I Guldspecialen, BV 08/15, satte vi sälj på Lappland Goldminers i väntan på bolagets viktiga lönsamhetsstudie för huvudprojektet Fäboliden. När den nu offentligjorts kan man konstatera att tvivlen långt ifrån skingrats. Tvärtom kan man säga, och peka på att dess akilleshäl i form av låga guldhalter blev än mer tydligt i och med att halten justerades ned från 1,3 gram per ton till 1,2. Men om man som Lappland Goldminers tar en guldkurs nära dagens höga nivå (933 dollar) så går det att räkna hem Fäboliden hjälpligt.

Med en produktion på 4,6 miljoner ton malm per år blir nuvärdet av kassaflödet under gruvans livslängd 2 miljarder kronor efter investeringar. Kalkylen är mycket känslig för vilka antaganden man gör om guldpris, dollarn och vilken diskonteringsränta som används. Vid ett guldpris på ungefär 700 dollar närmar sig nuvärdet av produktionen noll. Det ser också ut att dröja lite längre än väntat att komma igång.

Leveranstiderna för de enorma kvarnar som Lappland Goldminers vill ha är så långa som tre år. Det betyder att bolaget går i produktion först under 2011 om man tecknar avtal nu (planen är att göra det nu i maj). Den stora guldproduktionen ligger i så fall från 2013 och framåt och osäkerheten kring priserna vid den tidpunkten är naturligtvis betydande.

Det går alltså att räkna hem projektet men marginalerna för fördyringar, förseningar, dollar- och guldprisfall är inte jättestora. Investeringen i gruvinfrastruktur, processverk och lagringsutrymmen går loss på drygt 2 miljarder kronor. Kan Lappland hämta in de pengarna i den här marknaden? Tveksamt.

I nuläget känns det som att det är två faktorer kan vända Lappland Goldminers från fiaskovarning till succé. Den ena är att bolaget gör ytterligare fynd i möjliga satellitgruvor kring Fäboliden. Prospektering pågår för fullt och om den stora investeringen kan delas av flera gruvor, kanske med radikalt högre guldhalter än Fäboliden, så hamnar lönsamhetspotentialen i annan dager.

Den andra faktorn är själva pudelns kärna, det vill säga guldhalterna i Fäboliden. Ledningen i Lappland har ända sedan en provbrytning 2005 varit övertygad om att provborrningarna i Fäboliden underskattar guldhalterna. De 1000 ton som då provanrikades hade nämligen mer än dubbelt så höga halter som malmen borde haft om borrningarna stämt. Det finns fler anekdotiska bevis i samma riktning. Till exempel sågprov av ytlig malm och anrikning av borrmaterial. En högre snitthalt påverkar lönsamheten i projektet mycket, en ökning på 15 procent ger exempelvis 50 procents högre nuvärde för projektet. Planen är därför att göra en ny mycket större provbrytning på 50 000-100 000 ton.

Förhoppningen är att under maj hitta en partner som kan anrika materialet. Då kan resultatet från provbrytningen vara klart under hösten och ihop med en uppdaterad lönsamhetsstudie ska det räcka som underlag för att få in investeringskapitalet.

Att bedöma chansen för att halterna är större än de ser ut i provborrningar är förstås inte lätt för en lekman. Vad BV förstår så förekommer det att gruvor som sätts i drift levererar högre halter än borrningar uppskattat, men att det omvända är enormt mycket vanligare. Det känns också som att provdriften är lite av ett sista halmstrå för Lappland Goldminers som talat om möjliga högre halter som en krydda i ett redan mycket attraktivt projektet, inte som en basingrediens.

Mot den här lite dystra bilden av Lappland Goldminers ska ställas att kursen rasat 30 procent sedan vårt säljråd för bara en månad sedan. Noterbart är att bolagets vd köpt aktier för knappt 300 000 kronor efter lönsamhetsstudien. Börsvärdet är nere i 560 Mkr vilket inte ser drygt ut ställt mot tillgångarna i bolagets tre större projekt, Fäboliden, Paahtavaara och Haveri. Värderingen ligger på 30 dollar per uns.

Vi är långt ifrån övertygade om succé för Lappland men säljläget är inte lika givet längre.