Trots att president Obamas enorma stimulanspaket har lotsats genom båda kamrarna i den amerikanska kongressen tilltar ovissheten och dysterheten politiskt och ekonomist på båda sidor av Atlanten. Insatserna är enorma. Lånefinansierad utgiftsexpansion på nästan 800 miljarder dollar kombineras med 75 miljarder för att hjälpa folk att slippa utmätning av sina bostäder.

Därtill kommer ett räddningspaket - visserligen vagt utformat - för att få banksystemet att fungera igen. Om inte det sistnämnda lyckas kan inte de finanspolitiska satsningarna ge varaktiga effekter.

Detta har gjorts under den nye presidentens första månad i ämbetet. Trots det faller börserna och osäkerheten tilltar. Republikanerna vill ha mer skattesänkningar och mindre investeringar, en framstående ekonom (Paul Krugman) säger att paketet innehåller för mycket skattesänkningar, en annan (Axel Leijonhufvud) att det inte kommer att hjälpa och en tredje att det bara blir inflation av det hela.

Det är lätt att förstå förvirringen: Det finns inget att jämföra med. Krisen är unikt omfattande och djup och insatserna mot den är utan förebild.  USA har hamnat i detta moras delvis för att hushållen sparande hade sjunkit till noll. Det normala under stora delar av efterkrigstiden har varit ett hälsosamt sparande på c:a 8 procent av hushållens inkomster.

Nollsparandet, möjliggjort bland annat av kinesernas köp av amerikanska värdepapper, har varit en mäktig drivkraft för världsekonomin. Nu stiger sparandet till mellan 3 och 4 procent av inkomsterna, vilket innebär ett stort bortfall av efterfrågan i USA och världen. Men detta, tillsammans med ett dollarfall, är på lång sikt nödvändigt och oundvikligt för en långsiktig återhämtning, även om ökat sparande försvårar på kort sikt.

Politiken i Europa är inte heller den förtroendeingivande. Många länder drar på sig underskott i statsbudgetarna på mellan 5 och 10 procent av respektive BNP. Stabilitetspakten har upphört att fungera. Man kan konstatera att budgetreglerna är i kraft och omhuldas när de är irrelevanta, och att de upphör som norm, när reglerna skulle ha betydelse.

Likadant är det med reglerna mot protektionism. Frankrike är värst. Det är ett land vars politik omfattar nationalism, konservatism och socialism. Ekonomisk liberalism finns inte och har aldrig funnit som en stark kraft i Frankrikes politiska liv. Det är helt följdriktigt att Frankrikes president, Sarkozy, har uppmanat bilfabrikanterna att ta hem bilproduktionen från dotterbolaget i EU-landet Tjeckien - ett flagrant brott not den enhetliga marknadens regler. Även andra länders stöd till sina bilfabriker tangerar det tillåtna enligt EU:s regler.

Europa är på väg mot depression med ett BNP-fall i Tyskland på 9 procent i årstakt. Det är vår största exportmarknad. Krisen har underskattats i vår del av världen. Vad skall vi ha EU till när unionen inte lycktas samordna politiken länderna emellan? Handelsflöden mellan länderna gör insatser i enskilda länder ineffektiva. Samordnade aktioner, till och med momssänkningar över hela linjen, skulle vara effektiva om de samordnades. Görs de t.ex. enbart i Sverige spiller häften bort igenom import.

I Ungern har regeringen uppmuntrat folk att låna till sina bostäder i Schweiziska franc. Bankväsendet i Ungern ägs huvudsakligen av Österrike. Betalningsinställelse på bred front bland hushållen till följd av Forintens fall mot den schweiziska valutan kommer att dra med sig Österrikes banker i kris.

Det irländska budgetunderskottet är över 10 procent av BNP. Inget land har tagit sig ur sådana underskott utan stora devalveringar eller deprecieringar.  Sveriges budgetunderskott var i början av 1990-talet 12 procent av BNP men vi hade vår egen valuta som deprecierades med c:a 30 procent efter 1992. Exportökningar kompenserade därigenom för den inhemska åtstramningen.  En liknande option finns inte för Irland, som har Euron som valuta.

Kommer något land att hjälpa Irland? En regel, Artikel 103 sektion 1, förbjuder EU:s institutioner att hjälpa länder som hamnar i ekonomiska svårigheter genom bidrag eller lån - "no bailout" är den stolta regeln.

Men det finns en annan regel som ta över, nämligen Artikel 119, sektion 2c, som tillåter hjälp från unionen genom lån till ett land som råkar ut för exceptionella förhållanden. Alltså, artikel 103 är helt irrelevant. Vilket land ställer upp för Irland? Tyskland med en kontraktion på 9 procent av BNP?

Euron tar bort en viktig flexibilitet i kristider.