Halvårsrapporten visade inte att Nokias problem är över, bara att den akuta risken mildrats något. För att infria marknadens förväntningar måste dock bolaget leverera på varje förväntad punkt. Den möjliga uppsidan i relation till risken är ofördelaktig och vi upprepar tidigare säljrekommendation.

För att förstå reaktionen på rapporten behöver vi gå bakåt i tiden. Efter att Nokia har blivit ifrånsprunget på området smartaphones har vinstvarningarna duggat tätt. Det har skapat en genuin nervositet kring företaget och dess aktie, placerare världen över vet av dyrköpta erfarenheter att det gör ont att försöka fånga den fallande kniven.

När det den 14 juni i år var dags för en ny vinstvarning utlöstes en våg av aktieförsäljningar. För koncernens ryggrad Devices & Services (mobiltelefoner) sänktes prognosen på andra kvartalets rörelsemarginal från "i nivå eller lägre" jämfört med det redan svaga första kvartalet till enbart "lägre".

Den benhårda konkurrensen inom framför allt smarta telefoner pressade hårt och bedömningen då var att de skulle fortsätta in i det tredje kvartalet. Därtill presenterades nya omfattande sparkrav för affärsområdet.

Dagen efter vinstvarningen sänktes bolagets kreditbetyg till skräpstatus av Moody's. Effekten blev att aktien föll 18 procent samma dag som vinstvarningen presenterades och till och med dagen innan andra kvartalets rapport kablades ut räknades den totala kursnedgången till drygt 40 procent. När sedan kvartalsrapporten kom krävdes att man räknade bort jämförelsestörande poster för att förlusten ändå skulle vara bättre än marknadens förväntningar. Trots det vände aktien tvärt uppåt.

För ett bolag utan krisstämpel inbränd i den blekfeta rumpan hade den mottagits som en skräprapport. I Nokias fall möttes den av omfattande lättnad; sänkt riskpremie. Högst sannolikt också en hel del "short covering", alltså stängningar av negativa positioner vilket har en positiv kurseffekt när investerare köper tillbaka negativa positioner.

Tre saker var ändå hyggligt positiva i rapporten: kassaflödet och mobilvolymerna, som delvis hänger samman, samt förbättringen i Nokia Siemens Networks. Kassaflödet väntades visa ett rejält minustal i andra kvartalet. Utfallet blev positivtefter att Nokia sålt fler telefoner än vad marknaden hade väntat sig.

På samma tema var det positivt att hälftenägda Nokia Siemens Networks som efter hårda omstruktureringar vände första kvartalets betydande förlust till ett litet överskott i rörelsen om man exkluderar engångskostnader. Det kan översättas i minskad finansiell oro. Ett lönsamt Nokia Siemens kan konverteras till pengar som ett alternativ till nyemission om kassakistan måste förstärkas. Vi bedömer inte risken för en nyemission som överhängande, men om inte förlusttrenden vänder kommer det att bli en fråga, förr eller senare.

Telefonerna är ändå ryggraden i koncernen men trots att det väntade sammanbrottet i försäljningen inte kom under andra kvartalet är osteoporosen påtaglig. Samtidigt som försäljningen hölls upp, inte minst av Lumia-modeller, så föll affärsområdets rörelsemarginal från -4,7 procent första kvartalet till -9,1 procent under andra kvartalet.

Och någon tydligt ljusning är inte i sikte i det korta perspektivet. Affärsområdets marginal i tredje kvartalet väntas bli i nivå med andra kvartalet. Kort efter USA-lanseringen av flaggskeppet Lumia 900 har priset halverats. Mer eller mindre omsprungna lurar ska försvara varumärket innan nya smartphones som bygger på nya operativsystemet Windows Phone 8 når marknaden en bit in i fjärde kvartalet.

Först när vi ser hur det faller ut får vi en hygglig känsla för företagets långsiktiga förmåga. Fram tills dess är aktien ett genuint vågspel.

Det kan tyckas vara absurt att aktien stigit drygt 50 procent från botten i juni men rapporten förändrade marknadens bild av Nokia från ett företag i akut kris till ett företag som bara är i kris. Den mest intressanta frågan är emellertid vad vi tror om framtiden.

Utgår vi från marknadens förväntningar enligt databasen JCF så ska Nokias omsättning fortsätta falla ytterligare fyra kvartal innan en stabilisering kommer. Årets förlust stannar på 0,75 euro per aktie, drygt 6 kronor per aktie. Nästa år väntas försluten minska till 0,18 euro per aktie och först 2014 talar spås ett överskott på 0,02 euro per aktie, motsvarande 16,5 öre per aktie.

Räknar vi bort struktur- och engångskostnader så talar vi fortfarande om förlust på helåret 2013 där nästa års sista kvartal väntas generera ett litet överskott. Den skygga resultatvändningen på koncernnivå sex kvartal framåt i tiden bygger på antagandet att mobiltelefonerna samtidigt börjat växa omsättningen och börjat leverera reda vinster. 

Om vi för vänlighetens skull fortsätter räkna bort engångsposter så pekar konsensusprognosen på att Nokia ska göra en vinst på 94 öre per aktie 2014. Det innebär att aktien efter kursrusningen efter rapporten handlas till 20 gånger snittprognosen för 2014. Det finns många bolag som väderas lägre,  till betydligt lägre risk.

De här prognoserna är, som alla förstår, belamrade med betydande osäkerheter. Det kan bli bättre på lång sikt, men också sämre. Allt hänger nu på höstens lansering av lurar med operativsystemet Windows Phone 8. Det krävs en succé för att vända den negativa trenden.

Bolaget är mitt i en tung omställningsperiod. Historiken visar att aktiemarknaden gång efter annan underskattat problemen. Hur man än vänder och vrider vinstförväntningarna är värderingen av aktien ansträngd och lämnar i princip inget utrymme för nya besvikelser. Och Nokia bestämmer inte själv över sitt öde utan kläms både över- och underifrån. Snart väntas Apples iPhone 5 rulla ut samtidigt som kinesiska tillverkare står inför stora lanseringar.

Även om den akuta risken har sjunkit är den långsiktiga ekvationen risk/avkastning fortfarande ofördelaktig i aktien. Som kursreaktionen efter andra kvartalet visade kommer det alltid finnas utrymme för kortsiktig flinkhet i aktien. På dagens kursnivå kvarstår vår tidigare säljrekommendation för den som placerar på medellång till lång sikt.