Den svenska börsen backade med 5 procent och är därmed en av de västerländska börser som gått allra sämst under juni. Betydligt värre ser det dock ut i många utvecklingsländer där börsfallen är betydligt större än så och dessutom startade betydligt tidigare än i de utvecklade västekonomierna.

Orsakerna till att världens börser gått dåligt i juni delar vi upp i tre faktorer:

Den första faktorn, som samtidigt är den som triggade hela nedgången, är givetvis signalerna från den amerikanska centralbanken om att det kanske var dags att börja fundera på en nedtrappning av de månatliga obligationsköpen.

Den andra faktorn var tveksamma signaler från Kina både vad gäller ekonomi och vilken ekonomisk politik som egentligen gäller. I det senare fallet gällde frågan om politikerna var beredda att stötta den kortsiktiga tillväxten eller om det i första hand gällde att stävja utvecklingen på en överhettad fastighetsmarknad och en kreditmarknad som tycks vara på väg att gå över styr. Centralbanken valde i juni det andra spåret och ströp likviditetstillförseln.

Den tredje faktorn var i sin tur att osäkerheten kring den globala tillväxten framöver ökat, inte minst efter tveksamma konjunktursignaler från Kina och flera andra tillväxtekonomier. En oro som dessutom fick extra skjuts av den kraftiga ränteuppgång som den amerikanska centralbankens uttalanden gav upphov  till och som riskerade att ge konjunkturen en knäck.

Vår varning i förra marknadssynen att det var dags att "dra öronen åt sig" vad gäller aktiemarknaden föll därmed väl ut även om själva händelseförloppet överraskade oss något.

Men grundtanken var att börsen, efter en längre tids uppgång, var känslig för negativa överraskningar. Om det sen skulle vara konjunkturen eller någon annan faktor som fick marknadsaktörerna att dra öronen åt sig var en mer öppen fråga, även om vi själva såg en svagare global konjunkturbild som det kanske allra största hotet.

Vi blev däremot något överraskade av den starka reaktion som den amerikanska centralbankens försiktiga varning om att det kanske snart var dags att strama åt den extremt lätta penningpolitiken.

Och vi kan väl också konstatera att det även överraskade centralbanken självt eftersom företrädare för banken efter detta gjort sitt yttersta för att gjuta lite olja på vågorna. Inte minst borde den kraftiga ränteuppgången ha skrämt eftersom den kan starta en mer allvarlig flykt från obligationer och därmed trycka upp räntorna ännu mer.

Räntan på tioåriga amerikanska statsobligationer har på kort tid rusat från runt 1,7 procent till som högst runt 2,6 procent. Och även om själva nivån inte är så skrämmande hög så oroas säkert centralbanksledningen av hastigheten i uppgången.

I Kina ser vi också hur centralbanken tycks behöva backa från sin styvnackade attityd och utlovar nu att åtgärda likviditetsbristen för att stabiliteten på de finansiella marknaderna ska återvända. Inte minst för att trycka ned de skenande interbankräntorna som varit det stora hotet på finansmarknaden.

Så när vi nu blickar fram mot resten av sommaren kan vi konstatera att den amerikanska centralbanken ser ut att vara ännu längre från en åtstramning än tidigare och att den kinesiska ledningen trots allt tvingas till åtgärder som, i alla fall på kort sikt, stöttar ett allt mer vacklande finansiellt system.

När det gäller konjunkturen är bilden fortfarande splittrad med en amerikansk inhemsk ekonomi som fortsätter att övertyga medan tillväxtekonomierna ser ut att vara på väg in i djupare problem. En nyckelfaktor är utvecklingen i Kina varifrån det kommit en hel del tveksamma signaler och där konjunkturutvecklingen för tillfället är höljd i dunkel, bland annat ifrågasätts den officiella statistikens bild av den ekonomiska utvecklingen i allt högre grad.

I Japan är bilden betydligt mer positiv och trots det kraftiga börsfallet ser det ut som att den nuvarande ekonomisk-politiska strategin ("Abenomics") har förutsättningar att nå delar av målen, i alla fall i det korta perspektivet. Deflationen är på väg att avta och tillväxten har tagit riktigt hygglig fart.

I Europa ser det fortsatt mörkt ut men konjunktursignalerna har trots allt stabiliserats och den tyska ekonomin ser ut att kunna agera motor i en mindre återhämtning under årets andra halva - även om det kommande tyska valet innebär ett osäkerhetsmoment.

Till det mer positiva ur konjunktursynpunkt hör dessutom att effekten av tidigare beslutade sparpaket blir allt mindre ju längre in på året vi kommer. Vi noterar exempelvis att hushållens humör sakta men säkert håller på att nå en mer normal europeisk nivå.

Samtidigt visar utvecklingen för riskaptiteten i både maj och juni hur känslig den är för negativa överraskningar så visst ser det ut att kunna bli en skakig börsresa även framöver. Men samtidigt har räntemarknaderna tagit betydligt mer stryk till följd av att marknadsräntorna rört sig uppåt. Så fortfarande ser aktier ut som ett mer attraktivt placeringsalternativ på lite längre sikt.

Den sammantagna bilden vi har av något mjukare centralbanksstrategier, fortsatt hopp om starkare global konjunktur och aktiemarknaden som det huvudsakliga placeringsalternativet för den som söker avkastning gör att vi höjer aktieandelen i vårt allokeringsförslag från 50 till 70 procent.

Det ska dock erkännas att risken på aktiemarknaden fortsatt är mycket hög och rapportperioden innebär ett ytterligare osäkerhetsmoment, kanske framför allt vad avser svenska företag. För aktie- och fondförslag hänvisar vi till våra favoritlistor.

Råvaruandelen behåller vi på fem procent. Huvudorsaken är, liksom tidigare, att vi är lite mer positiva till kinesisk ekonomi än vad som kan utläsas i den kortsiktiga makrostatistiken. Dessutom innebär centralbankens omsvängning att riskviljan även på råvarumarknaden kan ta ett skutt uppåt.

På räntemarknaden räknar vi med att marknadsräntorna snart kommer att hitta någon sorts ny jämviktsnivå men räknar inte med några kraftiga rörelser åt något håll. Den 25-procentiga ränteandelen tycker vi mot bakgrund av den stora osäkerheten hör hemma på bankboken eller i korta ränteplaceringar.

Vår allokering för juli blir därmed: 70 procent aktier, 25 procent räntor och 5 procent råvaror.