Till följ av den ökade osäkerheten kring den globala tillväxten i allmänhet, och den brittiska i synnerhet, tvingades Riksbanken justera ner sina prognoser för svensk tillväxt och inflation. Även om det i det specifika fallet tillväxt sker från höga nivåer.

Tillväxten väntas i år landa på 3,6 procent och sjunka till 2,2 respektive 2,4 procent 2017 och 2018. Motsvarande prognoser för den underliggande inflationen (KPIF), där effekten av räntesatsförändringar räknats av, är 1,5, 1,8 respektive 2,0 procent.

Ändå valde banken att inte ytterligare sänka reporäntan som därmed ligger kvar på -0,5 procent. Däremot sköt banken fram en första försiktig räntehöjning till andra halvåret 2017 och det är först framåt sommaren 2018 som räntan åter orkar över nollstrecket, enligt bankens nuvarande bedömning.

Riksbanken framhåller dessutom att det även fortsatt finns en hög beredskap att göra penningpolitiken än mer expansiv.

Vi på Placera tror i så fall att det i första hand handlar om att utvidga de nuvarande köpen av obligationer, som annars är planerade att avslutas i slutet av 2016.

Att ytterligare sänka räntan framstår som ett rimligt andrahandsalternativ medan vi tror att direkta valutainterventioner, om kronan skulle börja stärkas kraftigt, fortfarande ligger en bit bort. Ändå varnar Riksbanken, sin vana troget, för att valutainterventioner ligger nära till hands och förlänger det mandat som ger bankledningen möjlighet att agera snabbt.

Nu när den finansiella oron tagit förnyad fart lär flera av de stora centralbankerna agera för att stävja oron i syfte att begränsa de negativa effekterna på den reala ekonomin. När så sker ställs Riksbanken inför nya utmaningar och sannolikheten för att den trots allt tvingas till nya penningpolitiska stimulanser har stigit väsentliget efter den brittiska folkomröstningen.

Ett potentiellt problem för direktionen är att den inflationsuppgång, som den räknar med ska ske mot slutet av 2016, riskerar att utebli.

Så vi har av allt att döma en intressant centralbankshöst framför oss även om det kan framstå som vansinne att driva penningpolitiken i en än mer extrem riktning.