Börjar vi med att titta bakåt kan vi konstatera att Diamyd Medical har haft sina framgångar men också betydligt större motgångar. För drygt två år sedan handlades aktien i 164 kronor som högst. Sedan dess har den backat 96 procent.

Kurstoppen nåddes när den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA beviljade bolagets diabetesvaccin särläkemedelstatus. Ledningen sa då till media att att vaccinet skulle kunna börja säljas redan under 2011 - om bara den pågående fas III-studien levererade bra data.

Företagsledningen var sedan tidigare känd för att vara goda kommunikatörer, i alla fall i kvantitativa termer. Det pratades inte bara om hur vaccinet skulle kunna licensieras ut utan också hur stort intresset bland potentiella licenstagare var för projektet NP2 mot svår kronisk smärta, som vid tidpunkten befann sig i tidiga kliniska prövningar.

Sommaren 2010 fick bolaget till ett avtal med ett dotterbolag till Johnson & Johnson kring diabetesvaccinet som gav en så kallad up front-betalning på 45 miljoner dollar och möjlighet till ytterligare 580 miljoner dollar i takt med att projektet utvecklades mot den hägrande succén. Därtill skulle det komma royaltyströmmar ¿ när vaccinet började säljas.

Under hösten presenterades också "lovande säkerhetsdata" från den avslutade fas I-studien på NP2. Det vill säga, försökspersonerna drabbades inte av allvarliga biverkningar. Med det som grund talade ledningen om att den förde samtal med "ett flertal potentiella partners kring utvecklandet av NP2 mot cancerrelaterad smärta".

Att företagets informationspolicy lämnade mycket övrigt att önska framgick bland annat av att Stockholmsbörsens disciplinnämnd i slutet av 2010 utdömde ett vite på tre årsavgifter. Vid fyra tillfällen på två år bröt Diamyd mot börsreglerna kring informationsgivning.

I april 2011 lämnade bolagets vd sin post "på grund av meningsskiljaktigheter med styrelsen". Ordföranden  Anders Essen-Möller vägrade avslöja vari meningarna skilde sig från varandra men betonade att det hade något att göra med den pågående fas III-studie mot typ 1-diabetes. Två veckor senare presenterades dock resultatet av den europeiska studien. Vaccinet var ungefär lika bra som sockerpiller. Gjord på fenylalanin.

Därmed var det ingen som väntade några underverk från den parallella fas III-studien i USA. Mycket riktigt lades den ned kort efter. Den amerikanska partnern tackade för sig och drog sig ur projektet. 

Kvar på diabetesområdet finns därefter bara ett projekt som syftar till undersöka förutsättningarna att bygga en behandling som fördröjer typ 1-diabetes hos barn i tidig ålder som befinner sig i riskområdet. Resultatet väntas inte förrän 2015.

I augusti 2011 presenterades en ny strategi. Diabetesspåret avvecklades och full fokus lades på projekten för at behandla smärta och sjukdomar i nervsystemet, med lägre kapitalavbränning som följd. Som ett "virtuellt" forskningsbolag har Diamyd dock alltid haft relativt låga fasta kostnader och anläggningstillgångarna består till stor del av immateriella rättigheter.

Så i förra veckan kom beskedet att inte heller NP2-projketet mot svår cancersmärta höll måttet enligt resultatet av fas II-studien. Därmed hade förtroendet för bolagets så kallade NTDDS-plattform eroderat betänkligt. NTTDS-metoden att styra läkemedel direkt till nervsystemet är visserligen en ny metod som uppenbarligen inte är skadlig, men tiden till nya projekt som går in i klinik kan bli väldigt lång.

Det är här vi står nu. Diamyd befinner mycket längre bort från intäkter idag än på många år. Det kan inte uteslutas att teknologiplattformarna har både värde och framtid men det är mer osäkert om Diamyd är den organisation som har bäst möjlighet att utveckla dem.

Tittar vi på balansräkningen är skulderna av rörelsekaraktär och matchas av tillgångar av rörelsekaraktär. Vad gäller anläggningstillgångarna på 49 miljoner kronor är 17 miljoner immateriella rättigheter och 30 miljoner hänförliga till innehaven i Mercodia och Protein Sciences Corporation. Värderingen av dessa poster är svår, men skulle man ändå sätta ned dem till noll är det ingen kris.

Diamyd har 389 miljoner kronor i form av likvida medel och kortfristiga placeringar. Räknar vi högt med att avvecklade projekt, uppsagd personal och liknande skulle kosta ytterligare 50 miljoner kronor så finns det ungefär 340 miljoner kronor kvar. Med andra ord skulle man kunna likvidera bolaget här och nu och ändå kunna räkna med att få ut omkring 11,50 kronor per aktie.

Det motsvarar en uppsida i aktien på 67 procent från dagens nivå. Inte illa! Om teknologiplattformen och aktieinnehaven kan säljas till bokfört värde kan vi öka kapitalutskiftningen till kanske 13 kronor per aktie.

Nu vet vi ju att hoppet brukar vara det sista som överger forskningsentreprenörer och ägarduon Bertil Lindkvist/Anders Essen-Möller är kanske inte något undantag. Och något ska man ju pyssla med på dagarna. Risken för att Diamyd i det här läget hittar på nya strategier/kostnader med aldrig så lovande framtid för att använda kassan är uppenbar.

Ett alternativ är då att gå in i ett mer vegerande tillstånd; avveckla all utvecklingsverksamhet och bli ett holdingbolag. Byt notering till en billig lista och låt strategin handla om att avveckla innehaven i Mercodia och Protein Sciences Corporation samt de egna immateriella rättigheterna så förmånligt som möjligt. I en sådan strategi följer naturligtvis den väl använda pressmeddelandefaxen med.

För ändamålet kan vi något rundhänt avsätta 40 miljoner kronor. Det skulle innebära att 300 miljoner kronor kan skiftas ut till ägarna (cirka 10 kronor per aktie) och kvar finns en option på att ovan nämnda balansposter har något värde. Givet Diamyds nedslående track record är det ett alternativ som faktiskt känns attraktivt.

Det skulle vara värt en köprekommendation på dagens nivå, men eftersom duon Lindkvist/Essen-Möller styr över 44 procent av rösterna i Diamyd är det inget vi kan räkna med ska hända.