Lovisagruvan på Aktietorget har sin verksamhet i Bergslagen en bit utanför Stråssa gruvby, en ort med 306 invånare. Det är en liten gruva med närhet till gruvjätten Boliden, bara 13 mil bort. Fyndigheten i berget upptäcktes redan 1985 av LKAB och BP Minerals men produktionen beräknades bli för liten för att jättarna skulle vilja satsa sina pengar här.

Bolaget Lovisagruvan tog sig an uppgiften att bryta den zink- och blyrika malmen. Med en egenutvecklad brytmetod och ett långt anrikningsavtal med Boliden drog verksamheten igång.

Malmen som företaget bryter har sedan starten 2005 haft en snitthalt på 8,95 procent zink och 7,55 procent bly. Årets mål är 39 000 ton malm. På grund av ett par dåliga vintermånader tror vi att bolaget inte riktigt når det målet i år.

Enligt genomförda provborrningar beräknas malmbasen räcka för produktion i cirka 15 år, med nuvarande bryttakt. Det är inte uteslutet att det finns mer värdefull malm att hämta djupare ned i berget men det är inget vi vet med säkerhet idag.

Antar vi samma halter av zink och bly som snittet under de senaste fem åren innebär det att i gruvans finns 54 000 ton zink och 45 000 ton bly att hämta ur nära 600 000 ton malm. 

Priset på basmetallerna zink och bly har under 2014 vänt uppåt och handlas idag nästan på samma höga nivåer som under perioden 2010-2011. Med dagens metallpriser skulle det kunna innebära ett resultat per brutet ton på omkring 450-480 kronor, en rörelsemarginal på cirka 40 procent och en vinst per aktie på omkring 4 kronor.  Det kan jämföras med en rörelsemarginal på 24 procent för 2013 och en vinst per aktie på 2,40 kronor.

Lägg där till att bolaget är lågt skuldsatt och tidigare varit skuldfritt i flera år. Så här långt framstår aktien som högintressant.

Tittar vi på p/e-talet handlas aktien på 2013 års siffror till 16 gånger vinsten.  Antar vi att scenariot ovan blir verklighet handlas aktien till cirka p/e 9 på ett helår med dagens högre metallpriser. Det kan låta som en modest värdering men sett till riskerna och nuvarande förutsättningar är det snarare en ganska mogen sådan.

Gruvan har en begränsad livslängd och utvecklingsmöjligheterna i den befintliga verksamheten måste ses som små. P/e 9 betyder att det tar nio år att få initialt investerat kapital, utan ränta och givet att inget oväntat händer på vägen.

Lovisagruvan har en historia av god utdelning och femårssnittet ligger på 2,50 kronor per aktie. Det ger en direktavkastning på 7 procent, vilket är mycket bra. Givet att det snittet håller över tid är ett risk- och räntejusterat nuvärde av 15 års utdelningar 22,50 kr per aktie.

Aktien handlas alltså med en premie på ungefär 11 kronor över värdet på de framtida utdelningar som vi med viss sannolikhet kan vänta oss. I värsta fall betalar investeraren alltså 33,50 kronor idag för att få 22 kronor utbetalt över 15 år. Även detta utfall bygger på bestående marginaler.

Rådande aktiepris lämnar med andra ord inget utrymme på nedsidan, varken för metallpriserna, avvikelser i zink och blyhalterna i malmen eller störningar i produktionen. Förväntningarna är redan högt ställda gällande framtida intjäning och det bör få den försiktige att tänka efter både en och två gånger.

En nuvärdesberäkning givet samma förutsättningar och ett försiktigt antagande kring bolagets anläggningstillgångar ger liknande resultat.

Trots att Lovisagruvan är ett välskött bolag med ambitionen att vara skuldfritt och med höga marginaler finns det än fler faktorer som investeraren behöver ta i beaktning. Bolaget har idag bara en aktiv gruva och ett produktionsstopp där skulle innebära ett totalt stopp för hela verksamheten.

Den konservative bör också se gruvans tillgångar som begränsade och räkna skeptiskt med att produktionen inte kan fortgå längre än vad som är bekräftat. Även om bolaget letar efter nya fyndigheter genom dotterbolaget Lovisagruvan Utveckling AB i ett gammalt bolidenprojekt i Stekenjokk finns ännu inget konkret besked kring någon möjlig verksamhet där.

Som för alla gruvbolag är metallpriserna ändå avgörande för lönsamheten och dessa har fluktuerat enormt senaste åren.

Sett till den aktiva verksamhet som bedrivs idag är aktien fullvärderad. Eftersom nyprospekteringen är begränsad för bolaget finns mindre utrymme att värdera in framtida förhoppningar i dagsläget.

Ett aber som blir ett verkligt problem för den som vill investera lite större belopp är att handeln i aktien är väldigt tunn. Bolaget har inte fler än cirka 1 000 aktieägare. Det resulterar i att aktien blir svårköpt, svårsåld och volatil.

Det råder ingen tvekan om att bolagets ledning är kompetent och driver en bestående lönsam och välmående verksamhet. Men på dagens kursnivå är värderingen och riskerna i Lovisagruvan för höga och vi landar därför i en neutral rekommendation. 

Det som behövs för att svänga om till en mer positiv syn är ett positivt besked kring projektet i Stekenjokk, eller att företaget kan expandera sin verksamhet på annan ort, exempelvis närbelägna Håkansboda. Eller att aktien kommer ned en bit från dagens nivå.

Fredrik von Schantz