Som brukligt är årets sista krönika en reflektion över året som gått, med ett inslag av framtidsspaningar. När jag ser tillbaka på 2025 kan jag konstatera att nyhetsflödet präglats av ovisshet, osäkerhet och oro.

Ovisshet – då spelreglerna för världsekonomin ändrats på löpande band. Osäkerhet – i form av en ilsk geopolitisk kontext. Och oro – en ängslan och rädsla att saker snabbt kan bli sämre. Inget nytt för detta årtionde.

Trump har av naturliga skäl stått för huvuddelen av såväl oro som orosretoriken. Kriget i Ukraina samt konflikter i Mellanöstern har varit återkommande teman, på senare tid även eländet i Sudan.

Vad som däremot inte har dominerat i samma omfattning är nyheter om klimatförändringar. Bortsett från några veckor i början av året – när USA lämnade Parisavtalet för andra gången – har detta ämne fått stå tillbaka. Från ett mediaperspektiv känns 2025 som ytterligare ett ”annus horriblis”.

Kan ge lyft till börsen

Om jag får lov att bortse från mänskliga lidanden och planetära påfrestningar och titta på ekonomi och marknader kan jag dock konstatera att 2025 varit ett ganska bra, om än volatilt, år.

Trots tullutspel och en oförutsägbar amerikansk utrikespolitik ser många ekonomier ut att tuffa på rätt bra. Tillväxten i EU ökade – från låga nivåer ska tilläggas – under året som gått.

Att EU, under galgen förvisso, nu också satsar enorma summor på att bygga upp en egen försvarskapacitet ger såväl tillväxtimpulser som – och kanske viktigare – ett minskat beroende av en oförutsägbar amerikansk administration. Den handlingskraft som trots allt uppvisats av EU vad avser försvaret kommer behövas på fler nivåer inte minst vad gäller regulatoriska, teknologiska och ekonomiska aspekter.

I Sverige ser vi också tydliga tecken på att en konsumtionsledd tillväxt tagit fart under årets andra halva. Den högre tillväxten kommer fortsätta under de nästkommande två åren, om man ska tro prognosmakarna.

De av USA införda tullarna kommer rimligtvis att sänka den globala tillväxten allt annat lika. Förvånas då över att svensk export fortsätter visa styrka – ett annat glädjeämne. Att Sverige kan visa upp starkare tillväxtsiffror kommer säkerligen uppmärksammas i internationell media. Kanske kan det leda till att utländska investeringar hittar tillbaka till den svenska marknaden – vilket skulle ge ytterligare lyft till börsen och stärka kronan.

Blandade känslor

Marknaderna har varit skakiga – inte tal om annat. Men när man studerar börserna så ligger vi på, eller väldigt nära, all time high på flertalet börser inklusive OMX.

Räntorna har varit stabila på låga, stimulerande nivåer. En uppgång i långa räntor under årets andra hälft behöver inte vara oroande; det är fortfarande låga nivåer. Räkna dock med att det kan fortsätta uppåt – lånefinansierade försvarssatsningar och fortsatta budgetunderskott i de största europeiska ekonomierna, samt i USA, leder till fortsatt ökat utbud av obligationer.

Även i Sverige nästan fördubblas volymen av emitterade statsobligationer nästa år. Större utbud pressar ner priserna vilket trycker upp långräntor.

Marknader och ekonomier bortanför världens krigsdrabbade områden har tuffat på. Oljepriset tycks vara resistent mot oroligheter och kriget mellan Ryssland och Ukraina har snarare skapat tillväxt i eurozonen med hänsyn till de ovannämnda försvarssatsningarna.

Det är onekligen med blandade känslor man kan konstatera detta ekonomisk-humanitära förhållande. Summa summarum tycker jag att de ekonomiska parametrarna ser bättre ut än vad man kunde förväntat sig med hänsyn till de tre O:na i ingressen. Hur ser det då ut framåt?

Sverige, USA och Europa

För svensk del ser det bra ut. 2026 har alla förutsättningar att bli betydligt bättre än året som gått. Sverige sticker ut – ekonomin förväntas växa snabbare än både EU och USA under nästa år. Valet i september kommer vara i blickfånget. Budgetprioriteringarna skiljer sig åt mellan blocken – men oavsett utfall ser den övergripande ekonomiska riktningen positiv ut för nästa år.

Utanför Sverige kommer mellanårsvalet i november i USA att bli viktigt. Trump börjar få alltmer bråttom att visa framgångar, såväl ekonomiska som utrikespolitiska. Annars riskerar han att förlora majoritet i kongressen, vilket kommer göra det tufft för honom att driva igenom sin politik.

Ekonomin kan bli en tuff nöt att knäcka. Trots Trumps idoga försök att påverka den amerikanska centralbanken att sänka styrräntan verkar Fed faktiskt – så här långt – hålla sig till arbetsuppgifterna och beakta sina två mandat (arbetsmarknad och inflation).

En utrikespolitisk framgång (till exempel en fred/vapenvila mellan Ryssland och Ukraina) ligger då närmare till hands. I alla fall om man ska tro marknaderna som visar större tilltro till framgång denna gång än vid något annat tillfälle.

Om – och jag säger om – det skulle bli en fred mellan Ryssland och Ukraina ska återuppbyggnaden av Ukraina påbörjas. Det kan ge ytterligare tillväxt i omkringliggande länder. Att en fred skulle minska satsningarna på försvarsuppbyggnaden i EU tror jag inte. Putin är en garant för det. Tyvärr lär han också förbli det största hindret mot en varaktig fred.

Optimism på hemmaplan

Trump gav förhandlingarna med Xi Jinping en tolva på en tiogradig skala. Tveksamt om Kina håller med. De har fortfarande höga tullsatser från USA. Det har lett till att de redan omdirigerat sin export; mindre till USA, mer till EU och ASEAN-länderna.

För europeisk del innebär det ännu tuffare konkurrens från kinesiska producenter inom fler områden. Men de största riskerna är kanske intrakontinentala? Energikostnaderna är generellt högre i EU, regelverken omständligare och utvecklingen inom viktiga områden (bland annat inom AI och miljöteknik) är eftersatt.

Stora delar av europeisk industriproduktion upplevs ha fel komposition och föråldrad teknik. Kanske är detta tydligast inom personbilsindustrin i Tyskland. Jag har lite samma känsla för den som jag hade för varvsindustrin i Göteborg på 70-talet när billigare, och bättre, koreanska fartyg började dyka upp på världshaven.

Men i allt detta finns också ett fjärde O, i alla fall på hemmaplan; optimism.

Året som gått tycker jag har utvecklats mer positivt än vad jag hade vågat tro i april när Trump stod och viftade med sina hoprafsade plakat om tullar. Och detta från ett ekonomiskt perspektiv. Från ett mänskligt och klimatmässigt perspektiv saknas det dock inte tragedier. De långsiktiga utmaningarna vad gäller humanitära katastrofer, klimat och EU:s konkurrensförmåga består.

Men för oss i Sverige kommer 2026 bli ett bättre ekonomiskt år än det som gick. Inte illa! Och med hopp om en mer ansvarstagande värld önskar jag er alla ett Gott Nytt År.

Olof Manner är senior rådgivare vid Swedbank och makroekonom.

Detta är en krönika från en fristående kolumnist. Analys och ställningstagande är skribentens.