Även om Riksbanken valde att inte sänka räntan ytterligare från dagens -0,35 procent så gäller fortfarande fullt ös i den förda penningpolitiken.

Den här gången nöjde sig banken med att utöka köpen av obligationer med ytterligare 60 miljarder kronor. Det betyder att Riksbanken kommer att ha köpt obligationer för hisnande 200 miljarder kronor när dagens program ska vara avslutat vid halvårsskiftet 2016.

Det kan jämföras med statens upplåning som under perioden 2015-2017 väntas landa på 125 miljarder, enligt Riksgäldens färska och, på grund av flyktingströmmarna, senarelagda prognos. Det blir med andra ord väldigt billigt för staten att låna upp det mesta av dessa pengar eftersom det finns en synnerligen trygg köpare av det mesta som kommer ut på obligationsmarknaden.

Men Riksbankens stimulansåtgärder stannar egentligen inte där. Banken väljer dessutom att skjuta en första räntehöjning ytterligare framåt. Först i inledningen av 2017 väntas banken leverera en sådan.

Den nya räntebanan indikerar dessutom ungefär 60 procents sannolikhet för att styrräntan kommer att behöva sänkas med ytterligare 0,10 procentenheter.

Intressant i sammahanget är att Riksbanken gör dessa åtgärder samtidigt som man skruvar upp de svenska tillväxtprognoserna, drar ner arbetslöshetsprognoserna och konstaterar att trenden för inflationen är på uppåtgående.

Den svenska BNP-tillväxten väntas landa på höga 3,3 procent i år och bli 3,0 respektive 2,8 procent 2016 och 2017. Tillväxtssiffror som de flesta i den industrialiserade världen torde avundas oss.

Men även om inflationen visar på en uppåtgående trend så tvingas Riksbanken justera ner sina inflationsprognoser. KPI-inflationen väntas 2016 landa på 1,4 procent medan underliggande inflation (KPIF), där effekten av räntesatsförändringar räknas av, i sin tur landar på 1,8 procent.

Att det finns en betydande osäkerhet kring Riksbankens möjligheter att nå sitt inflationsmål på 2 procent är givetvis den kanske främsta orsaken till att man fortsätter på den extrema penningpolitiska linjen. En annan orsak är att centralbankerna i vår omvärld, och då kanske främst ECB, väntas föra en expansiv politik under ännu längre tid.

Det sistnämnda riskerar att sätta ett oönskat tryck uppåt på den svenska kronan om inte Riksbanken följer de andra centralbankerna i spåret.

Dessutom gör Riksbanken bedömningen att det sannolikt krävs ett högre efterfrågetryck i svensk inhemsk ekonomi för att, om möjligt, stabilisera inflationen kring målet på 2 procent. Här spökar en kommande avtalsrörelse till det för Riksbanken eftersom arbetsgivarsidan i allt högre utsträckning tycks vara beredd på att överge inflationsmålet som ankare för lönebildningen.

I det sammanhanget är det intressant att konstatera att Riksbanken skruvar ner sina prognoser över löneutvecklingen de kommande åren men fortfarande ligger en bit över vad andra bedömare räknar med, och dessutom en bra bit över vad arbetsgivar- respektive arbetstagarsidan räknar med.

Hamnar löneökningarna kring de 2 procent som arbetsgivarsidan hoppas på så är det bara att konstatera att Riksbanken förlorat sitt grepp över svensk lönebildning. Risken för att så sker förklarar nog en hel del av Riksbankens desperation.

Den svenska kronan har stärkts sedan räntebeslutet publicerades. Efter en momentan försvagning, då en euro handlades för 9,43 kronor, stod kursen strax efter lunch i 9,33 kronor.

Än mer dramatisk är rörelsen på räntemarknaden. Den svenska tioårsräntan har sjunkit med nära 10 räntepunkter till 0,53 procent.

Vart Riksbanken ska ta vägen efter detta besked är givetvis svårt att sia om. Det fanns, enligt bankens sätt att se det, egentligen redan utrymma för att sänka räntan vid detta räntemöte. Så det finns tydligen en viss ovilja inom direktionen att ta det steget.

Ändå förefaller det högst troligt att en räntesänkning kan bli aktuell mot slutet av det här året eller möjligen i inledningen av 2016. Det finns, som Riksbanken själva formulerar det, ”en hög beredskap att snabbt göra penningpolitiken ännu mer expansiv”.   

Det som kan rädda banken, och kanske även oss, från ett sådant scenario är om inflationen tickar uppåt och/eller att kronan försvagas ytterligare. Att dagens åtgärder skulle påverka den svenska lönerörelsen i någon nämndvärd omfattning tror vi är för mycket för Riksbanken att hoppas på.