Telia Sonera har de senaste åren präglats av svag tillväxt och stagnerande resultat på en marknad som blivit allt tuffare. 60 procent av verksamheten ligger i Norden där mobil telefoni och bredband står för cirka 40 procent av omsättningen vardera. Lönsamheten inom dessa områden är hygglig, men betydligt sämre än i telekombolag som opererar på tillväxtmarknader i exempelvis östra Europa. Telia Soneras ambition är därför att expandera österut via förvärv för att den vägen få upp såväl tillväxten som lönsamheten.

Strategin har så här långt varit ett halvt misslyckande. Intressebolagen Megafon och Turkcell, som ägs till 43, respektive 37 procent, går visserligen strålande, men Telia Soneras försök att flytta fram sina ägarpositioner blockeras av ryska Alfa Group. Det innebär att Telia Sonera inte kommer åt kassaflödena i två av sina viktigaste vinstgivare som står för cirka 30 procent av rörelseresultatet. Detta har länge varit frustrerande för företagsledningen. Kanske kan den nye Teliachefen Lars Nyberg lyckas med det som hans företrädare gick bet på, nämligen att nå en uppgörelse med Alfa Group som mer eller mindre öppet förklarat sig villig att förhandla.

Om dödläget i Turkcell och Megafon bryts skulle det innebära en rejäl stimulans för aktien, vilket har stor betydelse med tanke på att Telia Sonera av allt att döma är på väg mot en större strukturaffär. Det mångdubbelt större France Télécom står först i ledet, men är säkerligen inte den ende friaren. Sedan länge har det spekulerats i att Telia Sonera och norska Telenor skall svälja förtreten och återuppta diskussionerna om ett samgående.

Strukturellt skulle det sannolikt vara en bättre affär. Till skillnad från Telia Sonera har Telenor agerat skickligt i sin expansion på nya utlandsmarknader och tillsammans skulle de båda bolagen få en urstark ställning i Norden.

Det intressanta är att såväl Mats Odell som Telia Soneras styrelseordförande Tom von Weymarn uttalat sig positivt om France Télécoms framstöt. Lars Nyberg har emellertid varit mer avvisande, vilket är naturligt med tanke på att han vill försvara det förändringsarbete som dragits igång under hans ledning.

I avvaktan på en konkret förhandlingsinvit måste Telia Sonera fortsätta med sina eviga besparingsprojekt. Det nuvarande strukturprogrammet syftar till att sänka koncernens kostnader med 5 miljarder kronor och går löst på 4 miljarder. Sannolikt är besparingarna inte över med detta. Nya rationaliseringar krävs för att koncernen skall kunna hävda sig i konkurrensen på den hårt prispressade telekommarknaden.

Men i längden kan Telia Sonera inte spara sig till högre lönsamhet. Bolaget måste också få fart på tillväxten. Den kraftigt kritiserade offensiven i Spanien är så här långt ett misslyckande, och framstår fortfarande som obegriplig. Större chanser lär Telia Sonera ha i Eurasien där bolaget börjat flytta fram sina positioner.

Samtidigt har Lars Nyberg gjort klart att Telia Sonera måste bli mindre tungfotat för att kunna attrahera nya kunder. Mer service och mindre teknik, är hans budskap till organisationen.

Till Telia Soneras förtjänster hör bolagets urstarka balansräkning som de senaste åren gett utrymme för generösa utdelningar, vilket bidragit till att ge aktien ett lyft. Sedan Lars Nyberg förvarnat om att utdelningarna framöver kommer att bli lägre, till förmån för ökade investeringar i nya marknader och i uppgraderad teknik, har aktien kommit under press. Budet från France Télécom har dock återfört aktien till tidigare nivåer.

Å andra sidan är Telia Soneras aktie försiktigt värderad med hänsyn tagen till kassaflöden och vinst per aktie. Runt 50 kronor ligger p/e-talet på 12,5, vilket är lågt för ett konjunkturstabilt företag. Kan Telia Sonera dessutom byta den onormalt höga utdelningen mot högre tillväxt kan aktien bli riktigt intressant.

Sverige och Finland kontrollerar drygt 50 procent av aktierna i Telia Sonera och har därmed det avgörande inflytandet över bolaget. För Sveriges del är prisfrågan delikat eftersom aktien fortfarande ligger långt under introduktionskursen på 85 kronor, vilket motsvarar 68 kronor idag, inräknat utdelningar. Ett bud på 60 kronor per aktie anses rimligt, men France Télécom är hårt skuldsatt och vill helst betala en del med egna aktier, vilket kan vara en stötesten.

Men, som sagt. Fler friare med blomsterbuketter kan dyka upp hos Mats Odell under de närmaste månaderna, vilket lär hålla intresset för aktien vid liv.

Mikael Hårde