ECB valde som väntat att sänka räntan vid dagens penningpolitiska möte. Refinansieringsräntan, som i huvudsak styr räntenivåerna på marknaden, sänktes med 0,25 procentenheter till 0,5 procent. Dessutom fortsätter ECB att göda bankerna med likviditet och lovar fortsatt obegränsad utlåning till bankerna till mycket låga räntor. 

Det fanns visserligen en hel del analytiker som länge vidhöll uppfattningen att ECB inte skulle röra räntorna men efter den senaste tidens svaga konjunktursignaler och en inflation som konstant ser ut att närma sig nollstrecket så var det mer eller mindre ett icke-beslut att sänka räntan. Detta syns också på marknadsreaktionerna då ränteförändringarna på marknaden är relativt små och eurokursen håller sig stabil efter att beslutet - och argumenten bakom en sänkning - presenterats.

Enligt ECB föreligger fortfarande stora risker för svag konjunkturutveckling och därmed fortsatt sjunkande inflation. Så det finns öppningar för ytterligare räntesänkningar i framtiden.

Men ECB:s och därmed hela Europas problem är knappast någon brist på pengar för utlåning. Problemet är istället att det i hyfsat stabila delar av Europa inte finns tillräcklig med företag och hushåll som är villiga att låna, trots superlåga räntor. Samma gäller för krisländerna men där tillkommer dessutom problemet att bankerna som skulle kunna låna ut inte är villiga att göra detta utan kompensation i form av höga utlåningsräntor.

Förra årets massiva ECB-utlåning till bankerna löste inget av dessa problem eftersom det mesta av slantarna gick till att få ordning på bankernas vinster och balansräkningar.

Nu fanns någon sorts from förhoppning att ECB-chefen Mario Draghi och hans kollegor i direktionen skulle lansera någon ny idé för att få fart på utlåningen. Som det är nu gynnas istället i princip enbart  bankerna i förhoppningen att dessa, i någon sorts altruistisk välmening ska sätta fart på utlåning och ekonomi. Men så fungerar uppenbarligen inte banksektorn.

Någon lätt lösning på problemet att få fart på utlåning eller att få ner räntorna i krisländerna föreligger inte enligt ECB:s nuvarande mandat. Men skulle konjunkturen i EMU-området fortsätta att försvagas så lär inte politikerna vara ovilliga att rucka på principerna. Så har ju redan skett ett antal gånger under den här krisen.

Det som ligger närmast till hands är att ECB börjar köpa obligationer i stor omfattning ungefär som den amerikanska centralbanken för närvarande gör. Dessutom kan man pröva varianter med öronmärkt utlåning till bankerna i syfte att pengarna ska gå till exempelvis småföretag och hushåll i likhet med vad den brittiska centralbanken har försökt sig på.

För valutaområdet EMU finns dessutom svårigheten att få ner valutakursen och den vägen stimulera en exportledd återhämtning. Den tyska ekonomin är helt enkelt för stark både mätt i form av handelsöverskott och budgetbalans för att pressa ner euron i förhållande till andra valutor, i alla fall så länge tron på att eurosamarbetet ska hålla finns kvar.

Nuläget är därmed att ECB inte har så mycket kvar i rockärmen att plocka fram givet dagens regelverk. Den konjunkturvändning som Mario Draghi ser framför sig är därmed mer av formen förhoppning än faktaunderbyggd prognos.

Vi gör som Draghi, politikerna och huvuddelen av finansmarknaden och håller tummarna för att det vänder.