Trots stor turbulens och tvära kast på finansmarknaderna under årets första månader är vi i flera avseenden i stort tillbaka där året började. Som om allt och sen inget hänt. Det gäller dock inte dollarn som har försvagats med drygt 10% sedan årsskiftet.

Årets första månader har börjat minst sagt turbulent med ett crescendo första veckan i april med Liberation Day. Där någonstans fick räntemarknadernas aktörer nog.

Amerikanska räntor steg snabbt samtidigt som dollarn föll. Det var finansmarknadens sätt att visa sitt misstroende för den amerikanska ekonomin och den politik som fördes. Det kunde slutat illa om inte Trump-administrationen backat och infört en tullpaus en vecka senare.

Förlorad mark för dollarn

Att tullförhandlingarna slutligen kom igång talar för att vi har det värsta bakom oss vad gäller osäkerhet och därmed negativ påverkan på ekonomin. Att USA har öppnat för alltfler undantag från de ursprungliga tullförslagen talar för att även de vill se lösningar framöver.

Den gradvisa konjunkturåterhämtning som låg i vågskålen i början av året är därmed aktuell igen.

Samtidigt har börserna studsat tillbaka. Såväl den amerikanska, europeiska som svenska börsen har tagit tillbaka det tapp som skedde tidigare i år.

Nivån på dem alla tre är till och med något högre än i början av året. Räntor med längre löptider har fluktuerat kraftigt, då de rusade i samband med att tullarna infördes, för att sedan falla tillbaka.

Den enda parametern som på riktigt inte följt med tillbaka är dollarn. Det finns flera skäl till att dollarn inte tar tillbaka förlorad mark, där Trump är en central del av förklaringarna.

Går inte att utesluta skuldkris

En politik som riskerar att dämpa såväl tillväxt som företagens vinster är givetvis inte bra för en valuta. En andra förklaring är att skulden blir alltmer besvärande stor och inte minst räntekostnaderna för den.

Den nya administrationen ämnar nu öka på skulden än mer då bland annat vallöften om skattesänkningar ska implementeras.

Men störst risk utgör sannolikt Trumps utspel där han ifrågasätter skuldens storlek och löptiden på de obligationer som finansierar den. Utspel som kan få marknadernas aktörer att inte vilja finansiera amerikansk skuld.

En skuld som blir alltmer besvärande då räntekostnaderna äter allt mer av utrymmet för att genomföra andra reformer. En skuldnivå och en räntebörda som hade varit omöjlig för ett litet land som Sverige och som fått växelkursen i de flesta länder att rasa på grund av förtroendetapp. Helt enkelt en nivå där en skuldkris inte går att utesluta.

Nedgraderat förtroende för USA

Statsskulden finansieras till en tredjedel av utländska investerare där de största aktörerna är Japan och Kina, men också Europa om länderna läggs samman.

Utspelen har fått investerare att allokera om. Med ett utflöde från USA och ett ökat intresse för Europa som ska rusta upp och där inte minst Tyskland ämnar investera kraftigt.

Att ifrågasätta en världsvaluta sker inte i en handvändning, men det är klokt att vara vaksam på att trenden kan fortsätta och i sämsta fall gå fort om den nya administrationen gör uttalanden som minskar förtroendet abrupt. Nyligen valde ett av ratinginstituten att nedgradera förtroendet för USA.

Trump tycks inte ha något emot en svag dollar då det bland annat underlättar handeln för amerikanska exportbolag.

Det är dock en sanning med modifikation då dagens globala värdekedjor, där insatsvaror ofta är importerade, gör att historiska mönster inte längre stämmer fullt ut.

Men framför allt kan det bli en dyrköpt läxa när en betungande skuld och räntebörda ska finansieras. Det bör få administrationen att inte ta dollarutspelen alltför långt.

Annika Winsth är chefekonom på Nordea

Detta är en krönika från en fristående kolumnist. Analys och ställningstagande är skribentens.