April månad landade på en relativt blygsam uppgång på 1 procent för OMXS PI, räknat från den första till sista april. Svängningarna under månaden var stora, framför allt under den andra halvan, då storbolagens rapporter gav upphov till stora rörelser.

Denna drivkraft har nu dock ebbat ut och för maj lär börsen åter bli mer makrostyrd i frånvaro av bolagsnyheter. Makrobilden domineras av Grekland. Frågan är dock hur mycket ett "monetärt" problem påverkar börsen, annat än indirekt genom den diffusa men ibland mycket påtagliga riskpremien.

Finansiell instabilitet är ett vagt kriterium att använda för investeringsbeslut. Mest realistiskt är att konstatera att risken stiger. Sådant är det dock svårt att rent konkret agera på, eftersom börsen fortfarande är det bästa investeringsalternativet. Vi tror på kvalitetsbolag som är marknadsledare i sina respektive branscher samt på cykliska aktier.

Den grekiska härdsmältan fortsätter att skapa oro på kreditmarknaden, men genomslaget på börsen har varit förvånansvärt litet. Det kan bero på att det är väldigt svårt att utvärdera effekten av problemen som Grekland ställer till med för EU. Tydligast har problemen varit för eurokursen, som tappat mot kronan sedan årsskiftet, medan det motsatta har gällt för dollarkursen.

Grekiska tolvmånaders-statsobligationer har i dagsläget en avkastning på nära 14 procent. Det är mer än dubbelt så mycket som företagsobligationer i Aaa-segmentet och säger något om svagheten i den grekiska ekonomin, vilken nu har skräpobligationsstatus hos Standard & Poors.

Vid en titt på kreditmarknaden i stort så framstår dock en helt annan bild. Skillnaden i avkastning på låg- och högkvalitetsobligationer är låg, vilket indikerar en stabil kreditmarknad med låg risk. Detsamma gäller "riskindexet" VIX, volatilitetsindex, som sjunkit kontinuerligt sedan toppen vid förra årsskiftet.

Undantaget är den senaste veckan, där Greklandsoron har fått indexet att skjuta upp. Dock är nivån fortfarande lägre än vid årsskiftet. Sammanfattningsvis pekar statistiken generellt uppåt, och den grekiska krisen är en svårbedömd joker som potentiellt kan skapa mycket problem. Det är dock en risk som är svår att försäkra sig mot.

Ser man till de faktorer som talar för en uppgång så kvarstår en hög likviditet och brist på bra investeringsalternativ. Mer intressant är de mycket starka rapporter som har presenterats för första kvartalet. Vinstutvecklingen har i de flesta brancher varit solid och den gemensamma nämnaren är högre marginaler.

Besparingsprogram och i viss mån ökad produktivitet (om än att de hänger ihop) har gett en ordentlig skjuts åt lönsamheten, vilket främst har varit märkbart i verkstadssektorn. Även för den indextunga banksektorn har vinsterna överlag överraskat positivt. Där har det dock varit mer diffusa orsaker, som lägre kreditförluster, snarare än en förbättring i "underliggande" intjäning, såsom bättre räntenettomarginaler eller ökade volymer.

Vad gäller besparingarna så är det svårt att se att det finns så mycket mer att ta av bland börsbolagen. En indikation på att rationaliseringscykeln skulle vara på väg att ta slut kan man se i sysselsättningsstatistiken. I EU-området förefaller arbetslösheten plana ut. I Sverige var sysselsättningen för sista kvartalet i princip oförändrad, vilket också pekar på att rationaliseringstrycket, som nästan alltid innebär personalnedddragningar, har avtagit.

Om industriproduktion och kapacitetsutnyttjande skulle stiga så kan vi hoppas på att omsättningen nu tar fart bland börsbolagen. Det har goda möjligheter att bli vårens och sommarens tema.

Under fjolåret var det framförallt två faktorer som drev börsen. Dels var det så kallad multipelexpansion, där man helt enkelt värderade upp aktier. Dels var det vinstprognoshöjningar som var drivna av högre marginaler, det vill säga besparingar.

Det är svårt att  se att dessa två fenomen åter kan driva börsen. Mer fokus bör snarare läggas på att hitta bolag där efterfrågan stärks, vilket betyder stigande försäljning. Ser man till prognoserna enligt finansdatabasen Factset,  så är det för råvaru- och oljebranschen som marknaden prognosticerar högst försäljningstillväxt. Detta gäller även fordons- och verkstadsbranschen. I botten av ligan ligger bland annat media. Urvalet av branscher är inte särskilt överraskande, då samtliga ovanstående tre vinnarbranscher är konjunkturkänsliga. Men urvalet är nog inte så dumt, dess enkelhet till trots.

Investmentbanken Credit Suisse har undersökt olika investeringsstrategier, dels med en tolvmånadershorisont och dels med en horisont baserad på den senaste börsbotten i februari. Banken kommer fram till att den bästa strategin har varit att ha högt betavärde i portföljen, det vill säga hög volatilitet eller risk. Detta gällde med båda tidsperspektiven.

För de som har läst ekonomi så är det ingen överraskning. En av de mest grundläggande ekonomiska principerna är att risk och avkastning är nära och positivt förknippade med varandra.

Vi tror att detta mönster kommer att bestå och rekommenderar en satsning på sektorerna verkstad och råvaror. Där indikerar marknadens prognoser en stark försäljningstrend bland de större bolagen under året. Bland småbolagen så tror vi även fortsättningsvis på bland annat it-konsultbolagen och hälsovårdsaktier.