Oron för den ekonomiska utvecklingen i Kina fortsätter att sätta finansmarknaderna under press. Nattens svaga preliminära inköpschefsindex för september spädde på oron ytterligare. Blixt-indexet för industrin från oberoende Markit/Caixin sjönk till 47,0 och ligger därmed med bred marginal under det 50-streck som, enligt tumregeln, markerar gränsen mellan tillväxt och nedgång.

Indexet kom in en bit under marknadsförväntningarna på 47,5, men de låga förväntningarna speglar också att det knappast var något större överraskning för marknadsaktörerna att den kinesiska ekonomin numera utvecklas svagt.

Den största oron på finansmarknaden är snarast hur den svaga utvecklingen i Kina kommer att sprida sig vidare globalt och om den politiska ledningen i Kina verkligen har förmågan och lämpliga instrument för att vända på den negativa trenden.

När det gäller det sistnämnda så är det närmast förvånande hur snabbt förtroendet för den kinesiska ledningens förmåga att hantera ekonomisk turbulens har eroderat.

Både under amerikanska finanskrisen 2008-2009 och under den akuta eurokrisen 2011-2012 hyllades ledningen för sina insatser att hålla igång den kinesiska ekonomin. Nu är frågetecknen desto fler, bland annat hur den samtidigt ska hantera den omställning mot en mer inhemsk ekonomi som är önskvärd samtidigt som tillväxten stapplar.

Ett tecken i tiden är att valutautflödena från Kina nu växer i en rasande takt. Siffror som SEB hänvisade till i en analys under onsdagsmorgongen säger att den kinesiska valutareserven minskat med 440 miljarder dollar under det senaste året och att det totala kapitalutflödet uppgår till omkring 740 miljarder. Det ska dock ställas i relation till att den kinesiska valutareserven uppgick till cirka 3 600 miljarder dollar i augusti 2015. 

Under den senaste veckan har vi dessutom vi ett flertal tillfällen fått lugnande besked från olika kinesiska företrädare som mest önskar sig tålamod och poängterar att de åtgärder som redan satts in, bland annat i form av räntesänkningar och minskade kassakrav på bankerna, ska ges tid att verka.

Dessutom är man tydligt med att den kinesiska valutan inte ska försvagas för att stärka konkurrenskraften. Det finns också signaler som tyder på att de finanspolitiska satsningarna nu börjar utökas.    

Men risken är att den svaga utvecklingen i Kina börjar sätta tydliga spår i den globala ekonomin innan tillväxten tar förnyad fart.

Det har redan skett en tydlig avmattning i flera andra tillväxt- och råvaruekonomier med starka handels- och finansiella band till Kina. Bland annat har börserna i tillväxtekonomierna (Emerging Markets) underpresterat i år. Till det bidrar en starkare dollar eftersom flera av dessa länder sitter på stora lån i dollar. Det är också en försvagning av dollarn sedan inledningen av augusti som förklarar mycket av den börsuppgång vi sett på de här marknaderna under den senaste månaden.

Nu ökar i sin tur risken för att avmattningen i Kina, och i andra tillväxtländer, ska sätta käppar i hjulet för den amerikanska konjunkturen och den bräckliga återhämtningen i EMU-området.

Det börjar också synas små tecken på att så är på väg att ske.

Dagens preliminära sammanvägda inköpschefsindex (industri plus tjänstesektor) för EMU-området landade på 53,9, vilket var lägre än marknadsförväntningarna på 54,1 och dessutom lägre än augustimätningens 54,3.

Det är egentligen ganska hyggliga siffror även om det är tjänstesektorns inköpschefsindex på 54,0  som i huvudsak lyfter det sammansatta indexet för industri- och tjänstesektor.

Index för industrin landade på 52,0 i september och prickade därmed marknadsförväntningarna. Det får anses som acceptabelt – givet förutsättningarna – men det är ändå andra månaden i rad som indexet backade.

Det finns också en del oroande, underliggande, tecken i siffermaterialet som väcker farhågor inför den närmaste framtiden.

Ett sådant tecken är att det enbart är det sammanvägda indexet för Frankrike som, något förvånande, stiger medan det sjunker i Tyskland och i alla övriga uppmätta länder. Att indexet för industrin i Frankrike steg från svaga 48,3 i augusti till 50,4 i september är svårförklarigt givet att det sjönk i övriga delar av EMU-området. Den uppgången kan dessutom bidra till att dölja tydligare svaghetstecken för EMU-området som helhet.

Ytterligare svaghetstecken är att delindexet för priserna åter sjönk under 50-nivån och därmed indikerar att deflationstendenserna i EMU-området kvarstår.

På plussidan ligger i sin tur en fortsatt robust utveckling i tjänstesektorn.

Vår sammantagna bedömning är ändå att risken för ekonomiska bakslag i EMU-området har ökat. Det ökar sannolikheten för att ECB kan utvidga sina köp av statsobligationer från de 60 miljarder euro i månaden de ligger på för närvarande. För det scenariot talar lite svagare tillväxt, starkare euro och en överhängande risk för deflation.  

Torsdagseftermiddagens amerikanska inköpschefsindex lär i sin tur visa om amerikanska ekonomi klarar sig bättre. Väntat är ett index för industrin på 53,0.