Investor har varit en av det senaste årets stora besvikelser. Bolaget har agerat förvånansvärt passivt och straffats av marknaden med en tilltagande substansrabatt. Men med ett förvärvsutrymme på 20 miljarder kronor, ökad värdetillväxt och successivt minskad rabatt bör aktien kunna få en betydligt bättre utveckling framöver.

Investor har en väl avvägd portfölj med god balans mellan olika branscher, börsaktier och onoterade innehav. Men bolagets passivitet under det senaste året har gjort att substansrabatten ökat till över 30 procent och nu ligger på historiskt höga nivåer

När världens börser bröt samman satt Investor med en jättekassa och hade följaktligen ett avundsvärt manöverutrymme för nya investeringar. Ändå gjorde bolaget ingenting. I stället för att flytta fram sina positioner satt Investors ledning still i båten och lät i stort sett hela förra årets fantastiska börsuppgången gå sin näsa förbi.

De klassiska kärninnehaven har naturligtvis ökat i värde, men marknaden hade naturligtvis räknat med att Investor skulle köpa på sig mer aktier när kurserna var extremt pressade, som bolaget exempelvis gjorde när ABB krisvärderades för några år sedan. Passiviteten upphör inte att förvåna och har ännu inte fått någon riktig förklaring. Den låga aktiviteten i börsportföljen har därtill parats med få förvärv och försäljningar av onoterade företag.

Undantag finns naturligtvis. Investor har bland annat stärkt sitt grepp om Saab, genom att köpa 10 procent av aktierna i företaget för 1 miljard kronor. Och försäljningen av Swedish Orphan till Biovitrum är just en sådan strukturaffär som börsen skulle vilja se mer av.

Passivitet i kombination med svårigheten att värdera Investors onoterade tillgångar kan förklara en stor del av substansrabatten. Men skulle det vara så att Investor hållit hårt i penningpungen bara för att kunna stötta SEB vid en eventuell kris - vilket många tror - kan man även tala om en befogad maktrabatt.

Men nu är rabatten ett faktum och lär inte försvinna helt över en natt. Vid bedömningen av aktien är det därför viktigare att ta fasta på de möjligheter och risker som finns i Investors portfölj.

Kärninnehaven, bestående av en rad klassiska Wallenbergföretag, står i dagsläget för knappt 75 procent av Investors substansvärde, eller cirka 140 kronor per aktie. Börsportföljen toppas av ABB, Atlas Copco och SEB, men även AstraZeneca och Ericsson väger relativt tungt.

Resterande 25 procent av Investors tillgångar ligger inom affärsområdena Operativa ryms bland annat Gambro, Mölnlycke, inkassoföretaget Lindorff, och teleoperatören 3 Scandinavia, medan Finansiella investeringar är hemvist för Investors private equity-satsningar på unga tillväxtföretag  och lånefinansierade utköp.

Var och en kan bilda sig en egen uppfattning om potentialen i Investors noterade aktieportfölj. En positiv syn på de fem största innehaven kan räcka för att motivera ett köp av aktien. Dagens kurs runt 135 kronor motsvarar som sagt i stort sett värdet på den samlade börsportföljen. Resten, det vill säga Gambro, Mölnlycke, 3 och Linndorf, plus bolaget satsningar inom private equity-området, får man så att säga på köpet. Dessa delar bör rimligtvis vara värda mer än den officiella redovisningen antyder, vilket talar till aktiens fördel.

Men det finns också osäkerhetsmoment. Gambro har exempelvis så här långt varit en dålig affär för Investor och det hårt skuldsatta dialysföretaget kan behöva ett kapitaltillskott för att utvecklas vidare. Mölnlycke går däremot bra och formkurvan i Lindorff är efter ett tufft 2009 på väg uppåt. 3 Scandinavia kan ses som en joker med sitt långsiktiga värdeskapande inom mobilt bredband.

När det gäller Investors satsningar på mindre tillväxtföretag - direkt eller indirekt via delägda EQT - är marknaden i stort sett hänvisad till bolagets egna bedömningar. Men här finns säkert både välsmakande blåbär och surkart. Häromveckan tvingades exempelvis Investor meddela att man förlorat 226 Mkr på en japansk investering.

Det samlade intrycket är dock att Investor bör ha icke föraktliga övervärden i sina onoterade tillgångar. Ett högre tempo inom detta område, samt på aktiemarknaden, skulle kunna höja substansvärdet och lyfta aktien. Förr eller senare måste rimligtvis bolagets jättelika kassa aktiveras. Med ett sådant perspektiv går det lätt att försvara ett köp. Skulle sedan substansrabatten successivt minska, blir kalkylen naturligtvis desto bättre.

---

Den här analysen publicerades ursprungligen i tidningen Börsveckan, nummer 25-31 den 21 juni 2010. Är du intresserad av att prenumerera på Börsveckan, klicka här.