På torsdagsmorgonen publicerades kinesisk makrostatistik som bekräftar bilden av att ekonomin tycks vara på väg in i en lugnare fas.

Industriproduktionen i februari steg visserligen med 8,6 procent i årstakt men det var en ordentlig dämpning från föregående månads 9,7 procent, och även lägre än analytikernas förväntningar om en uppgång med 9,5 procent i årstakt.

Än allvarligare var att försäljningen i detaljhandeln dämpades till 11,8 procent. Och även om det också är en hög siffra, ur ett västerländskt perspektiv, så var det en siffra som var betydligt sämre än föregående månads 13,6 procent. Det har från kinesiskt håll dessutom länge talats om att den inhemska ekonomin ska vara den huvudsakliga motorn för tillväxten.

Och slutligen kan det konstateras att investeringarna under perioden januari-februari steg 17,9 procent, jämfört med samma period i fjol. Analytikerna hade i sin tur väntat sig en ökning på 19,4 procent.

Givet att den kinesiska exporten i februari föll med chockartade 18,1 procent jämfört med motsvarande period i fjol är det inte att förvåna att allt fler blir oroade över den allt svagare tillväxten i landet.

Landets politiska ledning satte vid förra veckans folkkongress årets tillväxtmål till 7,5 procent.

Det nya är att ledningen samtidigt la till ordet ”omkring” före det siffersatta målet och att det i sin tur skulle innebära en viss flexibilitet kring måluppfyllelsen. Några, närmast panikartade, stimulanspaket skulle därmed inte behöva hastas fram om tillväxten tillfälligtvis skulle avvika från målet.

Men med de makrosiffror som hittills flutit in under februari och mars är det inte förvånande att det börjar spekuleras kring kinesiska stimulanser, vilket var ett av skälen till att de kinesiska fastlandsbörserna klarade nattens statistikskörd hyggligt oskadda.

Det som kanske ligger närmast till är att centralbanken lättar lite på de reservkrav som man ställer på bankerna. Det är en möjlighet som öppnat sig efter att också bankernas nyutlåning tappat fart.

Annars är just finansmarknaden en stor huvudvärk för den politiska ledningen, och då framför allt den utlåning som sker utanför den reguljära banksektorn (den så kallade skuggbanksektorn).

Noterbart är att fastlands-Kina i veckan fick se sin första betalningsinställelse på företagsobligationer när solpanelsföretaget Cahori Solar Energy inte klarade av räntebetalningarna på ett obligationsförfall.

Förutom att bidra till ökad generell oro på finansmarknaderna har den svaga kinesiska makrostatistiken bidragit till att råvarupriserna vänt ner, efter kraftiga uppgångar i inledningen av året.

Mot strömmen går guldet som ser ut att gå mot en ny vår efter att ha stigit med cirka 13 procent sedan årsskiftet.