Den 13 juni i fjol, en månad före halvårsrapporten, varnade SKF för att efterfrågan under andra kvartalet utvecklats svagare än förväntat, huvudsakligen i Europa. Tredje kvartalets rapport var inte heller av det upplyftande slaget. Bolaget förutskickade lägre tillverkningsvolymer och att man i stället skulle minska lagret - en klassisk svagkonjunkturstrategi som stärker kassaflödet.

Efter den rapporten var våra tre sammanfattande punkter på SKF: 1 Fortsatt sjunkande efterfrågan, 2 sänkta prognoser att vänta och 3 nytt strukturprogram på gång.

Måndagens information kring det utökade strukturprogrammet visar att fjärde kvartalet gestaltade sig precis så trist som vi väntade oss. Men på den positiva sidan ska man inte negligera att bolagets ambition att sänka varulagret också infriades.

Samtidigt visar de utökade strukturåtgärderna att Europakonjunkturen fortfarande är mycket kärv.

Tillverkningsenheter ska slås samman och produktion kommer att flyttas från Västeuropa österut till både Östeuropa och Asien samt västerut till Latinamerika. Det har sin uppenbara logik. Nästan hälften av företagets omsättning genereras i Europa - en kontinent med uppenbara tillväxtproblem. Ska SKF kunna börja växa igen måste det ske annorstädes.

För fjolårets sista kvartal, som redovisas den 30 januari, kommer bolaget att redovisa extra kostnader på 300 miljoner kronor, fördelat på två tredjedelar strukturkostnader och en tredjedel nedskrivningar. Den årliga besparingen av dessa åtgärder beräknas till 150 miljoner kronor.

Bolagets övergripande mål är att sänka kostnadsbasen med 3 miljarder kronor fram till 2015. Den totala kostnaden för programmet väntas uppgå till 1,5 miljarder kronor under perioden 2012 -2015.

Baserat på den nya informationen kan vi konstatera att när bokslutsrapporten för 2012 presenteras kommer SKF sannolikt att visa upp en rörelsemarginal klart under 12 procent, vilket i så fall blir den lägsta nivån sedan krisåret 2009. Lägg därtill krympande omsättning så förstår man att bilden inte är helt munter. Kombinationen av lägre marginal och lägre omsättning slår hårt på nettovinsten.

I slutet av maj i fjol låg vinstförväntningarna på cirka 13 kronor per aktie för 2012 och nästan 15 kronor per aktie för 2013. Med de försämrade marknadsutsikterna och med de utökade strukturkostnaderna  i kalkylen blir det ett tufft jobb att ens klara 10 kronor per aktie i vinst i år och 11,50 kronor per aktie nästa år.

I skrivande stund handlas då aktien till över 14 gånger 2013 års vinstprognos. Vi tycker inte att det är attraktivt. För att motivera sådana prislappar måste vi kunna anta en kraftfull vinståterhämtning närmaste åren men med en så stor andel av affären i Europa blir det inte enkelt.

Även om det är helt rätt att flytta produktion från regionen kommer det att ta tid innan vi får se effekter av det. Det finns en uppenbar risk att det blir värre i bolaget innan det blir bättre.

Som framgick av vår senaste strategi har vi en försiktig hållning till cykliska aktier inför bokslutssäsongen. Många aktier i sektorn har utvecklats mycket bra trots det allt sämre utsikterna. SKF är en av dem.

För att vända vår syn till mer positiv i SKF krävs antingen en påtagligt lägre aktiekurs eller tydliga signaler om att efterfrågan utanför Europa vänder upp kraftigt. Där är vi inte idag. Vi tar det säkra före det osäkra och fortsätter att hålla oss borta ifrån aktien.