Det har varit lite mixade signaler kring svensk ekonomi under de senaste dagarna. I måndags fick vi ett inköpschefsindex för industrin som visserligen backade en aning till 54,6, men där det viktiga indexet över orderingången låg på höga 58,5.

Bägge indexen ligger med bred marginal över det 50-streck som, enligt tumregeln, markerar gränsen mellan tillväxt och nedgång. Indexet över planerad produktion ligger i sin tur på 64,8, vilket är en hög, men inte uppseendeväckande nivå givet en återhämtningsfas.

På onsdagen publicerades inköpschefsindexet för tjänstesektorn som, mot analytikernas förmodan, steg till 56,8, istället för att som dessa väntat sig, sjunka till 55,3 från 55,9 i januari.

Dessutom publicerade SCB under onsdagen hårda data över orderingång och produktion i industrin. När den ska tolkas gäller det dock att hålla tungan rätt i mun.

Industriproduktionen minskade visserligen med 0,3 procent mellan december och januari. Det var en besvikelse sett till att förväntningarna låg på en uppgång med 0,6 procent.

Men produktionssiffran har varit rätt skakig under senare tid och tittar man istället på den senaste tremånadersperioden, november till januari, jämfört med föregående tremånadersperiod så stiger produktionen istället med 2,7 procent. En riktigt hygglig siffra, i alla fall sett till hur det sett ut under 2013 i stort.

När det gäller orderingången blir det ännu lite mer komplicerat. Här redovisar SCB en nedgång i orderingången med dramatiska 13,9 procent i januari. Nedgången på hemmamarknaden är hela 24,6 procent. Det ska dock sättas i relation till en uppgång i den totala orderingången på hela 18,5 procent i december.

Mycket stora inhemska order till telekomindustrin i december ställer till jämförelsetalen, och därför är det återigen på sin plats att istället titta på utvecklingen över lite större tidsperioder.

Under perioden november till januari steg den totala orderingången med 6,0 procent jämfört med föregående tremånadersperiod. På hemmamarknaden steg orderingången under perioden med 13,4 procent medan uppgången på exportmarknaden stannar vid blygsamma 0,9 procent.

Enskilda inhemska jätteorder till telekomindustrin ger förstås ingen svensk högkonjunktur, även om enskilda jätteorder också tillhör det stora konjunkturpusslet. Inte att förglömma.

Onsdagens bästa nyhet för svensk ekonomi i stort är ändå att konjunkturtecknen i EMU-området allt tydligare pekar mot en uppgång. Det sammansatta inköpschefsindexet för industrin och tjänstesektorn i EMU-området steg till 53,3 i februari. Det var den åttonde månaden i rad som indexet steg och februarisiffran är den högst uppmätta på två och ett halvt år.

Dessutom hittade hushållen i EMU-området åter in i butikerna efter en mycket skral julhandel och försäljningen i detaljhandeln steg med 1,6 procent i januari jämfört med december. Klart över analytikernas förväntningar.

Den försiktiga BNP-tillväxten i EMU-området på 0,3 procent under fjolårets sista kvartal, som rapporterades från Eurostat under förmiddagen, har därmed stora chanser att ta ytterligare fart framöver. 

Eftersom EMU-området sväljer runt 40 procent av den svenska exporten (EU 57,7 procent) finns därmed stora chanser att även den svensk exportorderingången tar lite bättre fart under de kommande månaderna.

Brasklapparna får bli att vi fortfarande är långt ifrån något som liknar en högkonjunktur och att krisen mellan Ryssland och Ukraina inte får eskalera.