Att spara i en traditionell guldfond är långt ifrån en investering i guldpriset. Det har många fondsparare blivit varse de senaste åren. Trots att guldpriset stigit med 50 procent de senaste fem åren har guldfonderna stigit med 3 procent som grupp, räknat i svenska kronor.

Den stora skillnaden i avkastning beror på att guldfonderna påverkas av många fler faktorer än guldpriset i sig. En faktor är självklart hur stor efterfrågan konsumenter har på guld. Den tenderar att vara större under högkonjunkturer än under lågkonjunkturer.

Men guldet besitter även andra, kanske viktigare, egenskaper. Ädelmetallen ses också som ett skydd mot inflation. Guldet handlas i amerikanska dollar och tenderar att stiga i värde när dollarn blir billig och falla i pris när dollarn stärks.

Med den bakgrunden är det inte så konstigt att gulpriset och guldfonderna har backat. Vi befinner oss inte i någon högkonjunktur och inflationen är rekordlåg. Det som skulle kunna tala för guldpriset är den svaga dollarn, men där har de andra faktorerna vägt tyngre. I år har guldpriset fallit med drygt 20 procent. Samtidigt har de traditionella guldfonderna fallit med det dubbla, 40 procent.

Det beror på att fonderna investerar i bolag som är verksamma i ädelmetallssektorn. De påverkas självklart av guldpriset, men även mer aktieorienterade faktorer. De senaste åren har riskviljan hos investerarna varit lågt för aktier i allmänhet och i synnerhet för aktier i guldbolag. Det har bidragit till att aktiekurserna har fallit kraftigt.

Dessutom har de produktionskostnader som ger en hävstång i kalkylen och som varierar mellan olika bolag. Om exempelvis ett bolag har en brytningskostnad på 900 dollar/uns tjänar det brutto 100 dollar/uns om guldpriset ligger på 1 000 dollar. Stiger guldpriset till 1 400 dollar/uns femfaldigas bruttovinsten till 500 dollar/uns. Faller guldpriset under 900 dollar så gör bolaget förlust. 

Därför kan man säga att risken i traditionella guldfonderna är klart högre än i guld direkt. Fondspararna bär, förutom valuta och guldrisken, även aktierisken. Det visar sig också tydligt i analysen. Guldfondernas risk, mätt som standardavvikelse, ligger de senaste tre åren på knappt 30 procent, vilket är 50 procent högre än guldprisets standardavvikelse. Samma procentuella skillnad är det när vi mäter på fem år också.

Men samtidigt är potentialen större i de traditionella guldfonderna. När stjärnorna står rätt blir utvecklingen extra bra. 2009 var ett sådant år, riskviljan återvände efter finanskrisen och guldfonderna steg med 35 procent, samtidigt steg gulpriset bara med några procent räknat i svenska kronor.

2010 var ytterligare ett bra år för guldfonderna. Rädslan för inflation var stor efter konjunkturvändningen 2009 och efter det årets kraftiga börsuppgång. Samtidigt spådde ekonomerna att konjunkturen skulle fortsätta upp. Guldfonderna steg med upp och slutade på 30 procent plus.

De två senaste åren har det dock varit sämre. Förra året tappade guldfonderna drygt 15 procent samtidigt som guldpriset steg med några procent, och 2011 tappade fonderna 20 procent och guldpriset steg med 12 procent, räknat i svenska kronor.

Hur framtiden kommer utvecklas är som alltid osäkert. Dock finns det ljuspunkter som luttrade guldfondsparare kan ta med sig som talar för guldfonderna. Konjunkturen är på väg att vända. Dollarn är svag.

Riskvilja och aktieintresset har stärkts den senaste tiden, och guldbolagen har inte alls hängt med den generella börsutvecklingen globalt. Det som dock talar emot guldet är inflationen som fortsätter att sjunka liksom den osäkra konjunkturen.

I vår senaste analys ifrån i början av 2013 var vår rekommendation att inte köpa guldfonder. Sedan dess har de tappat cirka 35 procent i värde. Placeras råd i dagsläget till de som äger guldfonder och som har fått se sina andelar minska kraftigt i värde; sälj inte nu, om ni inte måste. För att det ska bli köpläge tror vi dock att inflationen först måste ta fart och konjunktursiffrorna förbättras ytterligare.