Vi talar om Manchester Uniteds förestående börsnotering, som har vissa likheter med Facebooks börsnotering. Plus några olikheter som skrämmer mer än de attraherar.

På den finansiella spelplanen har vi en av världens mest kända fotbollsklubbar. Enligt Manchester Uniteds egna uppgifter har klubben cirka 660 miljoner fans. Stämmer siffran så innebär det att en av tio människor i världen håller på klubben! Merparten av dessa återfinns i Europa och Asien.

Vi kan enligt försiktighetsprincipen nöja oss med antagandet att en av tio människor i världen känner till Manchester United. Det räcker ändå ganska långt för att bygga en ny varmluftsballong.

Jämför det med Facebook som enligt egen uppgift har cirka 900 miljoner användare. Inte heller där tror jag att vi kan räkna alla som fans men, visst, talar vi varumärkeskännedom är det ändå imponerande siffror.

Gemensamt: många känner till företagen. Få vet hur affärsmodellerna ser ut. Färre reflekterar kring det eller varför de överhuvudtaget ska börsnoteras.

Skillnad: motiven. Facebook behövde inte mycket pengarna, däremot ville ägarna casha hem. Manchester United behöver verkligen pengarna.

En notering av Manchester United har varit på tapeten under en längre tid. Enligt uppgifter i olika medier har amerikanen Malcolm Glazer, som tog ägarkontrollen över klubben för sju år sedan, undersökt noteringsmöjligheterna en längre tid.

Nu har valet fallit på Wall Street och enligt förhandsbeskeden handlar det om att dra in cirka 700 miljoner kronor i samband med noteringen. Att valet föll på USA och inte England - inte ens Asien eller övriga Europa där de flesta fansen finns - har sin cyniska förklaring. Makt!

Under Glazer-familjens ledning har skulderna vuxit kraftigt i klubben. Manchester United kan inte göra en Real Madrid och sälja sin arena för ett hutlöst överpris till hemstaden utan tvingas söka lösningar ute på den finansiella spelplanen.

I slutet av mars hade klubben 4,6 miljarder kronor i skulder. Pengarna från den planerade nyemissionen lär knappast gå till spelarköp eller investeringar i anläggningen utan amortering. Men ägarfamiljen vill behålla makten så att inte en massa stökiga fans får möjlighet att komma in och ha åsikter om driften eller, gud förbjude, använda pengarna till investeringar.

Internationella medier har rapporterat att varken Hongkongbörsen eller London Stock Exchange tillät den rösträttsskillnad som familjen Glazer ville ha för att få in pengarna utan att behöva ge ifrån sig makten. I USA går det bra. Det har gått bra i Sverige med. Reglerna för rösträttsskillnader har beskurits, men kan fortfarande definieras som finansiell apartheid.

Gemensamt: Facebook, liksom många andra hajpade sociala bolag, har också rösträttsskillnader.

Skillnad: amerikanska börsregler ställer lägre krav på utländska emittenter så Man U behöver bara redovisa en bråkdel av den finansiella information som Facebook måste göra. Klubben kan strunta i delårsrapporter om den så önskar.

Facebook attraherade många investerare. Somliga väntade sig fortsatt hög tillväxt som kanske skulle leda till höga vinster. Somliga köpte för att de väntade sig att hajpen skulle ge en bra aktieaffär. Vad som ska attrahera fansen att köpa aktier i fotbollsklubben är mer oklart.

Inte bara emissionslikviden utan också vinster under många år kommer att gå till amorteringar. Det som fansen helst vill se, offensiva förvärv, kommer sannolikt att lysa med sin frånvaro.

Intäktsmässigt kan vi konstatera att Man U liksom andra klubbar har tre huvudsakliga intäktskällor: Matchdagen, sändningsrättigheter och merchandising. 

Klubbens möjligheter att öka intäkterna på matchdagen begränsas av antalet sittplatser, varför antalet matcher blir avgörande. Sändningsrättigheternas intäkter beror på de sportsliga framgångarna. Med andra ord, för att öka de intäkterna måste klubben gå långt i cupspel. Det tredje intäktsbenet, merchandising, underlättas inte om framgångarna uteblir.

Sverrir Sverrisson, analytiker på Saxo Bank, skrev nyligen en update kring Manchester United där han konstaterade att det handlar om en fantastisk klubb ¿ på fotbollsplanen.

För att kunna nå framgångar över tiden behöver klubben inte bara behålla stjärnspelare utan ersätta dem med nya när de nått bäst-före-datum. Med skuldamortering för ögonen kommer det inte bli så mycket av den varan. Ett talande exempel var försäljningen av Christiano Ronaldo 2009. Analytikern påpekar att trots att försäljningen drog in rekordsumman 80 miljoner pund räckte det inte för att täcka räntorna det året.  

En hårt skuldsatt klubb som dragits med negativt kassaflöde, som har en ägare som bestämmer, som inte planerar att ge utdelning under överskådlig tid och intäkter som kan kollapsa om en säsong blir dålig. Sverrir Sverrissons slutsats är att Manchester United är en hemsk investering.

Men när det börjar närma sig noteringsdags kan vi nog kallt räkna med att det kommer att snackas mycket om Manchester United. Ska man köpa? Nja, det krävs i så fall både stort hjärta och tjock plånbok. Den som investerar med hjärnan ser riskerna.