Den Stora Rotationen handlar (i dagsläget) om spekulationer om att investerare mangrant lämnar fastförräntade värdepapper som stats- och företagsobligationer för att istället flockas kring aktier.

Stora rotationer mellan olika tillgångsslag är inte ovanligt. När den senaste finanskrisen lämnade det akuta läget och gick in i en mer allmänbister fas började allt fler riskaverta investerare placera sina medel i statsobligationer med bra eller åtminstone hygglig kreditrating.

Stats- och företagsobligationer med högt kreditbetyg som anses hyggligt säkra investeringar i en ekonomiskt orolig värld tedde sig aldrig så attraktiva. Med frågetecken kring konjunkturen och den politiska hanteringen av statsskuldkrisen sågs inte aktier som det.

Efterhand som priserna på obligationerna steg (och räntan därmed sjönk) gick investerartåget vidare till företagsobligationer med god kreditvärdighet. Rörelsen förstärktes av centralbankernas massiva tillskott av likviditet som behövde ta vägen någonstans.

Och på den vägen fortsatte det. Allt fler som investerade i fastförräntade värdepapper innebar fallande räntor. Allt fler placerare var tvungna att vandra längre ut på riskskalan genom att antingen köpa obligationer med hög kreditvärdighet till extremt låg ränta eller köpa högavkastande obligationer med sämre kreditvärdighet.

Grafen visar effekterna av en mindre rotation inom den stora rotationen till räntepapper. Den konjunkturoptimism som kännetecknade förra vintern ersattes av pessimism. Vi kan se hur räntan på den tioåriga statsobligationen föll från omkring 2,3 procent i mars 2012 till under 1,5 procent på bara tre månader.

I teorin ska ju låg ränta vara bra för aktier, men som framgår föll Dow Jones index kraftigt under samma period. Förklaringen ligger i att det handlade om en rotation ut ur aktier och in i obligationer.  Omkring 285 miljarder dollar placerades i obligationsfonder enbart i USA under 2012 fjol. Man kan anta att en icke obetydlig del av dessa pengar kom från aktieinvesteringar i olika former.

Vi höjde redan i höstas den rekommenderade aktievikten i vår strategiska utsikt i november med hänvisning till att räntenivåerna kommit ned så långt att det tillgångsslaget inte är attraktivt längre. Dessutom pekade vi den uppenbara faran i att obligationer inte alls är så riskfria som många investerare tycks tro.

Du vet vad du får för avkastning om du behåller obligationen till löptidens slut. Men för den som vill kunna sälja, en möjlighet få förvaltare tackar nej till, ligger en betydande risk i priset på obligationen. Tror man dessutom att inflationen tar fart om några år kommer dagens räntenivåer innebära negativ avkastning för den långsiktige innehavaren.

Återgår vi till grafen ovan kan vi konstatera att böruppgången efter sommaren inte handlade om Den Stora Rotationen. Börsen har vänt upp, räntan har trendat långsamt uppåt  men det handlar inte om någon massmigration mellan tillgångsslagen.

Med grafen som utgångspunkt kan vi fundera på vad som händer om en lika stor andel förvaltare som kastade sig in i obligationer vänder på klacken och vräker ut dem för att istället köpa aktier. Då har vi en obligationskrasch framför oss där nedgången i obligationspriserna (=stigande räntor) föder sig själv.  

Vi säger inte att det ska hända, men konstaterar att det är allt fler som talar om risken för att det händer. Sker det i en hyggligt lugn takt är det en bra miljö för aktier, men talar vi om en veritabel säljpanik i obligationer kan det leda till kraftigt höjda riskpremier vilket inte gynnar aktier.