Det var lite förvånande att Mario Draghi skulle börja sin gärning som chef för ECB med att sänka räntan. Visserligen har räntesänkningar hängt i luften men få trodde att ECB skulle skrida till verket såhär tidigt.

Ett skäl till det är den höga inflationen i EMU-området som i september landade på 3,0 procent, långt över målet på 2,0 procents inflationstakt. Dessutom trodde vi, och många med oss, att Draghi skulle vilja visa en hög grad av oberoende även under dessa oroliga tider.

De senaste dagarnas politiska turbulens och medföljande osäkerhet kring de ekonomiska konsekvenserna fick dock pendeln att tippa över i favör för något som vi betraktar som en något tidigarelagd räntesänkning. Till detta ska dessutom läggas svaghetstecken i form av det lägsta inköpschefsindexet för industrin på två år och ett konsumentförtroende som vacklar.

Det är också den svaga ekonomiska utvecklingen som ECB-chefen Mario Dragi drar fram som huvudskälet till sänkningen. ECB räknar med mycket låg tillväxt i EMU-orådet under årets andra halvår och räknar med att EMU-området faller ner i en mild recession mot slutet av det här året. Dessutom kommer prognoserna för 2012 att justeras ner rejält. Den finansiella oron bidrar också till att riskerna även fortsättningsvis ligger på nedsidan.

Den lilla räntesänkning som görs lär dock inte rädda en vacklande konjunktur utan ska mest ses som ett försök att gjuta lite mod i framför allt finanssektorn.  Europeiska aktier tog också ett rejält glädjeskutt med bankaktier i täten direkt efter beskedet.

Det här räntebeslutet lär dock inte leda till något långvarigt rally utan vi ser redan tidigt att optimismen är på väg att avta.

Att Draghi gör en del generella utvikningar där han lovordar förslaget till ökade kapitalkrav på bankerna, vill se snabbare strukturreformer i EMU-länderna, stabila statsfinanser och flexiblare arbetsmarknader är inget som överraskar.

För att få till ett riktigt börsrally hade det krävts substantiella löften kring utökade köp av statsobligationer och/eller någon form av ECB-samarbete i arbetet med den europeiska krisfonden EFSF.

Många önskar ju se någon form av finansiell stöttning från ECB-håll men såväl bankens egna företrädare som tyska lagstiftare lägger hinder ivägen för ett sådant beslut. Det enda löftet som ECB egentligen ger är att man ska se till att bankerna har tillgång till kapital från ECB:s sida.

Därmed vänder finansmarknaden åter blickarna mot Grekland och G20-mötet. Det är ju oklart huruvida Papandreou ska hoppa av eller inte men redan att det diskuteras skapar osäkerhet på marknaden. Som det ser ut just nu kan 4 december bli datum för både en grekisk omröstning kring besparingspaketet och val av ny regering.

Fram tills dess kommer dock Grekland högst troligt av få slut på pengar om inte "Trojkan" EU, IMF och ECB beslutar om en utbetalning av det sjätte nödlånet - ett lånebeslut som numera tycks vara stoppat i väntan på folkomröstningen.

Förvirring är därför bara förordet till vad Papandreous beslut att kalla till folkomröstning har lett till. Vi hyllar dock den demokratiska andan bakom beslutet men är rädda att det leder till ännu mer av finansiell turbulens.

Inför G20-mötet ryktas det dessutom att den tyska förbundskanslern Angela Merkel och den amerikansk presidenten Barack Obama har diskuterat nytt finansiellt stöd till IMF. USA säger sig helt stå bakom krishanteringen i EMU-området men finansmarknadens aktörer vill se länder som USA och Kina lätta på plånboken. För att använda ett klassiskt filmcitat - "show us the money". Helst innan helgen.