Investmentbolaget Ratos planer på att ge ut preferensaktier innebär i korthet att 830 000 C-aktier emitteras till kursen 1 750 kronor per styck, vilket vid full teckning ger bolaget 1 452 miljoner kronor i nytt kapital. Före emissionskostnader.

Preferensaktierna ska ge en utdelning på 25 kronor per kvartal fram till ordinarie stämma 2017 och därefter planeras en höjning med 20 kronor per år. Sammantaget innebär det 100 kronor i utdelning per år i tre år motsvarande en direktavkastning på 5,7 procent. Från 2017 höjs sedan utdelningen med 20 kronor per år, innebärande en stigande direktavkastning.

Till att börja med ska man notera att beslutet ligger helt i linje med tidigare signaler från investmentbolaget. Redan vid bolagsstämman i mitten av april klubbades ett bemyndigande att ge ut upp till 1,25 miljoner preferensaktier. Efter det aktuella beslutet finns således kvar ett utrymme att emittera ytterligare 420 000 preferensaktier. Med samma teckningskurs som i det första handlar det om ett totalt belopp på 735 miljoner kronor.

Att rikta en emission av preferensaktier har sin fördel i att det går snabbare än en vanlig företrädesemission. Utdelning på preferensaktier är prioriterade före utdelning på vanliga stamaktier.

För att de planerade utdelningsnivåerna ska klaras måste det naturligtvis finnas utdelningsbara medel. Det handlar dock inte om mer än 83 miljoner kronor per år i början. Det kan jämföras med vårens utdelning på totalt 957 miljoner kronor. Med andra ord ser vi en försvinnande låg risk för att Ratos inte ska kunna infria de planerade utdelningarna på preferensaktierna. Mer intressant är att fråga sig hur beslutet att ge ut preferensaktier påverkar den vanliga stamaktien.

I augusti 2011 sa Ratos tidigare vd Arne Karlsson att "det ska gå långt innan vi sänker den absoluta utdelningen". Utdelningen  i bolaget var närmast helig, tanken på att sänka den var som att svära i kyrkan. Inte ens under värsta finanskrisen hände det.  Men med en ny präst i församlingen blev det ny predikan. April 2012 tillträdde Susanna Campbell som vd. I december i fjol meddelades att utdelning skulle sänkas från 5,50 kronor till 3,00 kronor per aktie.

Skälet sades vara att det fanns många intressanta affärer att göra och att Ratos såg framför sig en aktiv period som förvärvare som därför ville behålla kapitalet. Pengar behövs vid förvärv och frigörs vid försäljning. Som alla känner till är det ekonomiska klimatet sådant att det snarare är köparens än säljarens marknad. Tiden till exit blir längre. Utan kapital blir det färre affärer.

Beslutet att sänka utdelningen uppskattades inte bland institutioner och större privata investerare som köpt aktien på basis av den historiskt förmånliga utdelningsnivån. Aktien handlades i 68,45 kronor dagen innan sänkningsbeskedet kom. I dag, nästan sex månader senare handlas den i 57 kronor. Korrigerar vi för utdelningen motsvarar det en nedgång på 13 procent. Under samma period har Stockholsbörsen stigit 15 procent inklusive utdelningar.

Att behålla kapital för att man ser utmärkta affärsmöjligheter är svårt att kritisera, men som framgår av de senaste månadernas kursutveckling har en stor del av tjusningen i Ratos aktie varit just stabila och stigande utdelningar. Det har lockat till sig en viss typ av investerare.

Det är inte trisslottköparna som köper Ratos utan långsiktiga investerare med smak för direktavkastning. Det var förmodligen en och annan belånad portfölj som använt utdelningarna för att betala räntor. Beslutet att sänka utdelningen skrämde bort många av dessa.

Den sänkta utdelningen är en kulturrevolution med potentiellt långtgående konsekvenser. Lite som en reformation. Ratos ledning har först visat att utdelningen inte längre är helig. Och när tunga investerare drog öronen åt sig så svarade man med att skriva ett nytt evangelium: Ett aktieslag där utdelningen verkligen blir helig.  

För de delägare som sitter med B-aktier i dagsläget är det givetvis inte enbart festligt att det kommer in nya ägare som får åka gräddfil med en förmodat högre - och framför allt - mer förutsägbar utdelning de närmaste åren. Konsekvensen är att utdelningen i stamaktierna blir allt annat än prioriterad och förutsägbar.

Det blir lite som forna tiders ståndssamhälle. De röststarka A-aktierna, genom vilka familjen Söderberg utövar ett absolut inflytande, kan liknas vid oratores (prästerskapet). Bulken av B-aktier, som bär den stora försörjningsbördan med merparten av kapitalet som ska arbeta i företaget, kan liknas vid laboratores (borgarna och bönderna). Och nu tillkommer, via de utdelningsprioriterade preferensaktierna bellatores (adeln).

Om vi ska försöka dra lärdomar av andra preferensaktier så kan vi jämföra med Eniro och Alliance Oil. Graferna nedan visar hur preferensaktierna (röd linje) utvecklats i relation tills tamaktien (blå linje) från respektive teckningskurser. Graferna innehåller inte utdelningar.

I Eniro fanns det frågetecken om bolaget överhuvudtaget skulle överleva. Emissionen av preferensaktier var mer defensiv till sin karaktär och när situationen ljusnade för Eniro var det naturligt att stamaktien gick bäst av de två. Likväl har preferensaktien stigit från teckningskursen 400 kronor till 504 kronor på mindre än ett år.

Alliance Oil emitterade preferensaktier med teckningskursen 270 kronor före jul. Sedan dess har den skåpat ut stamaktien i kraft av den lägre risken jämfört med stamaktien. Att börja ge utdelningar bidrog till högre förtroende för oljeproducenten, men detta förtroende kanaliserades till preferensaktierna.

"Caset" i Ratos har aldrig handlat om överlevnad utan om stabila utdelningar. Därför tror vi att smarta pengar kommer att fortsätta förhålla sig ljummet till stamaktien utan istället favorisera preferensaktien. Därför tycker vi att preferensaktien är intressant att teckna för den som vill ha stabila och förutsägbara utdelningar. Alla kan anmäla intresse att teckna men här finns egentligen inget behov av hög likviditet i aktien så vi kan med visst fog anta att småspararnas tilldelning kommer att vara begränsad.

På dagens kursnivå nära femårslägsta är en utdelning på 3 kronor i B-aktien fortfarande bra men allt annat lika sänker den nya utdelningsregimen attraktionen i stamaktien. Problemet, som förhoppningsvis framgått av resonemanget ovan, är vi inte riktigt kan lita på att vårens utdelning i stamaktien upprepas om ett år.