Riksbanken med Stefan Ingves i spetsen valde överraskande att inte sänka styrräntan ytterligare från -0,25 procent vid sitt senaste penningpolitiska möte. Konsensusbilden bland utomstående analytiker var annars att det skulle bli en ny sänkning, även om det skilde en del i nivå mellan enskilda analytikerna.

Däremot gjorde Riksbanken annars det mesta för att lätta ytterligare på penningpolitiken, troligen som en del i ett försök att undvika de negativa konsekvenser som en utbliven räntesänkning skulle kunna innebära.

Banken utökar köpen av obligationer med ytterligare 40-50 miljarder kronor under perioden maj till september i år och även köp av värdepapper än statsobligationer kan bli aktuella. Dessutom flaggar banken för att det kan bli aktuellt med ett särskilt program för utlåning till företag via banksektorn.

Riksbanken skjuter dessutom fram en första räntehöjning till andra halvåret 2016, vilket enligt prognosen skulle innebära att räntan når över nollstrecket först i inledningen av 2017. I räntebanan ligger dessutom att banken höjer sannolikhetet för att de kan komma att bli räntesänkningar i framtiden.

Hyggligt medvetna om riskerna för att kronan skulle stärkas vid en utebliven räntesänkning så säger sig Riksbanken dessutom vara beredda att genomföra direkta valutainterventioner om det blir ”mycket besvärliga marknadsförhållanden”. Det är något som vi tolkar som risken för att kronan skulle börja stärkas.

Det fanns säkert flera skäl till att Riksbanken ändå valde att inte sänka räntan.

Att ännu lägre ränta skulle sätta press på bankerna och göra hushållen än mer oroliga för scenariot att få minusränta på sparkontot spelade säkert en viss roll för beslutet.

Dessutom är direktionsmedlemmarna fortfarande högst oroade över prisutvecklingen på bostadsmarknaden och den ökande takten i hushållsutlåningen.

I onsdagens pressmeddelande ingår därför de sedvanliga, och närmast desperata skrivningarna, om att regering och andra myndigheter måste göra mer för att minska riskerna i hushållsutlåningen. Att det inte blev något amorteringskrav har säkert också spelat en roll på marginalen.

Banken konstaterar även att inflationen ser ut at ha bottnat samtidigt som inflationsförväntningarna stigit något.

Det finns dock en betydande risk för att banken ytterligare en gång gjort en missbedömning av marknadsförhållandena och hur beskedet skulle tas emot av marknadsaktörerna.

Efter beskedet att räntan inte sänks har kronan stärkts påtagligt. Några timmar efter att pressmeddelandet publicerats hade kronan stärkts till 9,24 kronor mot euron och 8,40 kronor mot dollarn efter att under morgonen legat på 9,40 respektive 8,52.  

Det betyder att kronan numera är starkare mot dollarn, och börjar närma sig nivåerna den hade mot euron, i samband med att Riksbanken den 16 mars mycket överraskande sänkte reporäntan mellan ordinarie penningpolitiska möten.

Därför ska man kanske inte bli så förvånad över att det kommer att gnölas en hel del bland utomstående bedömare kring Riksbankens räntepolitik. På mycket kort tid har banken nu återigen ändrat på de penningpolitiska förutsättningarna på ett radikalt sätt.

Förtroendet för Riksbanken får sig därmed ytterligare en knäck, vilket visserligen kan försvaga kronan på sikt eftersom det för utländska placerare ökar osäkerheten kring att ligga i svenska tillgångar, men det var nog inte Riksbankens avsikt.

Skulle kronan däremot fortsätta att stärkas så ställs Riksbanken inför tre alternativ.

Det första alternativet är att sänka räntan. Det andra alternativet är att intervenera direkt på valutamarknaden och det tredje att sätta sig med armarna i kors och hoppas på att inflationen och kronan ändå börjar röra sig i rätt riktning.

Vi på Placera är närmast livrädda för att det är alternativ två som faktiskt ligger närmast till hands för riksbanksledningen.

Att Riksbanken skulle hamna i en soppa av valutainterventioner tror vi inte skulle gagna svensk ekonomi och den svenska historien med valutainterventioner förskräcker.

Riksbanken kan heller inte räkna med särskilt mycket utomstående stöd då banken själva räknar med en BNP-tillväxt i Sverige i år på 3,2 procent. Det är rejält över vad de flesta av våra konkurrentländer kan ståta med så lusten att bidra till att ytterligare stärka svensk konkurrenskraft torde vara mycket begränsad.

Dessutom kan det bli aktuellt att sänka ränta redan innan nästa ordinarie möte den 1 juli. Det skulle visserligen bidra till att framställa Riksbanken i lite dålig dager men troligen förlåtas av marknadsaktörerna.

Det alternativ vi hoppas på är det tredje alternativet. Det är dags för Riksbanken att ta en längre paus och istället utvärdera effekterna av vad de redan har gjort.  

Att sänka räntan ytterligare har begränsad effekt och riskerar bara att skapa stigande oro hos hushåll och företag. Ibland är det bäst att erkänna sig besegrad av marknadskrafterna istället för att envist och förgäves stångas mot dem.