Riskerna gäller trippelkrisen i Japan, den utbredda politiska turbulensen i Mellanöstern och Nordafrika, höga oljepriser och skuldkriserna i flera EU-länder.

Världsekonomin växer med ungefär 4,5 procent i årstakt utan att bromsas upp mycket på grund av alla kalamiteter. Utan att ha vetenskapligt belägg för det, tror jag att hur störningar påverkar världsekonomin beror i vilken fas av konjunkturcykeln vi befinner oss.

Världen är på väg upp från en osedvanligt djup kris. Då är det stor kraft i återhämtningen genom investeringar. Stimulanspolitiken är fortfarande i kraft. Hade vi befunnit oss i en högkonjunktur en längre tid när dessa kriser slog till skulle de antagligen ha brutit utvecklingen och startat en nedgång. Det är av betydelse var i konjunkturförloppet ekonomin befinner sig och vilka drivkrafterna är, när problemen uppstår.

Mellan 4 och 5 procents tillväxt i världsekonomin betyder att världshandeln kommer att växa med mellan 8 och 9 procent. Det bådar gott för vår handelsberoende ekonomi, särskilt som återhämtningen genererar utrikeshandel i investerings- och insatsvaror, vilket är svenska specialiteter.

Sedan kriserna i utvecklingsländerna under 1990-talet i Asien och Sydamerika har dessa länder lärt sig en läxa. Många bedriver en återhållsam politik med starkt internt sparande. Deras valutareserver stiger på grund av handelsöverskott. Därigenom har de bidragit till finansieringen av den rika världens överkonsumtion, särskilt USA:s, vars utrikesbalans i snart 20 år visat stora underskott. USA har lånat till konsumtion och bostadsinvesteringar på ett ohållbart sätt. Långivare har varit Kina, Japan, Sydkorea och andra asiatiska länder.

Detta är en obalans som först nu resulterat i varning från kreditinstitutet Standard and Poors om att nedgradera USA:s status som helt säker låntagare.

Skulle nedgraderingen bli av väntar en turbulent tid, ty många fonder och institut får bara hålla obligationer av högsta kvalitet. En nedgradering skulle tvinga fram försäljning av amerikanska värdepapper med stigande räntor och fallande dollarkurs som resultat.

Hotet om nedgradering kan hjälpa fram en övergripande partipolitisk överenskommelse i USA om budgetsanering. Det behövs bara en trovärdig saneringsplan för att lugna marknaderna. Därför torde nedgraderingen aldrig komma till stånd.

Då är riskerna med en grekisk skuldnedskrivning en större fara för de europeiska ekonomierna. Krisländernas skulder ligger i hög grad i tyska och franska banker. Särskilt det tyska banksystemet är bräckligt. En stor del av upplåningen ligger också i grekiska banker, men ingen vet riktigt hur exponeringarna ser ut.

Underskottet i greklands budget är nu över 10 procent av BNP och skulden är snart 150 procent.  En nedskrivning förefaller oundviklig, så var beredd på turbulens.

Det framförs kritik också av överskottsländernas politik: Tysklands ständiga bytesbalansöverskott är en del av Sydeuropas problem, eftersom Tysklands konkurrensövertag hindrar expansion i de skuldtyngda länderna. Globalt framförs samma kritik mot Kinas undervärderade valuta.

Vad skall då sägas om Sveriges ständiga bytesbalansöverskott? Det ligger sedan länge på 5-6 procent av BNP. Vi lämnas utan kritik därför att vårt land är litet, men vi bär oss lika osolidariskt åt som Kina och Tyskland: Undervärderad krona, för liten import och för stor export. Det har sina fördelar att vara liten.

----

Villy Bergström återkommer en gång i månaden med en gästkrönika på placera.nu. Han är docent i nationalekonomi och har varit vice Riksbankschef. Han är socialdemokrat.