Faktum är att den svenska börsen sedan vår förra marknadssyn från slutet av juni är upp med några procentenheter. Det är knappast den känsla man får när man följt nyhetsrapporteringen som allt som oftast kommit att handla om nya finansiella kriser och stigande konjunkturoro.

Men samtidigt räddades världens börser av stigande förväntningar om nya ekonomisk-politisk stimulanser från centralbankshåll. Spekulationerna kring sådana åtgärder var som intensivast kring månadsskiftet juni/juli och det var också då vi såg större delen av börsuppgången. När världens stora centralbanker väl följde uppmaningarna om nya penningpolitiska stimulanser blev det inte riktigt lika muntert. Satsningarna som presenterades bedömdes av marknadsaktörerna som otillräckliga och följden blev allt som oftast börsnedgångar.

Undantaget från den regeln har varit råvarumarknaden. Vår satsning med tio procent av kapital på råvaror har hittills varit mycket lyckosam. Breda råvaruindex är upp med cirka 15 procent sedan bottennivåerna från slutet av juni. Kinesiska stimulanser är en av förklaringarna men priserna har också fått en extra skjuts av oroligheterna i Mellanöstern och den värsta torkan på 50 år i USA.

Samtidigt kan vi konstatera att vår oro för en svagare konjunkturutveckling tyvärr är på väg att besannas. De negativa effekterna av krisen i EMU-området har börjat göra sig gällande i övriga delar av världen samtidigt som amerikanska hushåll och företag blivit försiktigare. Dessutom fortsätter avmattningen i Kina.

Och för att ytterligare lägga sten på bördan har krisen i EMU-området åter eskalerat och oron för att

Spanien ska tvingas söka direkt stöd har lett till stingande räntor i krisdrabbade länder. Numera ligger den spanska tioårsräntan på strax under 7,5 procent. En rekordnivå för räntan som givetvis är ohållbar på lite sikt.

I stabila länder är ränteutvecklingen den motsatta och bottenrekorden slås på löpande band. I Tyskland är tioårsräntan nu nere på kring 1,2 procent och tvåårsräntan har till och med sjunkit under nollstrecket. Samma utveckling har kunnat observeras i flera europeiska länder.

Så när vi nu blickar framåt mot hösten är det mot bakgrund av en stigande oro för den globala konjunkturutvecklingen och en eurokris som fått ny näring. Det gör oss fortsatt försiktiga till att ta risk och vi väljer därför att ligga kvar med en aktieandel på 40 procent i modellportföljen.

Att vi inte sänker aktieandelen ytterligare beror i sin tur på att det allt inte är nattsvart på börshimlen.

Fortfarande väntar marknadsaktörerna på att centralbankerna ska ta till storsläggan när det gäller de penningpolitiska stimulanserna. Numera handlar det dessutom inte bara om att stävja finansiella kriser utan det finns också mer traditionella skäl att föra en mer expansiv penningpolitik. Konjunkturindikatorerna pekar mot en avmattning samtidigt som inflationen är på väg ner. Det gör det definitivt lättare för centralbankerna att motivera nya satsningar.

I Kina förs redan en stimulanspolitik av mer traditionellt snitt och både nya räntesänkningar och finanspolitiska satsningar lär komma i närtid. Det bör gynna risktagande i stort men framför allt tror vi att det kan bidra till att råvarupriserna fortsätter uppåt. Därför behåller vi också en råvaruandel på tio procent i portföljen.

I USA finns däremot varken utrymme för ytterligare sänkta räntor eller finanspolitiska satsningar. Ansvaret faller därmed tungt på centralbanken att presentera mer av okonventionella åtgärder och vår bedömning är att förväntningarna på den typen av åtgärder kommer att stiga kraftigt i närtid. Både nya omfattande köp av stats- och/eller bostadsobligationer samt direktlån för bankutlåning kan bli aktuella.

Den europeiska centralbanken har i sin tur ett snävare mandat att agera inom men vi tror ändå att det kommer att bli nödvändigt för banken att agera genom att bland annat köpa statsobligationer. Det har gjorts tidigare med hänvisning till att räntemarknaden inte fungerar tillfredsställande. Förra gången spanska obligationer köptes låg räntorna i Spanien cirka en procentenhet lägre än idag.

Så den närmast episka kampen mellan å ena sidan svaga konjunktursignaler och eurokris, och å andra sidan penningpolitiska stimulanser är investeringstemat även för den kommande månaden.

Vi får samtidigt medge att det finns betydande risker på nedsidan som kan komma i spel redan i augusti. Stigande social oro i utvecklingsländerna i spåren på kraftigt höjda energi- och livsmedelspriser, statsskuldsproblematiken i USA och grekiskt EMU-utträde, för att nämna några. Även om det sistnämnda scenariot troligen skulle vara positivt för börsen på lite sikt.

På uppsidan finns en hygglig rapportskörd och nedpressade konjunkturförväntningar som i sin tur ger utrymme för positiva överraskningar. Dessutom är aktier fortfarande ett av få alternativ till hygglig avkastning i ett lite längre perspektiv. Stora institutionella placerare blir successivt allt mer pressade att öka risktagandet i sina portföljer för att kunna få hygglig avkastning. Det är en möjlig förklaring till att vi noterar sjunkande riskpremier trots en generellt sett ökad oro för vinst- och konjunkturutveckling.

Modellportföljen för augusti innehåller därmed 40 procent aktier, 10 procent råvaror och resterande del får stå kvar på sparkontot.