inklusive Swedbank) inte publicerar långsiktiga prognoser finns en liknande tendens i publicerade prognoser fram till 2026/27.

Under dessa år ligger de flestas prognoser på cirka 3,5 procent nominell lönetillväxt och cirka 2 procent inflation.

"Det betyder en reallönetillväxt på cirka 1,5 procent vilket endast är obetydligt högre än vad exempelvis KI trodde var en långsiktig trendökning i reallönerna i sina bedömningar före 2022", fortsätter han.

Enligt Jesper Hansson är svaret på varför KI (och andra prognosmakare) har reviderat ned prognosen för långsiktig reallönenivå i linje med uttrycket "många bäckar små gör en stor å".

Förklaringen till KI:s nedrevidering av reallönenivån med 6,5 procent på lång sikt är, enligt Swedbankekonomen, till knappt två tredjedelar lägre produktivitetstillväxt – cirka 4 procentenheter. Resterande dryga tredjedel beror på ökningar av arbetskostnader som inte syns i lönen enligt Konjunkturlönestatistiken samt att BNP-deflatorn ("det företagen får betalt") har reviderats upp mindre än konsumentpriserna ("det som bestämmer löntagarnas köpkraft").

Det mesta av detta har redan skett fram till 2024, förutsatt att KI:s prognos för 2024 ligger nära det utfall som publiceras i slutet av februari 2025.

"Däremot kan man fundera på om produktivitetsnedgången under inflationskrisen 2022-23 är permanent i lika stor utsträckning som KI har antagit. Möjligen har den svaga produktivitetsutvecklingen de senaste åren i större utsträckning varit cyklisk än vad KI har antagit när de reviderat ner den långsiktiga produktivitetsnivån?", skriver han och pekar på att flera bedömare de senaste åren hävdat att företagen hamstrat arbetskraft i stor utsträckning i väntan på att efterfrågan ska vända upp igen.

Om denna hypotes stämmer borde också produktionen kunna öka snabbare framöver utan att öka sysselsättningen i motsvarande grad, det vill säga högre produktivitet än i KI:s prognos, noterar Jesper Hansson.

"Om produktivitetsutvecklingen blir starkare än i KI:s nuvarande prognos kan reallönerna stiga mer och därmed minska avståndet till trenden från före 2022. Det kan ske genom både genom högre ökningstakt i nominella löner och lägre inflation (än 2 procent)", skriver han.

Sofia Polhammer +46 8 5191 7937

Nyhetsbyrån Direkt